KKP:s hatpropaganda slår tillbaka
Lastbilar fyllda med kinesiska soldater patrullerade gatorna i Kashgar, Xinjiangregionen, Kina, den 10 juli 2009. (Foto: Peter Parks/AFP/Getty)


För några dagar sedan genomförde tusentals personer en protest för att få Wang Lequan att avgå. Wang Lequan är regional sekreterare för det kinesiska kommunistpartiet i Xinjiangs uiguriska autonoma region. Dessförinnan hade Urumqis kommunistpartiledare Li Zhi fått sparken av det kinesiska kommunistpartiet (KKP) på grund av hankinesers omfattande protester i staden. Dessa händelser visar att KKP:s hatpropaganda börjar slå tillbaka på det självt.

Alltsedan KKP för 60 år sedan tog makten över Kina, har det utnyttjat klassmotsättningar för att dölja etniska motsättningar. Efter införandet av politiken för reform och öppenhet har KKP blivit till den mest illasinnade och korrupta ”ägandeklassen”. Om det vid denna tidpunkt fortsätter att tala om klassmotsättningar kommer det att uppmuntra det kinesiska folket att avsätta partiet. Därför har KKP:s propaganda vänts i nationalistisk riktning.

Många intellektuella har påpekat att nationalismen är ett tveeggat svärd. Det kan väcka medvetenheten om en nationell identitet hos minoritetsgrupper och tända gnistan till kamp för att frigöra sig från nationen. KKP drar genom politiska tricks nytta av dispyter mellan etniska grupper. Partiet har därför provocerat fram hat mellan nationalistiska hankinser, tibetanska och uiguriska folkgrupper, vilket lett till ihållande konflikter.

KKP:s försöker utifrån detta läge att å ena sidan agera som en rättfärdighetens tjänare och upprätthålla landets enhet för att skaffa sig stöd från hanbefolkningen och å andra sidan agera som en kraft för ekonomisk utveckling och förbättrad levnadsstandard för att få stöd från minoritetsgrupperna. Resultatet av detta blir å ena sidan att KKP spenderat stora penningsummor i Tibet och Xinjiang (kallat ”exploatering”, stora mängder icke-förnybara resurser förbrukas), å andra sidan har det berövat människor religionsfrihet och förstört minoritetskulturer för att ta kontroll över Tibet och Xinjiang.

KKP har dock inte mött erkännande för detta från någon av sidorna. Hanbefolkningen är mycket missnöjd med den sneda ekonomiska politiken och slappa bestraffningen av personer ur minoritetsgrupperna som begår brott. Minoritetsgrupperna accepterar å sin sida inte en KKP-politik som leder till utplånande av deras religion och kultur och som även tillåter ett stort antal hankineser att flytta till deras regioner, vilket kraftigt förändrar den lokala demografin/befolkningssammansättningen. 

KKP känner inte bara väldigt väl till detta missnöje, det underhåller dessutom konflikter mellan etniska grupper. Tibetanernas protest 14 mars 2008 utgjorde inte bara en möjlighet för KKP att ställa hankineser mot tibetaner och det västerländska samhället. Det var också ett stimulis som injicerades i KKP inför de olympiska spelen i Peking, och hjälpte det att hålla sig liv. Utlandskineser som inte kände till den nationalistiska politik KKP fört genom åren organiserades för att stödja partiet. 

2009 år det 60 år sedan kommunistpartiet tog makten i Kina. Protester har förekommit hela landet. KKP utnyttjar konflikterna i Xinjiang för att åter en gång distrahera folkets uppmärksamhet, så som det gjorde vid protesterna i Tibet. Men till skillnad från i Tibet, där många tror på buddhismen och är emot våld, bröt våldsamma upplopp ut, eller anstiftades, mellan uigurmuslimer och hanbefolkning. Både uigurer och hankineser utsattes för fara. Då vände hanbefolkningen sina protester mot KKP. 

KKP försöker skaffa sig fördelar genom att egga till hat mellan etniska grupper. Det leder till konflikter mellan etniska grupper. Det orsakar också hanbefolkningens missnöje med regimen. Det är KKP:s belöning för sin nationalistiska ”leka med elden”-politik. Den har blivit en oupplöslig knut.

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/22655/