Konstkritiker: Vi är inte längre vana vid spontanitet och ett sådant här oförstört sätt
Mitt allmänna intryck av det är att det var väldigt vackert säger konstkritiker Bogoskala (NTDTV)



Mitt allmänna intryck av det är att det var väldigt vackert säger konstkritiker Bogoskala (NTDTV)

Mitt allmänna intryck av det är att det var väldigt vackert säger konstkritiker Bogoskala (NTDTV)

Premiärföreställningen av Divine Performing Arts världsturné 2009 vid kongresspalatset  i Paris den 27 februari bejublades av publiken. Det är en föreställning som återger den traditionella kinesiska kulturen.

Många har beklagat det faktum att vackra berättelser från Kinas 5000-åriga historia nästan gått förlorade, om det inte hade varit för Shen Yun-artisterna. Den kinesiska kommunismen hade önskat vända ett nytt blad och föra in kommunistisk konst i Kina för att få det kinesiska folket att glömma sin imponerande historia.

Publiken var mycket inponerad av Shen Yuns orkester vilken kombinerar västerländska och kinesiska instrument för att skapa ett unikt och vackert ljud. För närvarande är det den enda i sitt slag som har denna kombination.

Drama- och konstkritikern och journalisten Karia Bogolskala, med ryskt ursprung, delade gärna med sig av sin uppfattning, men visste inte vad som väntade när hon gick till föreställningen.

– Mitt allmänna intryck var att det var väldigt vackert. Dansarna var eleganta och kombinationen av färger var verkligen något extra. I Frankrike är vi inte längre vana vid denna spontanitet och ofördärvade syn på världen… oftast finns det ingen egentlig intryck av någon skönhet, så ser man denna show som är magnifik, speciellt eftersom den har kommit ur sann övertygelse. Annars skulle det blivit slätstruket. Jag tyckte det var enastående på det sätt att det fanns klassisk musik, klassisk dans och en speciell touch av kinesisk konst med mycket flyt. Vi känner att det finns mycket arbete bakom det flytet och i kinesisk dans finns en slags konst och ädel yrkesskicklighet. Jag tycker om sångarna och musiken med de traditionella kinesiska instrumenten med förändringen från den vanliga klassiska musiken, säger Bobolskala.

Hon talade entusiastiskt om ett av hennes favoritnummer i föreställningen.

– Det var speciellt ett stycke som berörde mig och det var där den fängslade förlåter sin förtryckare (Värdighet och medkänsla). Jag tyckte det var fantastiskt eftersom detta är en lektion för mänskligheten vad gäller vissa diktaturer. Det är exeptionellt! Denna scen uppskattade jag verkligen, liksom den om våren (Välkomnande vår). Mycket färgsprakande och vacker! Det var en kultur som undertryckts och som nu fått nytt liv.

Carole och Elisabeth (som ej ville ha med sina efternamn) var förundrade över den mångtusenåriga konstform de nu sett för första gången.

De hade kommit till denna föreställning eftersom den gjort reklam för någonting nytt och något som kunde hjälpa dem förstå mer om en annan kultur.

– Det verkligt intressanta i denna föreställning är att få se olika slags danser från olika regioner och tidsepoker. Vi tyckte speciellt om trummorna. Det var mycket överaskande.

De tänkte för ett ögonblick och tillade:

– Vi  älskade gracen i rörelserna hos dansarna, harmonin och mjukheten i rörelserna. Man kan känna en mycket stark gemenskap i gruppen. Vi säger ”bravo och gratulerar…” – man känner att varje dansare fullt ut är en del av helheten. Det var mjukt och flytande och man kan föreställa sig vilket arbete som krävs för ett sådant resultat. Det var förresten mycket bra att ha värdar som guidade oss genom resan. Genom denna show kan vi se att bakom Mao fanns en kultur som trampats ner men som nu fått en ny renässans.

I samarbete med  Sound of Hope Radio och NTDTV.

Översatt från: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/12848/