loading
Opinion

Kommunistpartiets kongress presenterade lönlös uppgörelse

Epoch Times redaktionsråd

Fraktionerna som leder det kinesiska kommunistpartiet fortsätter att klamra sig fast vid varandra, i en dödsdans där de upprätthåller någon form av balans, bakom de höga röda murarna kring partihögkvarteret Zhongnanhai i Peking.

Den 15 november, vid partiets 18:e kongress första plenum, avslöjades de nya medlemmarna i politbyråns ständiga utskott.

Xi Jinping blev som väntat kommunistpartiets nästa generalsekreterare och även, till somligas förvåning, ordförande i centrala militärkommissionen – ledare för Kinas militära styrkor. Han efterträdde Hu Jintao på båda posterna. Li Keqiang utsågs till premiärminister efter Wen Jiabao.

Det ständiga utskottets sju medlemmar är numera: Xi Jinping, Li Keqiang, Zhang Dejiang, Yu Zhengsheng, Liu Yuanshan, Wang Qishan och Zhao Gaoli.

Vilka som blivit ständiga utskottets nya medlemmar beror inte på allmänhetens önskemål, dessa har överhuvudtaget inte beaktats. Till följd av detta riskfyllda spel har makten över militären hamnat i händerna på underställda till Hu Jintao och Xi Jinping medan Jiangfraktionen tagit ett allt fastare grepp om partiet och regeringen. De påstått reformistiska krafterna har skrumpnat.

Detta arrangemang skapar en viss balans inom partiet, men balansen är dömd att bli kortlivad. Orsakerna bakom konflikterna finns kvar och det drar ihop sig till en än kraftigare storm.

Situationen beror lika mycket på den avgående partiledaren Hu Jintaos temperament som på desperationen inom Jiangfraktionen. Någon av ett annat slag än Hu Jintao skulle ha utnyttjat det tillfälle som gavs honom i februari för att en gång för alla lösa den tioåriga konflikten med Jiang Zemin för att sätta sin egen prägel på Kina.

Sedan den före dåvarande polischefen i Chongqing, Wang Lijun, flydde till USA:s konsulat i Chengdu den 6 februari, fördes han till Peking. Där ska han ha avslöjat Bo Xilais och Zhou Yongkangs plan för att avsätta Xi Jinping någon gång efter den 18:e partikongressen.

Hu Jintao och Wen Jiabao började arbeta metodiskt, tog ett noga genomtänkt steg i taget för att desarmera Jiangfraktionen. Bo Xilai flyttades från sin post och utsattes sedan för tuffa partiförhör, han hotades därefter av rättegång och kastades slutligen ut ur partiet och överlämnades till brottmålsdomstol. Bo Xilais män i Chongqing rensades samtidigt ut.

Säkerhetschefen Zhou Yongkang marginaliserades, hans folk i politisk-rättsliga utskottet ersattes av andra och beslut fattades som minskade utskottets makt. Medan Zhou Yongkang hade en stol i politbyråns ständiga utskott kan hans efterträdare som chef för politisk rättsliga utskottet inte räkna med att få det.

Hu Jintao har dessutom flyttat runt generaler och sett till att hans män sitter på nyckelpositionerna.

Hus makt stod i zenith alldeles före den 18:e partikongressen. Han kontrollerade militären och till och med företrädaren Jiang Zemin stod under hans befäl.

Men när Hu Jintao konstaterat att han satt med trumf på hand tvekade han, istället för att slutligen ta bort Zhou Yongkang, Jiang Zemin och förgöra Jiangfraktionen. Han ville skydda partiet och partiet skulle kanske inte ha överlevt hela kampen mot Jiang.

Jiangs fraktion har inte råd med sådana försiktighetsåtgärder.

Mottot för Jiangfraktionens kamp mot Hu uttalades omedvetet av Wang Lijun när han kom ut från det amerikanska konsulatet den 7 februari. Han sade till folksamlingen utanför att ”fisken dör och nätet slits sönder”; ett kinesisk ordspråk som beskriver en situation av ömsesidig förstörelse.

Jiangsidan fruktar utplåning om den inte behåller makten. Bara om den behåller kontrollen kan fraktionen undvika att ställas till svars för sina omfattande brott mot mänskligheten.

Denna fruktan ledde till att Bloomberg och New York Times publicerade nyheter som påstod sig beskriva rikedomarna hos Xi Jinpings och Wen Jiabaos familjer. Samtliga ledare inom partiet fruktar med rätta en granskning av de enorma förmåner de skaffat sig. Största delen av Kina är fortfarande mycket fattig och det kinesiska folket hatar hur partieliten berikat sig själv på bekostnad av befolkningen.

Zhou Yongkang har låtit meddela att nästa steg hade kunnat bli att publicera liknande information om välståndet hos Hu Jintao, Li Keqiang, Li Yuanchao med flera. Detta skulle dock bara resulterat i att hela partibygget rasat samman över dem.

Utpressningen fungerade. Hu Jintao hade, för att rädda partiet, inget annat val än att göra upp med motståndarna. Det blev att inga medlemmar av politisk rättsliga utskottet fick plats i politbyråns ständiga utskott, men tre personer knutna till Jiang – Zheng Dejiang, Liu Yuanshan och Zhang Gaoli – kom in. De tog platser ursprungligen vigda åt medlemmar ur Hufraktionen, bland andra Wang Yang och Li Yuanchao, kända som reformister.

För att ge Xi Jinping och Li Keqiang mer frihet beslutade Hu sig för att dra sig tillbaka helt, och bröt därmed den oskrivna regeln att pensionerade partiveteraner ska blanda sig i landet styre. Jiang Zemin drog sig tillbaka 2004 och blandar sig fortfarande regelbundet i hanteringen, enligt exempel satt av företrädaren Deng Xiaoping. Hu Jintao hade kunnat stanna kvar som ledare för militären i ytterligare två år, men avgick för att inte upprätthålla detta maktutövande i kulisserna.

Det spelar emellertid ingen roll hur hårt Hu Jintao anstränger sig för att skydda partiet. I bästa fall kan han uppnå en kortlivad balans. Kommunistpartiets existens har varit ifrågasatt länge, men aldrig så allvarligt som den senaste tiden.

Varenda person i Kina har lidit under kommunistpartiet. Det har vållat 80 miljoner kinesers död, förföljt flera hundra miljoner människor och begått avskyvärda brott. I drygt 13 år har det förföljt 100 miljoner utövare av den andliga metoden Falun Gong.

Förhoppningarna om att partiet ska börja styra landet med lag och rätt har kommit på skam. Samhällsmoralen kollapsar och statsfinanserna krisar.

Kommunistpartiet har förlorat mycket stöd: mer än 100 miljoner personer har avsagt sig alla kopplingar till partiet och dess underorganisationer i tuidangrörelsen. Antalet massprotester och upplopp fortsätter att öka. Officiella kinesiska uppgifter angav 80 000 sådan händelser under 2007. Inofficiella källor menar att det verkliga antalet massincidenter nu är betydligt högre än 100 000.

I maktens centrum sitter individer med personliga ekonomiska intressen, som inte vill genomföra några verkliga förändringar. Deras vinningslystnad genererar intensiva konflikter med befolkningen. De medlemmar av Jiangfraktionen som placerats i politbyråns ständiga utskott har väldigt dåligt rykte. Bara att nämna deras namn uppfattas som en förolämpning och kan jämställas med en krigshandling mot det kinesiska folket. Det kommer att bli fler massprotester och revolter och än fler kineser kommer att i allt snabbare takt ta avstånd från det kinesiska kommunistpartiet.

Den temporära balans Hu Jintao uppnått kommer inte att stoppa maktkampen i partitoppen.

Militärmakten som kontrolleras av Hus och Xis fraktion kommer oundvikligen att drabba samman med de politiska makthavarna i politbyråns ständiga utskott. Medlemmarna i Jiangfraktionen är inte tillfreds med vad de har utan kommer att skaffa mer makt för att säkra sina positioner.

Hus uppgörelse tar heller inte tag i kommunistpartiets grundläggande problem: dess oräkneliga brott, falska informationer och mörklagda fakta. I förra månaden skakades partiledarna av en rapport som beskrev välståndet hos Wen Jiabaos familj. Nästa gång kan uppgifterna gälla de falska ekonomiska data som partiet använder för att putsa sitt anseende i världen. Eller så kan allmänheten få veta något om förföljelsen av Falun Gong och de massövergrepp som begåtts i form av påtvingad organskörd från levande människor.

I det sammanhanget kommer Hus ansträngningar att hålla samman partiet visa sig lönlösa.

Det kinesiska folket har dock vunnit något på Hus ansträngningar. Vid betraktande av de nya medlemmarna av politbyråns ständiga utskott påminns kineserna åter en gång om att allting kommunistpartiet gör går ut på att bevara sin egen makt. Förhoppningen om att partiet skulle komma att reformera sig självt faller platt till marken.

När det kinesiska folket genomskådar kommunistpartiet kommer den västerländska ande som drabbat världens befolkning med förstörelse i nästan ett århundrade att förintas, och Kina kommer åter att få hopp om framtiden.

Översatt från engelska.

Epoch Times ges ut i 35 länder och på 19 språk.

Copyright © 2012 Epoch Times. All rights reserved.

Mest lästa

Rekommenderat

loading
Opinion

Kommunistpartiets kongress presenterade lönlös uppgörelse

Epoch Times redaktionsråd

Fraktionerna som leder det kinesiska kommunistpartiet fortsätter att klamra sig fast vid varandra, i en dödsdans där de upprätthåller någon form av balans, bakom de höga röda murarna kring partihögkvarteret Zhongnanhai i Peking.

Den 15 november, vid partiets 18:e kongress första plenum, avslöjades de nya medlemmarna i politbyråns ständiga utskott.

Xi Jinping blev som väntat kommunistpartiets nästa generalsekreterare och även, till somligas förvåning, ordförande i centrala militärkommissionen – ledare för Kinas militära styrkor. Han efterträdde Hu Jintao på båda posterna. Li Keqiang utsågs till premiärminister efter Wen Jiabao.

Det ständiga utskottets sju medlemmar är numera: Xi Jinping, Li Keqiang, Zhang Dejiang, Yu Zhengsheng, Liu Yuanshan, Wang Qishan och Zhao Gaoli.

Vilka som blivit ständiga utskottets nya medlemmar beror inte på allmänhetens önskemål, dessa har överhuvudtaget inte beaktats. Till följd av detta riskfyllda spel har makten över militären hamnat i händerna på underställda till Hu Jintao och Xi Jinping medan Jiangfraktionen tagit ett allt fastare grepp om partiet och regeringen. De påstått reformistiska krafterna har skrumpnat.

Detta arrangemang skapar en viss balans inom partiet, men balansen är dömd att bli kortlivad. Orsakerna bakom konflikterna finns kvar och det drar ihop sig till en än kraftigare storm.

Situationen beror lika mycket på den avgående partiledaren Hu Jintaos temperament som på desperationen inom Jiangfraktionen. Någon av ett annat slag än Hu Jintao skulle ha utnyttjat det tillfälle som gavs honom i februari för att en gång för alla lösa den tioåriga konflikten med Jiang Zemin för att sätta sin egen prägel på Kina.

Sedan den före dåvarande polischefen i Chongqing, Wang Lijun, flydde till USA:s konsulat i Chengdu den 6 februari, fördes han till Peking. Där ska han ha avslöjat Bo Xilais och Zhou Yongkangs plan för att avsätta Xi Jinping någon gång efter den 18:e partikongressen.

Hu Jintao och Wen Jiabao började arbeta metodiskt, tog ett noga genomtänkt steg i taget för att desarmera Jiangfraktionen. Bo Xilai flyttades från sin post och utsattes sedan för tuffa partiförhör, han hotades därefter av rättegång och kastades slutligen ut ur partiet och överlämnades till brottmålsdomstol. Bo Xilais män i Chongqing rensades samtidigt ut.

Säkerhetschefen Zhou Yongkang marginaliserades, hans folk i politisk-rättsliga utskottet ersattes av andra och beslut fattades som minskade utskottets makt. Medan Zhou Yongkang hade en stol i politbyråns ständiga utskott kan hans efterträdare som chef för politisk rättsliga utskottet inte räkna med att få det.

Hu Jintao har dessutom flyttat runt generaler och sett till att hans män sitter på nyckelpositionerna.

Hus makt stod i zenith alldeles före den 18:e partikongressen. Han kontrollerade militären och till och med företrädaren Jiang Zemin stod under hans befäl.

Men när Hu Jintao konstaterat att han satt med trumf på hand tvekade han, istället för att slutligen ta bort Zhou Yongkang, Jiang Zemin och förgöra Jiangfraktionen. Han ville skydda partiet och partiet skulle kanske inte ha överlevt hela kampen mot Jiang.

Jiangs fraktion har inte råd med sådana försiktighetsåtgärder.

Mottot för Jiangfraktionens kamp mot Hu uttalades omedvetet av Wang Lijun när han kom ut från det amerikanska konsulatet den 7 februari. Han sade till folksamlingen utanför att ”fisken dör och nätet slits sönder”; ett kinesisk ordspråk som beskriver en situation av ömsesidig förstörelse.

Jiangsidan fruktar utplåning om den inte behåller makten. Bara om den behåller kontrollen kan fraktionen undvika att ställas till svars för sina omfattande brott mot mänskligheten.

Denna fruktan ledde till att Bloomberg och New York Times publicerade nyheter som påstod sig beskriva rikedomarna hos Xi Jinpings och Wen Jiabaos familjer. Samtliga ledare inom partiet fruktar med rätta en granskning av de enorma förmåner de skaffat sig. Största delen av Kina är fortfarande mycket fattig och det kinesiska folket hatar hur partieliten berikat sig själv på bekostnad av befolkningen.

Zhou Yongkang har låtit meddela att nästa steg hade kunnat bli att publicera liknande information om välståndet hos Hu Jintao, Li Keqiang, Li Yuanchao med flera. Detta skulle dock bara resulterat i att hela partibygget rasat samman över dem.

Utpressningen fungerade. Hu Jintao hade, för att rädda partiet, inget annat val än att göra upp med motståndarna. Det blev att inga medlemmar av politisk rättsliga utskottet fick plats i politbyråns ständiga utskott, men tre personer knutna till Jiang – Zheng Dejiang, Liu Yuanshan och Zhang Gaoli – kom in. De tog platser ursprungligen vigda åt medlemmar ur Hufraktionen, bland andra Wang Yang och Li Yuanchao, kända som reformister.

För att ge Xi Jinping och Li Keqiang mer frihet beslutade Hu sig för att dra sig tillbaka helt, och bröt därmed den oskrivna regeln att pensionerade partiveteraner ska blanda sig i landet styre. Jiang Zemin drog sig tillbaka 2004 och blandar sig fortfarande regelbundet i hanteringen, enligt exempel satt av företrädaren Deng Xiaoping. Hu Jintao hade kunnat stanna kvar som ledare för militären i ytterligare två år, men avgick för att inte upprätthålla detta maktutövande i kulisserna.

Det spelar emellertid ingen roll hur hårt Hu Jintao anstränger sig för att skydda partiet. I bästa fall kan han uppnå en kortlivad balans. Kommunistpartiets existens har varit ifrågasatt länge, men aldrig så allvarligt som den senaste tiden.

Varenda person i Kina har lidit under kommunistpartiet. Det har vållat 80 miljoner kinesers död, förföljt flera hundra miljoner människor och begått avskyvärda brott. I drygt 13 år har det förföljt 100 miljoner utövare av den andliga metoden Falun Gong.

Förhoppningarna om att partiet ska börja styra landet med lag och rätt har kommit på skam. Samhällsmoralen kollapsar och statsfinanserna krisar.

Kommunistpartiet har förlorat mycket stöd: mer än 100 miljoner personer har avsagt sig alla kopplingar till partiet och dess underorganisationer i tuidangrörelsen. Antalet massprotester och upplopp fortsätter att öka. Officiella kinesiska uppgifter angav 80 000 sådan händelser under 2007. Inofficiella källor menar att det verkliga antalet massincidenter nu är betydligt högre än 100 000.

I maktens centrum sitter individer med personliga ekonomiska intressen, som inte vill genomföra några verkliga förändringar. Deras vinningslystnad genererar intensiva konflikter med befolkningen. De medlemmar av Jiangfraktionen som placerats i politbyråns ständiga utskott har väldigt dåligt rykte. Bara att nämna deras namn uppfattas som en förolämpning och kan jämställas med en krigshandling mot det kinesiska folket. Det kommer att bli fler massprotester och revolter och än fler kineser kommer att i allt snabbare takt ta avstånd från det kinesiska kommunistpartiet.

Den temporära balans Hu Jintao uppnått kommer inte att stoppa maktkampen i partitoppen.

Militärmakten som kontrolleras av Hus och Xis fraktion kommer oundvikligen att drabba samman med de politiska makthavarna i politbyråns ständiga utskott. Medlemmarna i Jiangfraktionen är inte tillfreds med vad de har utan kommer att skaffa mer makt för att säkra sina positioner.

Hus uppgörelse tar heller inte tag i kommunistpartiets grundläggande problem: dess oräkneliga brott, falska informationer och mörklagda fakta. I förra månaden skakades partiledarna av en rapport som beskrev välståndet hos Wen Jiabaos familj. Nästa gång kan uppgifterna gälla de falska ekonomiska data som partiet använder för att putsa sitt anseende i världen. Eller så kan allmänheten få veta något om förföljelsen av Falun Gong och de massövergrepp som begåtts i form av påtvingad organskörd från levande människor.

I det sammanhanget kommer Hus ansträngningar att hålla samman partiet visa sig lönlösa.

Det kinesiska folket har dock vunnit något på Hus ansträngningar. Vid betraktande av de nya medlemmarna av politbyråns ständiga utskott påminns kineserna åter en gång om att allting kommunistpartiet gör går ut på att bevara sin egen makt. Förhoppningen om att partiet skulle komma att reformera sig självt faller platt till marken.

När det kinesiska folket genomskådar kommunistpartiet kommer den västerländska ande som drabbat världens befolkning med förstörelse i nästan ett århundrade att förintas, och Kina kommer åter att få hopp om framtiden.

Översatt från engelska.

Epoch Times ges ut i 35 länder och på 19 språk.

Copyright © 2012 Epoch Times. All rights reserved.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024