Kräftskiva i månskenet
Kräftorna är klara för festen. (Foto:Epoch Times)


En kräftskiva är typiskt svenskt och det visas upp på ett nytt frimärke. Ändå kommer traditionen att äta kräftor från kontinenten till Sverige på medeltiden.

– Våra frimärken ska spegla Sverige ur flera perspektiv – vår natur, vår kultur, vårt näringsliv, vår historia och vår samtid. Att äta kräftor är något som är typiskt svenskt och som passar bra att visa på frimärke, säger Britt-Inger Hahne, chef för Posten Frimärken, i ett pressmeddelande.

Visserligen får kräftor säljas året runt numera, men är man traditionsbunden är det augusti som gäller. En tid då månen visar upp sin stora gula runda skiva så vackert för oss. Tidigare var det den 8 augusti, och från 1982 den andra torsdagen i augusti, som gällde för kräftpremiären men regleringen av kräftfisket togs bort 1994.

Även om de sägs att kräftor är en typiskt svenskt maträtt så kommer seden från kontinenten. Under fastan rådde köttförbud och eftersom kräftan räknades som fisk kunde munkarna äta kräftor. De konsumerade stora mängder enligt skriftliga källor. Det blev senare mode hos de kungliga hoven och adeln att äta kräftor. Detta spreds till Sverige.

I vallgravarna runt Kalmar slott odlade Erik XIV kräftor. Numera äter vi kräftor hela och kalla, med då var de ingrediens i olika sorters färser och stuvningar. Till systern Annas bröllop år 1562 befallde kungen att så många kräftor som möjligt skulle skaffas fram.

Idag äter vi som sagt kräftorna efter att de kallnat i sin lag, som doftar så härligt av dillkronor. På bordet står bröd, kryddad ost och varför inte komplettera kräftorna med andra smörgåsbordsrätter. En kräftskiva tar tid eftersom det tar tid att få i sig en kräfta och så ska det dessutom sjungas däremellan.

Källa: Nordiska Museet