När hundratals libyska rebeller gick in i huvudstaden Tripoli inför sin sista attack för att göra slut på Moammar Khaddafis 42-åriga styre, visar mediarapporter bilder på det libyska folket som samlats för att fira. Många kineser firar tillsammans med dem—dock inte den kinesiska regimen.
Trots att den kinesiska kommunistregimens officiella mediaspråkrör Xinhua har benämnt firandet som ett ”upplopp” och Kinas utrikesministerium uppmanat Libyen att ”återgå till stabilitet så att folket kan fortsätta leva sina liv som vanligt”, har den kinesiska allmänheten beslutat sig för att se bortom propagandan och de gläds istället med det libyska folket. Vissa hoppas till och med att det ska gå att störta deras egen totalitära regim.
Som svar på en nätanvändare som citerat Xinhua där man kallat firandet för upplopp, skriver nätanvändaren Extradimensional Dust att det ”korrekta sättet att tolka det som kommunistpartiets språkrör säger är att vända det till det motsatta”.
”När jag såg firandet på [den kinesiska tv-kanalen] Dragon TV, upprepade nyhetsankaret hela tiden att det libyska folket valt ett alternativt politiskt system. Jag blev förvirrad. Kunde hon inte bara säga att de till slut fått frihet och demokrati?”, skrev en annan nätanvändare.
Kineserna, som inte övertygats av den statliga versionen av nyheterna, uttryckte sin glädje för det libyska folket samtidigt som de använde sin egen begränsade form av yttrandefrihet på Sina Weibo, en mikrobloggtjänst som ersatte Twitter efter att det förbjudits.
”Vi önskar det libyska folket all lycka. Länge leve demokrati! Länge leve frihet!”, skrev en nätanvändare och ytterligare andra deltog i hejandet och kallade händelserna för en ”civil seger” förtjänad av det ”enastående libyska folket”.
Trots det konstanta störandet från personer som anlitats av regimen att posta kommentarer som stödjer regeringen i syfte med att påverka den allmänna opinionen, förlöjligar många nätanvändare kommunistpartiet för dess mångåriga band till diktatorerna i arabvärlden.
Men förlöjligandet omskrivs alltid i förtäckta ordalag.
”Det verkar som om den kinesiska regimen förlorar sina vänner”, skrev en nätanvändare och en annan skrev: ”Det är lätt att se hur någon faktiskt är genom att titta på hans vänner.”
I en kommentar till ett gruppfoto av arabiska ledare från 2010-års toppmöte med arabiska och afrikanska ledare skrev en nätanvändare: ”Från Tunisiens bortdrivne president Zine El Abidine Ben Ali och Jemens Ali Abdullah Saleh till Libyens Moammar Khaddafi och Egyptens Hosni Mubarak—det verkar som om Kinas gamla vänner är rätt farliga.”
”När de gamla vännerna ger sig av en efter en annan måste det vara rätt ensamt att vara kvar här”, skrev nätanvändaren xiaolz.
Det kinesiska folket som stått under kommunistpartiets enpartistyre i sextio år väntar otåligt på att det ska bli deras tur.
När en nätanvändare frågade ifall kineserna kommer att uppleva en dag som denna, skrev en annan på engelska, ”And the next? Who? When?” och syftade på de kommunistiska ledarna Hu Jintao och Wen Jiabao vars namn uttalas likadant som ‘who’ och ‘when’ men stavas olika.
I ytterligare en kommentar till gruppfotot med de avsatta arabiska ledarna skrev nätanvändaren Fog in Mt. huang: ”Den här fotografen borde bjudas in till Kina för att ta ett foto till minne av några kinesiska ledare också”.
Översatt från engelska
