I Kina har 2012 börjat med vad den kinesiska regimens ledare Hu Jintao kallar en ”kulturell systemreform”. Det är inte en politisk reform för att ge det kinesiska folket utökade fri- och rättigheter, utan raka motsatsen; den tyder på en mer konservativ och inskränkt inriktning och förebådar lanseringen av en kulturrevolutionsliknande kampanj för att begränsa yttrandefrihet och bekämpa folkets krav på universella mänskliga rättigheter, menar analytiker.
Hu meddelade sitt beslut att ”fördjupa reformerna av det kulturella systemet” och ”bygga ett land med en stark socialistisk kultur” på den 17:e nationella kongressens sjätte plenisession i oktober förra året.
Kommunistpartiets centralkommittés tidskrift Qiushi, som betyder ”sökande efter sanningen”, är en mycket viktig partipublikation. Den publicerade delar av Hus femtusen ord långa tal den 1 januari. Hu varnade där för att ”fientliga krafter intensifierar sina strategiska försök att förvästliga och splittra Kina” och att ”ideologi och den kulturella arenan är fokusområden för de fientliga krafternas långsiktiga infiltrationsförsök”.
Publiceringen av denna artikel på nyårsdagen tjänar propagandasyften för partiet inför den 18:e partikongressen detta år, enligt ekonomen Cheng Xiaonong, tidigare assistent till den avlidne före detta partiledaren Zhao Ziyang, som rensades ut ur partiet på grund av sin liberala hållning. Den sätter även fokus på kommunistpartiets attityd till Kinas nuvarande situation och framtida utveckling, sade Cheng till Epoch Times.
– Efter den 18:e partikongressen kommer kommunistpartiet att hålla fast vid sitt traditionella sätt, och dessutom vara mer konservativt och inskränkt. Folks åsikter kommer ignoreras i ännu högre utsträckning, sade Cheng.
Sedan den 1 januari har regimens övervakare av etermedierna börjat implementera nya förordningar för att begränsa vissa nöjesprogram på TV.
Enligt en förordning från den statliga administrationen för radio, TV och film, som trädde i kraft den 1 januari, kommer två tredjedelar av nöjesprogrammen på Kinas 34 satellitkanaler att tas bort. Det totala antalet nöjesprogram som planeras för bästa sändningstid på en vecka har sjunkit från 126 till 38. Varje satellitkanal får inte sända mer än två nöjesprogram per vecka. Samtidigt har man ökat antalet ”nyhetsprogram” med 33 procent.
Dokusåpor och pratprogram av västerländsk modell har blivit mycket populära på de kinesiska satellitstationerna. De ger tillfälle för folk att uttrycka sina känslor och tankar om personliga och sociala problem, något som uppenbarligen gör kommunistpartiets ledning nervös.
Att lägga ner dessa nöjesprogram och ersätta dem med politiska propagandaprogram ”är en del av kommunistpartiets större kampanj att stärka socialistiska principer, medan de kinesiska medborgarna kräver yttrandefrihet och demokrati”, sade New Tang Dynasty Television i en rapport den 5 januari.
I en provins har myndigheterna också börjat strama åt kontrollen över journalister under slutet av förra året.
Zhejiangprovinsens press- och publikationsbyrå genomförde en utvärdering av 182 korrespondentstationer i provinsen. Fjorton medier fick order att genomföra disciplinär omorganisation, fyra statliga mediers korrespondentstationer klarade inte den årliga översynen och fyra andra stängdes, enligt vad China Press and Publication News rapporterade den 15 november.
I oktober förra året började regimen slå ner på internet för att förhindra ”ryktesspridning”. I december, gick Peking och Guangdongprovinsen ett steg längre, genom att man införde tvång att registrera sig med sitt eget namn på mikrobloggar. Många dissidenters mikrobloggar censureras också.
En artikel i hongkongtidskriften Cheng Ming jämförde Hus kulturella reformer med Hitlers etniska rensning och Maos kulturrevolution. Enligt tidskriften genomförs kampanjen till och med på kulturrevolutionsmanér.
Det kinesiska propagandamaskineriet inledde en massiv mediakampanj i mitten av oktober för att göra reklam för Hus ”kulturreformer”. Samtidigt skickade Hu ett propagandateam från centralregeringen till olika städer för att predika huvudpunkterna i reformen till lokala partitjänstemän.
Den här sortens försök att organisera en ”större propagandaaktivitet” för att få ut centralregeringens budskap över hela landet har inte setts sedan kulturrevolutionens dagar, enligt Cheng Ming.
Zhang Weiguo, chefredaktör på Hongkongbaserade tidskriften Dong Xiang, höll med.
– Det ser definitivt ut som om kommunistpartiet har lanserat en kulturrevolutionsliknande kampanj, med kultur som vapen, för att bjuda motstånd mot västvärldens värdesystem, sade han till Voice of America.
Qiushi citerade även följande uttalande av Hu: ”Vi har med kraft drivit på reformer av det kulturella systemet, artikulerat nya kulturella utvecklingskoncept, frigjort och utvecklat kulturella produktivkrafter och gett kraft åt den omfattande blomstringen av kulturella program.”
Faktum är att Hu drivit sin ”kulturella systemreform” sedan 2002, under den 16:e partikongressen. Han föreslog senare en ”djupare reform av det kulturella systemet” under den sjuttonde partikongressen 2007.
Medan Hu ”med kraft driver på” sina kulturella systemreformer – vilket i verkligheten betyder att upprätthålla social stabilitet – har många intellektuella, inklusive frispråkiga partiveteraner, journalister, dissidenter och advokater, blivit måltavla för kommunistpartiets förtryck.
Li Gongzhen, professor på Wuhan universitetet i Hubeiprovinsen, varnade nyligen den kinesiska regimen för att inte följa i Hitlers fotspår och driva landets intellektuella elit på flykten. Hitlers etniska rensning tvingade delar av den intellektuella eliten, bland annat Einstein, att gå i exil Amerika. Detta hjälpte i förlängningen USA att etablera sig som en supermakt och ett vetenskapligt och kulturellt centrum, sade Li.
Översatt från engelska
