Konstnären som målar gudars verk
Helmut Ditschs målning i olja och akryl - ”Cosmigonon” - förundrar betraktarna med sin fotografiska realism. (Foto: www.helmut-ditsch.com)


Fyrtiofyraårige argentinske konstnären Helmut Ditsch har nått framgång med sina stora dukar med naturliga landskap. Hans målningar hittas i gallerier i Europa och Nordamerika. Fastän han för närvarande bor i Wien så reser han ofta till sitt argentinska hemland. Epoch Times hade nyligen möjligheten att få en intervju med konstnären i Buenos Aires.

ET: Hur förbereder du dig innan du börjar med en målning?

H: Jag blir inspirerad när jag befinner mig i naturliga miljöer. Även om jag arbetar med fotografier så är naturen matrisen och inte fotografiet. Det vill säga, matrisen är ganska komplex, innehåller fler detaljer, dimensioner och vidd än vad som kan ses i ett fotografi. Vad jag upplever är så stort och starkt att jag behöver tid för att behandla allt. Jag måste isolera mig själv för att kunna uttrycka upplevelsen.

Ett första frö såddes när konstnären besteg Aconcaguas topp, de sydamerikanska Andernas högsta punkt. Han klarade av detta som av en tillfällighet då alla i expeditionen förutom han och hans bröder blev sjuka. Han skulle egentligen bara vara sin brors ”mula” och bära expeditionens packning till baslägret. När alla andra blev sjuka beslutade han och hans bröder att fortsätta. Ditsch beskriver denna erfarenhet:

H: Att nå Aconcaguas topp förändrade mycket för mig. Jag var ateist fram till 20-årsåldern. Fast jag kunde känna den andliga världen så använde jag ateismen som en reaktion mot en väldigt svår barndom. Min mor dog när jag var åtta år. Även om min far försökte ge oss en behaglig barndom så var det … ledsamt. När jag stod på Aconcaguas topp förstod jag att det fanns en dörr till en annan dimension, en andlig dimension. Därefter kände jag mig rik. Jag hade inget behov av att äga saker och jag lärde mig många saker om mig själv – mina möjligheter och begränsningar. Upplevelsen där uppe var ett sådant känslosamt ögonblick att jag grät… Jag tror det var första gången jag grät utifrån känslor, riktiga känslor. Det ögonblicket var så rörande och intensivt att jag behövde tio år för att kunna måla det berget.

ET: Vi tittar nu på din målning ”Cosmigonon”. Du säger att du kände dig varm när du mötte dessa ofantliga berg av is. Kan du utveckla detta?

H: Jag tror det beror på konceptet ”känslosamhet”, det vill säga intensiteten i de känslor som jag lägger in i mitt arbete. Det finns känslor men med olika densitet. Jag är en väldigt emotionell person och jag har levt i extrema situationer som uppmuntrade denna emotionella dimension. Det verkar som människor förnimmer den energi som jag lägger in i mitt arbete. Jag vet att det finns en dimension bortom vår synliga och i ett konstverk finns det uppenbarligen en andlig dimension som når människors hjärtan. Jag går aldrig ut i naturen för att måla ett landskap. Jag går för att leva det, jag går för att söka och förvandlar sedan denna erfarenhet till en målning. Jag begav mig inte till bergen som en konstnär utan för att erfara.

Konstnären förklarade att människan är central för hans arbete, men paradoxalt nog så målar han aldrig människor, bara landskap. Enligt Ditsch är hans mål att få betraktarna att se sig själva i verken, för att uppleva ett landskap som deras eget och för att involvera betraktaren både perceptionellt och emotionellt.

H: En mor kom med sin blinde son till en av mina utställningar. Han rörde inte målningarna, bara stod där framför dem. Då insåg jag naturligtvis att det finns en annan dimension och att det är det som människor känner. De blir förvånade och berörda på samma gång. Det är inte något spel från min sida, det är inte så att jag vill leka med det fenomenet, men jag kan inte göra det på något annat sätt.

ET: Du är känd för en utmärkt teknik och en hyper-realistisk stil. Du har också sagt att du har en renässans-attityd i det tjugonde århundradet med vilket du menar att du inte involverar dig i dagens konstnärliga miljö och inte försöker vara i det främsta ledet vilket de flesta samtida konstnärer längtar efter. Vad vill du säga till dagens konstnärer?

H: Jag hoppas de kan öppna sina hjärtan och se livet från ett annat perspektiv med positivt tänkande och andlig klarhet. På grund av dagens snabba tempo och det moderna livets materialism så är det svårt att tänka på andra dimensioner. Om man kan se ljuset så kommer kan man behärska konsten.

ET: I forna tider trodde konstnärer från öst och väst att man måste höja sig andligen för att kunna skapa genuin konst. En hög konstnärlig nivå krävde en högre medvetandenivå. Det är därför de målade bilder av gudar i forna tider…

H: Jag målar också gudar! Allt jag målar är gudars verk. En brasiliansk journalist frågade mig en gång om min erfarenhet/upplevelse av att vara på högre höjd än sex kilometer och upptäcka en andlig värld. Han sa till mig, ”så du har upptäckt att Gud finns”. Jag sa till honom, ”nej, medan jag var där uppe så insåg jag att det måste finnas många gudar! Enbart en gud kan inte skapa allt detta. Det måste finnas många.” Han höll med mig.

ET: Att vara konstnär betyder att man har en speciell syn på världen som kanske kan överträffa mer världsliga saker. Precis på grund av detta så har många totalitära regimer – såsom kommunistregimer – förföljt konstnärer och censurerar traditionell kultur. Vad anser du om detta?

H: Något som den sociala revolutionen förstör är traditionerna och det är ett brott. Det har ingen framtid heller. Diktaturer som inte respekterar religioner eller andra kulturer dominerar nu världshandeln, eller hur? Kommunismens största misstag är att den angriper religioner och kulturer som har existerat i tusentals år. De vill ha mig på sin sida eftersom de är medvetna om kulturens kraft. Men jag vill inte vara på deras sida. Jag är på samma sida som Epoch Times, kulturen och försvarare av mänskliga rättigheter.

Ditsch fortsatte diskutera relationen mellan konsten och själen i vilken han avslöjade sin passion för livet och sökandet efter meningen med livet.

H: Nu är min attityd gentemot livet andlig och full av tacksamhet. Jag tror att för få tillträde till konstens värld måste man veta hur man målar ljuset. Att veta hur man målar ljuset betyder att ha inneboende visdom. Att ha inneboende visdom betyder att ha förbindelse med den andliga världen och att vara upplyft.

Helmut Ditsch har fått uppdrag av flera regeringsinstanser och företag i Österrike och Argentina och har ställt ut sina arbeten i Argentina, Österrike, Tyskland och Chile. Konstnärens målningar kan ses på helmut-ditsch.com.
http://www.theepochtimes.com/news/6-6-15/42753.html