Jag får ofta frågor om hur jag ser på kosttillskott. ”Behöver vi tillskott?” undrar många.
Mitt svar är att för att förebygga uppenbara näringsbristsjukdomar som skörbjugg och beriberi (nervsjukdom som orsakas av brist på vitamin B1, tiamin) så är det möjligt att tillgodose näringsbehovet från den mat vi äter. Mindre uppenbara tillstånd som beror på näringsbrist kan emellertid lätt uppstå, där vi inte åtnjuter optimal hälsa.
Det finns bevis för att näringsinnehållet i vår mat minskat markant under de senaste årtiondena. Med tanke på allt detta, så är jag generellt sett för användning av kosttillskott som ett komplement, istället för en ersättning, till en hälsosam diet. Men alla är inte så entusiastiska som jag över användandet av kosttillskott. Jag hör ofta de som argumenterar att det inte finns några bevis för fördelarna med kosttillskott, och att ta kosttillskott bara innebär att ”att göra dyrt urin.”
Denna attityd kan till en viss del bero på brist på bevis från metodologiska kontrollerade undersökningar, som anses vara högsta standarden för vetenskapliga studier. Sanningen är att mycket få studier har gjorts för att ta reda på fördelarna med multivitaminer och mineraler eller andra näringsämnen. Så låt oss inte dra slutsatsen att kosttillskott inte fungerar när det inte har studerats tillräckligt. Även när sådana studier har gjorts så är de inte utan brister och begränsningar.
Ett stort problem här är att många hälsotillstånd ligger latenta under ytan – de utvecklas gradvis under många, många år. På grund av det kan det ta år innan en positiv effekt från ett kosttillskott visar sig. Studier har inte genomförts under tillräckligt lång tid för att fördelarna skulle kunna uppenbaras. Det finns även vissa metodologiska aspekter att ta hänsyn till, såsom mängden av ett tillskott och i vilken form det är. Att använda för lite av ett näringsämne, speciellt i en form som inte är så lätt att ta upp av kroppen, kan ge resultat som inte kan visa upp positiva effekter – till skillnad från en högre dosering i en form med högre biotillgänglighet.
Trots dessa begränsningar så finns det verkligen bevis för att kosttillskott kan gagna hälsan. En sådan studie publicerades denna månad i the American Journal of Clinical Nutrition [1]. I studien visades sambandet mellan kosttillskott och hjärnans funktion hos ungefär 800 australiensiska och indonesiska barn. Under en period av ett år fick varje barn en daglig drink med något av följande:
1. Näringsämnena järn, zink, folsyra (ett B-vitamin) och vitaminerna A, B6, B12 och C
2. Omega-3-fettsyrorna DHA och EPA
3. Både näringsämnena och omega-3-fettsyrorna
4. Inga näringsämnen (placebo)
Den kognitiva funktionen hos barnen värderades i början av studien, såväl som sex månader senare, och ett år senare vid studiens slut. Omega-3-tillskott visade inte på ökning av hjärnans funktion, men vitamin- och mineraltillskott visade en markant ökning av resultaten vid tester i kunskap och minnesförmåga. Det bör här noteras att doseringen av omega-3 som användes i studien (88 mg/dag av DHA och 22 mg/dag av EPA) är mycket lägre än den mängd som man allmänt tror behövs för att ge god effekt för hjärnan. Så denna studie stödjer inte bara tanken med näringstillskott, den visar också de begränsade effekterna som studier med näringstillskott kan ha, genom sättet som studier görs på.
Referenser:
[1] Osendarp SJM, et al. Effect of a 12-mo. micronutrient intervention
on learning and memory in well-nourished and marginally nourished
school-aged children: 2 parallel, randomized, placebo-controlled studies
in Australia and Indonesia. American Journal of Clinical Nutrition 2007;
86(4): 1082–93
John Briffa är en i London verksam läkare, författare och skribent inom området hälsa, med intresse för näringslära och naturmedicin.