NASA:s Comet Sample Return Mission landade i Utahs öken den 15 januari i år. Det var det första amerikanska rymduppdraget som ägnats exklusivt åt att utforska en komet och föra hem utomjordiskt material från utanför månens omloppsbana till jorden.

Expeditionen betecknas som en succé, men kommer sannolikt också att krossa rådande teorier om hur kometer bildas och till och med om själva solsystemet.

Stardust-expeditionen lämnade jorden från Cape Canaveral i Florida, på en Delta II-raket den 7 februari 1999. Efter att ha legat i omloppsbana i fyra år mötte Stardust upp kometen Wild 2 (uttalas ”vilt”) och genom en finurlig metod samlade den upp stoft och andra partiklar i kometens spår, med hjälp av en ”tennisracket fylld med gel”, en metod kallad Aerogel Collector Grid.

Efter en två år lång återfärd och provkapselns riskfyllda återinträde i atmosfären levererades lasten till Houston, Texas den 19 januari 2006. Den huvudansvarige för undersökningen av Stardust, Dr. Donald Brownlee från University of Washington i Seattle sade:

– Resultatet av insamlingen av kometpartiklar har överträffat våra förväntningar. 

Själva farkosten Stardust är fortfarande i omloppsbana runt solen, med sitt perihelion (närmaste punkt till solen) närmre än jorden och sitt aphelion (längst bort från solen) en bra bit bortom Mars. Rymdfarkosten har stängts ner i ett ”sparläge” och kommer att vara närmast jorden nästa gång år 2009.

Extrahering och analys av de utomjordiska partiklarna från aerogelen gick utan problem. Kornen är små, mindre än bredden av ett hårstrå. Tusentals tycks vara inbäddade i den glasliknande aerogelen. Ett enda korn på 10 mikroner, en hundradels millimeter, kan skäras upp i hundratals prover för forskarna. Peter Tsou, biträdande huvudforskare på NASA:s Jet Propulsion Laboratry sade:

– Samlingen av kometpartiklar är större än vi någonsin förväntat. Den innehåller ungefär två dussin stora spår, osynliga för blotta ögat.

Men proverna från Wild 2 har överraskat forskare; material som bara kan ha formats vid höga temperaturer återfanns.

– Det intressanta är att vi hittar dessa högtemperaturmineral i material från den kallaste delen av solsystemet, sade Dr Brownlee.

Forskare har ansett att kometer är kalla moln av is, stoft och gaser som formats vid solsystemets utkanter. Stardusts fynd pekar dock på att material från centrum av solsystemet  kan ha färdats till de ytterområden där man trott att kometer skapas. 

Märkligt nog var ett av de material som Stardust förde hem olivin, en huvudkomponent i den gröna sand som finns på vissa stränder på Hawaii. Det är ett av de vanligaste mineralen i universum, men forskarna var förvånade över att det återfanns i kometstoft. Olivin består av järn, magnesium och andra ämnen. Stardust-provet innehåller främst magnesium. Tillsammans med olivinet innehåller stoftet från Wild 2 högtemperaturmineraler som är rika på kalcium, aluminium och titan. Dr Brownlee sade att hans team blev mycket överraskat.

– Uppseendeväckande nog har vi funnit eld och is, sade han.

Vid presskonferensen sade teamet att kometer kanske inte är så enkla som de moln av is, stoft och gaser som man trott de utgjorts av. De kan visa sig vara olika, med komplexa och varierade historier bakom sig. Wild 2 verkar vara ett exempel på sådan komplexitet. Andra var ännu mer förbluffade:

– Hur kan material som formats av eld hamna i solsystemets ytterområden där temperaturerna är som kallast? frågade skribenten Pam Easton från Associated Press.

– Det är en stor överraskning. Man har trott att kometer bara skulle bestå av kallt material som formats där det är väldigt kallt, sade Michael Zolensky, avdelningschef på NASA.

– Det kom som något av en chock att vi hittade inte bara ett, utan flera av dessa material, vilket antyder att de är ganska vanliga i kometer. 

Forskare tvingades konstatera att de gåtfulla partiklarna formats i en superhet region nära endera vår sol eller en främmande stjärna.

– I den kallaste delen av solsystemet har vi funnit prover som skapats vid extremt höga temperaturer, sade Dr. Brownlee vid en presskonferens den 13 mars 2006.

– När dessa mineral formades var de endera röd- eller vitglödgade korn, och ändå samlades de in från en komet, solsystemets Sibirien.

Enligt teoretikern David Talbott från Thunderbolts.info var hypotesen att kometer skapats vid solsystemets rand bara en gissning som nu måste omprövas. Han skriver: ”Idag har kometstudierna nått en kris. Varje viktigt fynd kommer som en överraskning, men ingen verkar inse att överraskningarna inte är resultatet av en slump – de kan förutses utifrån ett annat perspektiv. Tragedin är hur tröghet kan lämna forskare med goda avsikter ”fast i leran”. Den drivkraft som skapas av tidigare uppfattningar, tillsammans med det pressande behovet av finansiering, skapar närmast oändliga hinder för en öppensinnad diskussion och utforskande. Även den kortaste semester från ett förtryckande paradigm skulle kunna göra underverk.”

Talbott och många andra kommer snart att presentera nya radikala nya förklaringar på vad mänskligheten en gång ansåg som undergångstecken.

http://www.theepochtimes.com/news/6-4-15/40456.html