Kommer Kina verkligen att sluta använda organ från avrättade fångar?
Kinas tidigare vice hälsominister Huang Jiefu efter en konferens i Taipei, Taiwan, 2010. Enligt vad som rapporterats ska Huang nyligen ha sagt att man ska sluta ta organ för transplantation från dödsdömda fångar i Kina. (Foto: Bi-Long Song/The Epoch Times)


Kinas högste transplantationstjänsteman verkar ha meddelat – ännu en gång – att landet kommer att sluta använda organ från avrättade fångar, och kommer från och med den 1 januari 2015 att bara använda organ som fritt doneras från vanliga medborgare. Åtminstone enligt rubrikerna.

Om det här verkligen har utlovats så skulle det vara andra gången som Huang Jiefu, en kirurg med en position inom Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens, (ett rådgivande organ till kommunistpartiet), och chef för Kinas organdonationskommitté, har kommit med ett sådant uttalande.

Första gången var år 2012, även om ingen absolut deadline fastställdes. Det påståendet rapporterades vid den tiden också entusiastiskt av stora internationella medier, men det kom ingen uppföljning när Huang tidigare i år backade, och sade att organ från avrättade fångar faktiskt fortfarande skulle användas, så länge man fått tillstånd på ett korrekt sätt.

Det verkar som om liknande lagvrängning används i det aktuella fallet.

Uttalandet kräver en del analys

Huang Jiefus uttalanden gjordes i ett medicinskt forum vid en konferens i Kunming, huvudstad i den sydkinesiska provinsen Yunnan. Det finns ingen officiell utskrift eller inspelning av vad han sade, enbart rapporter i kinesiska medier, av vilka en del är vaga på nyckelpunkter, och vilka alla kräver en slags analys.

Till att börja med fanns i sättet saken meddelades på, vissa tvetydigheter, och kanske tillräckligt med tolkningsutrymme, för att man återigen ska kunna svika löftet om så behövs. Till exempel, Southern Metropolis Daily, en relativt liberal tidning i den sydliga staden Guangzhou, skrev att den hade fått nyheten ”från en myndighetskanal”, vilket gör det oklart huruvida en journalist vid tidningen personligen var där när Huang gjorde uttalandet.

Dessutom har inget av medierna i rapporterna direkt citerat Huang, där han skulle ha sagt att organ från dödsdömda fångar inte skulle användas efter 1 januari 2015.

Southern Metropolis Daily citerar honom enligt följande: ”Det kan inte förnekas att för närvarande i Kina, förutom traditionellt tänkesätt som leder till ointresse för organdonation, är folk oroliga i fråga om rättvisa, hederlighet, och insyn i organdonationerna.”

Han tillade att denna oro har varit en betydande del av de hinder Kina har stått inför när det gällt att upprätta ett lagligt frivilligt system med donationer från allmänheten, i motsats till beroendet av dödsdömda fångar (eller övervägande samvetsfångar, som flera forskare har hävdat, baserat på omfattande dokumentation.)

Delen om att ”helt upphöra med användande av dödsdömda fångars organ som donatorkällor för transplantation” parafraserades och tillskrevs ”myndighetskanalen”.

I alla andra kinesiska rapporter om ämnet parafraserades åsyftandet av dödsdömda fångar på liknande sätt, så exakt vad Huang Jiefu sade är oklart.

En artikel i Yunnan Online gavs en bakgrund, som tolkade frågan om organhandel på ett sätt som undergräver påståendet att Kina avser att eliminera användandet av organ från fångar.

I ett avsnitt kallat ”En tillbakablick”, tog publikationen upp Huangs kommentarer från tidigare i år, där det noterades att dödsdömda fångar också är kinesiska medborgare, och om de vill donera sina organ efter döden så bör de få göra det.

Den viktigaste punkten, sade han, är att sådana transaktioner inte bör göras privat, utan filtreras genom det formellt etablerade systemet för anskaffande och distribution som han har arbetat med att etablera. Detta system är tänkt att tilldela organ utifrån behov och den tid man väntat, snarare än hur mycket man kan betala, eller är villiga att muta läkare och andra tjänstemän.

The Guardian gjorde en liknande eftergift. Efter en rubrik som tillkännagav att ”Kina ska sluta använda avrättade fångar som källa till organ för transplantation”, förtydligades längre ner med att ”dödsdömda fångar har stått för den överväldigande majoriteten av transplanterade organ i åratal på grund av stor efterfrågan och litet antal donationer. Men i framtiden kommer deras organ endast att användas om de frivilligt donerar och deras familjer godkänner beslutet.”

Detta villkor förändrar hela situationen

Det blir inte längre ett tillkännagivande av att Kina avser sluta använda organ från fångar, utan snarare ett förtydligande, som forskaren Ethan Gutmann uttryckte det i en intervju tidigare i år: ”De säger i princip att de måste få ordning på sina former.”

Gutmanns bok, The Slaughter, som publicerades i augusti, handlar om vad han kallar massmordet på Falun Gong-utövare och andra samvetsfångar för deras organs skull. Gutmann uppskattar att över 60 000 har dödats sedan år 2000 i denna praxis. Kinesiska tjänstemän har aldrig gett något väsentligt svar på dessa frågor.

Implicit erkännande av människobrott 

Om Huang Jiefu enbart säger att nu kommer kinesiska myndigheter att se till att organ från dödsdömda fångar erhålls endast med riktigt godkännande, då skulle den här senaste omgången med nyheter inte vara något annat än en upprepning av de uttalanden han gjorde i mars.

Det skulle för övrigt vara ett anmärkningsvärt, implicit erkännande av grova människorättsbrott och brott mot internationella medicinska fördrag – för om Kina nu bara tillkännage att man kommer att använda organ från fångar med deras medgivande så verkar Huang ha antytt att dessförinnan togs organ från avrättade fångar utan deras medgivande.

– Medgivande har krävts enligt transplantationsregler sedan 1984, och enligt transplantationslagen sedan 2007, säger Arne Schwarz, en schweizisk forskare som undersökt transplantationsmetoder i Kina och som har fått en utmärkelse för sitt arbete.

”Nu erkände Huang vad alla redan visste: Att regler och lagen har ignorerats tidigare. Varför ska vi tro att de inte kommer att ignoreras i framtiden?”

Schwarz fortsatte:

– Men även om ett skriftligt medgivande kan visas är det betydelselöst eftersom internationella medicinska samfund som The Transplantation Society och World Medical Association, och till och med Chinese Medical Association, är överens om att fångar och andra personer i fängsligt förvar inte är i en position där de fritt kan ge sitt samtycke.

– Det finns ytterligare en fara, sade Schwarz, den att behandlingen av organ från avrättade fångar genom organdonations- och tilldelningssystemet, som används för de organ som donerats av fria medborgare, helt enkelt kommer att skyla över och befästa praxis. Och det kommer att hämma snarare än öka den öppenhet och spårbarhet som Världshälsoorganisationen kräver, och tillade:

– Allt detta visar att detta tillkännagivande inte är en reform, utan propaganda."

Översatt från engelska.