Kommunistpartitoppar konspirerade mot ledningen enligt kinesiska medier
Wang Lijun (höger) och Bo Xilai (mitten) träffas vid en tillställning på Chongqings byrå för offentlig säkerhet i december 2009. De två har pekats ut som en del av en konspiration inom partiet. (Foto: Weibo.com)


Fram tills nyligen talades det bara om saken i kinesisk press baserad utanför Kina. Bland kinaspecialister i väst har det ofta bara viftats bort. Men nu rapporterar stora medier på det kinesiska fastlandet om det: Innan de rensades ut, förde kommunistpartiets förre ledare för inhemsk säkerhet hemliga samtal med en före detta medlem av politbyrån, där de planerade att göra uppror.

Huvudpersonerna – säkerhetschefen Zhou Yongkang och partichefen Bo Xilai, som dessutom är son till en mäktig kommunistrevolutionär – kunde ha tagits från en kinesisk motsvarighet till ”Gudfadern”-trilogin.

Zhou, som tog sig upp inom den statligt styrda oljeindustrin, kontrollerade ett massivt säkerhetsimperium med en budget på motsvarande nästan en biljon svenska kronor, större än militärens budget.

Han styrde över den beväpnade polisen, som med en miljon man var stor som en armé. Han gav även order till rätts- och säkerhetsorgan, från den hemliga politiska polisen och spionstyrkor till domstolar, fängelser, vanlig polis, arbetsläger och mycket mer.

Bo Xilai var son till den tuffe maoistrevolutionären Bo Yibo, och som en del av den ”röda adeln” hade han enorma politiska ambitioner. Han iscensatte maoistiska stormöten och bedrev socialpolitik i den stad han styrde – megastaden Chongqing, med nästan 30 miljoner invånare – och gjorde klart att han siktade på en hög post inom partiet. Kanske den högsta.

Varför höll de här två männen hemliga diskussioner i en känslig period innan kommunistpartiet skulle göra sitt politiska generationsskifte i slutet av 2012?

”Något stort”

Enligt en artikel i Phoenix Weekly, en politisk tidskrift som publiceras i Hongkong, ville de två ”göra något stort”. Politiska reportage i Hongkong används ofta för att styra den allmänna opinionen eller komma ut med nyheter som är till fördel för deras politiska agenda.

Om de här artiklarna sedan skickas vidare och cirkulerar på stora kinesiska webbportaler är ofta ett annat test på deras politiska användbarhet, och i det här fallet publicerade stora, viktiga sajter som Hexun och Sina nyheten utan att censureras. Snabbt hade nyheten nått ut över hela Kina: Zhou Yongkang och Bo Xilai hade konspirerat för att föra fram sin egen nymaoistiska ideologi och ersätta partiets nuvarande maktstruktur.

Artikeln som reder ut kopplingarna mellan de två gör gällande att Zhou och Bo träffades i Chongqing, medan Bo fortfarande var partisekreterare där. ”Enligt källor var det huvudsakliga diskussionsämnet hur man helt skulle kunna omintetgöra Deng Xiaopings teori och implementering av öppnande och reformer”, står det i en sammanfattning av artikeln på Sina.

Vidare står att ”båda männen trodde att teorin som Mao förde fram i slutet av sitt liv – att den största konflikten i det kinesiska samhället var kampen mellan proletariatet och borgerligheten, mellan socialism och kapitalism – fortfarande var korrekt, och att Deng Xiaopings teori om öppnande och reformer behövde ändras.”

I kinesisk kommunistisk teori kallas detta för en ”linjekamp” – en hård kamp om vilken som är den korrekta teoretiska ”linjen” som man ska använda i Kina.

En linjekamp i Kina kan även beskrivas som en maktkamp om vem som kontrollerar partiet, enligt den oberoende partianalytikern Shi Cangshan, som bor i Washington DC.

– Termen ”linjekamp” är ett annat ord för ”kupp”. Det innebär att de krävde en ny regim. Det är så man betraktar det inom partiet.

Ideologisk opportunist

Enligt artikeln i Phoenix skulle Bo vara den som först skulle föra fram idén att Deng Xiaopings reformer hade lett till stora problem, som ofta påpekades från utländskt håll: svåra föroreningar, moraliskt förfall, en politisk struktur som genomsyrades av korruption, ett enormt förmögenhetsgap och så vidare. Nymaoisterna skyllde allt detta på arvet efter Deng.

Bo hade faktiskt redan börjat med något liknande i sin populistiska socialpolitik i Chongqing.

– Bo Xilai såg att maoistiska stämningar växte bland delar av partiets intelligentia och han utnyttjade detta, sade Shi Cangshan.

– Han organiserade maoistiska allsånger, som under kulturrevolutionen. Hans kampanj mot maffian var väldigt lik landreformkampanjerna före revolutionen, när de rika fick sina tillgångar beslagtagna och de delades ut till massorna. Han stödde maoisterna och de vänsterorienterade och deras webbsidor som attackerade premiärminister Wen Jiabao. Tror du att sådant skulle tillåtas om han inte hade någon som Zhou Yongkang bakom sig?

Bo var dock en opportunist, inte någon sant troende. Han och hans familj anses allmänt ha tillskansat sig enorma summor.

– Det var bara ett sätt att ta makten. Zhou Yongkang och Bo Xilai ville vända upp och ner på grunden för det nuvarande systemet.


Zhou Yongkang, kommunistpartiets förre ledare för inhemsk säkerhet, deltar i ett politiskt möte i Peking i mars 2012. Nyligen har det börjat rapporteras om att Zhou konspirerade med den förre politbyråmedlemmen Bo Xilai i en ideologisk utmaning mot partietablissemanget. (Foto: Liu Jin/AFP/Getty Images)

Zhou Yongkang, kommunistpartiets förre ledare för inhemsk säkerhet, deltar i ett politiskt möte i Peking i mars 2012. Nyligen har det börjat rapporteras om att Zhou konspirerade med den förre politbyråmedlemmen Bo Xilai i en ideologisk utmaning mot partietablissemanget. (Foto: Liu Jin/AFP/Getty Images)

Avfärdades av observatörer

Tidigt under 2012 började komplotten mellan Bo Xilai, Zhou Yongkang och andra ännu högre upp i systemet att avslöjas. När Bos polischef Wang Lijun flydde till det amerikanska konsulatet i staden Chengdu i februari sattes en händelsekedja igång som avslöjade saker för partiets centrala ledning.

Men utländska observatörer hade till att börja med svårt att tro på att det låg något i de här uppgifterna. Bill Bishop, som driver ett populärt nyhetsbrev med Kinanyheter, rådde sina läsare att ta rapporterna om att ”en fraktion med hårdföra nationalister inom partiet försöker ta över makten” med ”en nypa salt”. Epoch Times och den utlandskinesiska sajten Boxun rapporterade liknande saker. Men avslöjandena i den kinesiska pressen på senare tid pekar precis på ett sådant scenario.

I mars 2012 citerade AP Huang Jing, professor vid Singapores nationaluniversitet, som sade att ”Bo åtminstone verkar ha garanterat sig en ’mjuklandning’” och att ”om Bo avsätts och utreds skulle det leda till enorm instabilitet för regimen, och de nuvarande ledarna vill inte se detta… Det är i deras intresse att avsluta fallet så snart som möjligt utan att orsaka för mycket skada.”

Tanken på att Zhou Yongkang, den förre säkerhetschefen, skulle gripas, uteslutas ur partiet och ställas inför rätta verkade ännu mer långsökt och länge tog man det knappast på allvar bland de västtillvända Kinakännarna.

”Kanske lite tidiga”

Men båda dessa tankar uttalades och spreds snabbt i utlandskinesisk media under 2012, bland annat i alla Epoch Times olika utgåvor på olika språk, inklusive kinesiska och engelska.

– I februari, när Wang Lijun flydde till konsulatet publicerade jag en artikel där jag skrev att Bo Xilais framtid såg mörk ut, sade den politiske kolumnisten Xia Xiaoqiang, som skriver för den kinesiskspråkiga upplagan av Epoch Times. Xia var officerare i den kinesiska militären på 80-talet och har kontakt med personal i Kina. Han sade att tidningens reportrar och redaktörer hade ”omfattande initierade källor” som både formar hur man rapporterar, analyserar och gör förutsägelser.

– Senare publicerade jag en artikel om att Zhou Yongkang fanns bakom kulisserna, och att han också kommer att få stora problem. Ingen trodde på det, men utvecklingen har visat att det var sant. Vi var kanske lite tidiga, sade han.

Watson Meng, redaktör på sajten Boxun, publicerade också artiklar där man diskuterade en konspiration mellan Bo Xilai och Zhou Yongkang.

– Kinesisk politik är en svart låda. Jobbar man helt enligt västerländska journalistiska krav så är många saker svåra att bekräfta, förklarade han.

Han medgav att insiderinformation ofta ges av en partifraktion som vill få ut sitt budskap.

– Vi bryr oss inte om deras syfte, bara om det är trovärdigt, sade han.


Förre politbyråmedlemmen Bo Xilai (mitten) den 22 september 2013, i handbojor, i Peking. Bo konspirerade med Zhou Yongkang, den förre chefen för inhemsk säkerhet, enligt rapporter i kinesiska medier. (Foto: Feng Li/Getty Images)

Förre politbyråmedlemmen Bo Xilai (mitten) den 22 september 2013, i handbojor, i Peking. Bo konspirerade med Zhou Yongkang, den förre chefen för inhemsk säkerhet, enligt rapporter i kinesiska medier. (Foto: Feng Li/Getty Images)

”Huvudfråga”

Xiao Xiaoqiang presenterade det övergripande ramverk som han sade påverkade hans egen analys av alla turer i den nuvarande maktkampen inom kinesisk politik.

– Varför bildade de här typerna en konspiration för att ta makten? För att Jiang Zemins folk inte längre styrde, och de var oroliga för att det politiska arvet efter förföljelsen av Falun Gong skulle komma tillbaka och drabba dem.

Många maktkamper inom det kinesiska systemet har utkämpats kring politiska masskampanjer. De mest kända är ”det stora språnget” och kulturrevolutionen under Maos dagar, där han gick i strid med och slet sönder resten av partietablissemanget för att bevara sin egen makt och försvara sin katastrofala politik.

Senare formade massakern på Himmelska fridens torg 1989 en annan kärntrupp av hårdföra partikadrer som konspirerade för att se till att ingen offentlig genomlysning av slakten på studenterna någonsin ägde rum, så att de aldrig skulle kunna hållas ansvariga.

Förföljelsen av den andliga metoden Falun Gong följde en liknande formel: Jiang Zemin förklarade i juli 1999 gruppen som folkets och partiets fiende, och satte igång en omfattande, nationell kampanj för att demonisera och utplåna den.

I ett brev till politbyrån tidigare det året utmålade han metoden – som består av meditativa övningar och en morallära, och som lärs ut gratis – som en ideologisk fiende. Officiell statistik från perioden beräknade att 70 miljoner människor i Kina utövade metoden. En enorm del av befolkningen blev fienden över en natt.

Våldet mot Falun Gong under förföljelsen innefattar fruktansvärda och noggrant framtagna tortyrmetoder, som hjärntvätt, elchocker, olika stresspositioner, våldtäkter, och dessutom, enligt forskare, skördandet av tiotusentals människors organ medan de fortfarande lever, en process som dödar dem.

– Zhou Yongkang och Bo Xilai var Jiang Zemins agenter, och deras politiska karriärer är oskiljbara från [förföljelse]kampanjen. De ville absolut inte att det här skulle komma tillbaka och drabba dem, och de kunde inte tillåt att förföljelsen upphörde, sade Xia Xiaoqiang.

Xia sade vidare att för Jiangs politiska grupp så var första prioritet att de aldrig skulle kunna ställas till svars för sina brott. Xi Jinping och hans underordnade ville däremot driva igenom svåra politiska och sociala reformer för att säkra fortsatt tillväxt.

Förföljelsen av Falun Gong har faktiskt inte heller stoppats under Xi Jinping, något som senast dokumenterats i en rapport från Freedom House.

Men Xi Jinping har genomfört förändringar som aldrig skulle ha skett under en regim som leddes av Jiang: Chefen för 610-byrån, det utomrättsliga partiorgan som skapades för att koordinera och genomföra förföljelsen, avsattes och rensades ut. Han satt på flera stolar, men hans roll i att bekämpa Falun Gong var det som först nämndes i meddelandet om att han uteslutits ur partiet.

Systemet för ”omskolning genom arbete”, en av de huvudsakliga platser där man höll Falun Gong-utövare fängslade, har också avvecklats. Zhou Yongkang har avsatts och ska ställas inför rätta.

Men trots detta finns det inget i Xi Jinpings egen kontroll av ideologi och säkerhet som gör att man kan förvänta sig en förändring i partiets sedan länge etablerade system av förtryck.

– Det ligger i systemets natur att använda propaganda och våld, sade Xia Xiaoqiang.