Svenska politiker oroar sig över hur det kinesiska så kallade Konfuciusinstitutet börjat etablerar sig inom landets skolväsen. Ett kultur- och språkutbyte säger Kina. Ett propaganda- och kontrollverktyg säger kritikerna.
De kinesiska Konfuciusinstituten sprider sig. Idag finns de på 80 universitet i 36 länder och innefattar över två tusen kinesiska specialister och lärare i språk och kultur. Den kinesiska regeringens mål är att 100 miljoner utlänningar ska behärska det kinesiska språket år 2010.
Trevligt och harmlöst kan tyckas men kritiska röster höjs alltmer och exempelvis New Yorks Colombia University har tackat nej till institutet eftersom man anser att dess inverkan ligger utanför universitets kontroll. I Kanada har man helt stoppat vidare etablering efter att oenigheter uppstått.
Även i Sverige är man nu alltså oroad över att universitetets självständighet sätts på spel då institutet för med sig både ekonomiskt och resursmässigt stöd och gärna ser självt sig diktera villkoren, däribland tjänstetillsättningen.
– Kinas regim är känd för sina dolda belöningar, hur kan vi vara säkra på att det här inte sker i Stockholm, sade Göran Lindblad (m) under en interpellationsdebatt i riksdagen igår. I sin fråga till statsrådet Lars Leijonborg beskriver han Konfuciusinstitutet som ett verktyg för den kinesiska regimen att öka sitt inflytande och sprida sin ideologi i andra länder.
”Genom att upprätta så kallade Konfuciusinstitut ser Kina till att sätta dagordningen för Asienstudier. Bland annat har Kina på detta sätt tagit sig innanför väggarna på Stockholms universitet. Det är dock anmärkningsvärt att Konfucius-instituten inte sprider ut sig i Kina. Tvärtom finns det fall där Konfuciusinstitut förbjudits i Kina varför det finns all anledning att tro att det inte är för att förkunna Konfucius läror som instituten byggs upp runt om i världen, utan för att kunna nå ut med kinesisk socialism.”
Under debatten framhävde Leijonborg att det största ansvaret ligger på respektive svensk institution. Han sade att Sverige eftersträvar ett djupt och brett samarbete med Kina och att man genom detta på lång sikt tror sig kunna främja demokrati och mänskliga rättigheter i Kina. Men:
– Om man inte är varse riskerna med att umgås med en diktatur är man farligt ute, sade han och tog som exempel upp den etiska problematiken i frågan om Karolinska Institutets samarbete med ett universitet i Peking som delvis finansieras med intäkter från försäljning av avrättade fångars organ.
