KKP söker makt utomlands och slätar över problem på hemmaplan
Matroser i Kinesiska folkets befrielsearmé vid en internationell uppvisning av flottor nära staden Busan i oktober 2008. (Foto: Kim Jae-Hwan/AFP/Getty Images)


En av de saker som har gjort det kinesiska kommunistpartiet så farligt är att de har lärt sig från den europeiska kommunismens misstag.

Medan Moskva och dess satellitstater försökte leda fabriker är kadrerna nöjda med att vara chefer för konglomerat – eller det som människor på 1900-talet kallade ”truster”.

Sovjetunionen sände sin antiamerikanska propaganda så att alla hörde den. KKP gör sitt bästa för att säkerställa att den bara når en målpublik.

Sovjeterna försökte hänga på varenda antiamerikansk grupp som fanns i sikte och inkorporera den i östblocket. KKP, som mycket mer ger akt på fördelarna av anonymitet, är mer än lyckligt över att låta antiamerikanska terrorister vara själva i rampljuset och dölja hjälpen från KKP.

Också med sin egen satellitstat och de facto koloni (Nordkorea) har KKP använt undanflykter och Kim Jong-ils ofantliga ego för att nedvärdera sin egen vitala roll i att hålla den koreanska marionettregimen flytande. KKP har i så gott som alla avseenden funderat ut vad Sovjetunionen gjorde för fel och har säkerställt att de inte gör samma sak.

Man kan således föreställa sig min förvåning när kadrerna de senaste månaderna har gått i precis samma fälla som snärjde sovjeterna på 1970-talet: en instabil ekonomi som ignorerats i strävan efter fantasin om global dominans. Likt Sovjet kommer KKP att misslyckas, och de kommer att vara inblandade i många oskyldigas död längs vägen.

Vi börjar med ekonomin. Kadrerna står redan inför en ekonomi som inte hänger med i befolkningstillväxten. Förra gången detta hände var i efterdyningarna av kulturrevolutionen, då ekonomisk tillväxt knappast prioriterades. Medborgarna börjar redan bli nervösa.

Samtidigt är den vanliga bonusen som hör ihop med en het ekonomi – det vill säga rätten att stjäla som medföljer partimedlemskapet – i stor fara nu när det inte finns så mycket att ta.

Att skinna utlänningar kommer inte heller att bli enkelt. Världshandelsorganisationen har just fördömt det förfalskningsförfarande som gjorde kommunistkina ökänt. Detta innebär knappast något i praktiken men är en signal till resten av världen att de bör vara mer noggranna vid affärer med KKP – och de kommer att bli mer noggranna.

Obama-administrationen tycks redan vara mer beredd att jaga KKP i valutafrågan (även om det är tidigt, och även om föregående amerikanska administrationer har väntat längre fram under sitt första år med att visa upp sitt sanna jag).

Det andra stora fundamentet på vilket kommunistekonomin vilar – exporten – fortsätter att lida av den dubbla förbannelsen med global inbromsning och förorenade produkter.

Försöker då kommunisterna rannsaka sig och lösa problemet? Nix, de är alltför upptagna med att försöka ta över världen.

Medan det kinesiska folket blickar oroligt på framtiden tittar kadrerna upp i himlen – för att skapa sitt eget GPS-system. De fortsätter sin militära uppbyggnad och hoppas först bli lika mäktiga som USA, för att sedan ta sig förbi och bli den ledande stormakten i världen.

På samma sätt som Mao lät sitt folk svälta, samtidigt som han sålde skördarna till Sovjet i utbyte mot vapen, sänder nu Hu Jintao och hans kompanjoner pengar till allierade i Pakistan och Zimbabwe för att hålla deras ekonomier flytande.

När det gäller dissidenterna är allting som vanligt

Sovjetunionen kunde inte undvika sin domedag och jag misstänker att inte heller det kinesiska kommunistpartiet kommer att kunna göra det. Frågan är när den dagen är här.

Detta är en viktigare fråga än vad det verkar. Sovjeterna visste ganska väl att de var illa ute på 1970-talet. De lyckades bara hålla det hemligt i ytterligare ett decennium.

På den tiden satte de igång blodiga inbördeskrig i Nicaragua och El Salvador och invaderade samtidigt Afghanistan och startade händelser vi alla fortfarande måste brottas med. Man kan bara föreställa sig hur världen hade varit om Sovjetunionen hade tillåtits överleva in på 2000-talet.

Det kinesiska kommunistpartiets fall må vara oundvikligt, men varje dag det sitter kvar vid makten är det till hjälp för antiamerikanska terrorister, det håller liv i Kim Jong-ils ambitioner och ger näring åt partiets dolda men ständigt närvarande passion för Taiwan – allt i strävan efter makt och efter att förlänga sitt styre.

Ju längre den fria världen väntar med att hjälpa det kinesiska folket att frigöra sig själva, desto mer blod och skatter kommer att krävas från båda parter för att lyckas.

Artikelförfattaren D.J. McGuire är en av grundarna till China e-Lobby och författare till boken Dragon in the Dark: How and Why Communist China Helps Our Enemies in the War on Terror.

Översatt från: http://en.epochtimes.com/n2/content/view/11205/