KKP firar 60 år av diktatur


Den 1 oktober är det 60 år sedan det kinesiska kommunistpartiet (KKP) kom till makten. Kina förbereder sig nu för fullt för att genomföra firandet av nationaldagen, där delar av Peking flera gånger har stängts av för övandet inför militärparaden, artistuppträdanden, fyrverkerier och liknande. Under de senaste månaderna har säkerheten höjts i huvudstaden så som skedde inför Peking-OS förra året. Petitionärer som avser att klaga hos myndigheterna har flyttats från Peking och dissidenter har trakasserats.

Kinas president kommer att hålla tal vid Himmelska fridens port där Mao Zedong för 60 år sedan utropade Folkrepubliken Kina. Men första oktober är egentligen ingen högtidligt folkfest, utan snarare ett sätt att markera dagen då kommunistpartiet kom till makten och samtidigt visa att man fortfarande har makten och kontrollen över Kina.

Arne Westad, professor vid London School of Economics, säger i senaste numret av Fokus, att firandet av nationaldagen handlar om att partiet vill ta åt sig ”äran av den ekonomiska utvecklingen”. Men det handlar också om att partiet vill visa upp sin styrka och stabilitet och samtidigt frammana nationella känslor hos kineserna.

Allt sedan det kom till makten 1949 har cirka 70-80 miljoner dött en onaturlig död i händerna på KKP. Elimineringen av ”kontrarevolutionärer” och ”Anti-höger-rörelsen på 1950-talet krävde miljontals liv och lidande för den kinesiska befolkningen. Under kulturrevolutionen fick miljontals sätta livet till och bli förföljda på grund av att de tillhörde de fem ”svarta elementen”, det vill säga ”jordägare”, ”rika bönder”, ”dåliga element”, ”reaktionärer” och ”högeranhängare”. KKP uppmuntrade rödgardisterna att slå hårt mot och även döda de ”dåliga elementen” för att därmed visa sin ståndpunkt i revolutionen och lojalitet mot partiet.

Efter att det Stora språnget inleddes dog cirka 40 miljoner kineser i en av de värsta hungerkatastroferna i modern tid – som KKP benämnt en ”treårig naturkatastrof” i pressen och historieböckerna – trots att undersökningar och böcker som Jasper Becker’s ”Hungry Ghosts” visar att väderförhållandena under den tiden var bra utan några stora naturkatastrofer som översvämningar, jordbävningar, tsunamier och liknande. En stor del av dödsfallen berodde på att befolkningen tvingades att ta del i stålproduktionen som skulle överträffa Storbritannien och USA, vilket innebar att skörden ruttnade ute på fälten. KKP betraktade alla som flydde för att undkomma svälten som en vanära för partiet och sköts därför ner av milissoldater.

Massakern på Himmelska fridens torg 1989, där tusentals oskyldiga människor fick sätta livet till, är ännu ett exempel på KKP:s skrupulösa natur. Som försvar till ”kuvandet av studenterna” använde partiet avvärjandet av potentiella ”inre oroligheter” som ursäkt. Under den här tiden sade Deng Xiaoping att man kunde ”döda 200 000 människor i utbyte mot 20 års stabilitet”.

Ett annat tragiskt exempel på KKP:s tyranni och hänsynslöshet är förföljelsen av Falun Gong. Enligt Clearwisdom.net har fler än 3 300 utövare av Falun Gong dödats genom tortyr och misshandel. Enligt högtstående kadrer inom kommunistpartiet kan dödsfallen röra sig om över 10 000. 2006 uppdagade Epoch Times att det förekommer olaglig organstöld från utövare som samtidigt dödats under processen. Flera rapporter har skrivits om detta, som till exempel ”Bloody Harvest” av David Kilgour och David Matas, vilket också den brittiske EU-parlamentarikern Edward McMillan-Scott bekräftar i sina undersökningar. Förföljelsen av Falun Gong håller fortfarande på i Kina.

Fler än en miljon tibetaner har fått sätt livet till sedan kommunistpartiets ockupation av Tibet började. Uigurerna är annan folkgrupp som förföljs och dödas och även stämplas som ”terrorister” av regimen.

För några år sedan gick KKP ut med att ”Nu är den bästa tiden för mänskliga rättigheter”. Men faktum är att det bara har blivit värre. Förföljelsen av Falun Gong har eskalerat och även förtrycket av andra dissidenter och människorättsaktivister och -advokater. Massincidenter, där folk gör uppror mot myndigheter, har ökat de senaste åren till följd av KKP:s hårdföra politiska linje. För att stävja dessa oroligheter ser regimen till att poliser och soldater skjuter skarpt mot massorna.

Yttrande-, organisations-, religionsfrihet är fortfarande kraftigt begränsat. Internetcensuren och censuren i övriga medier är påtaglig. Många webbsidor är blockerade, filtrering av information är vanligt förekommande och övervakning av olika chatforum, e-postmeddelande och sms. Enlig Worst of the Worst 2008, en rapport av Freedom House, blockerades mellan april och september 2007 mer än 18 400 webbsidor. Den som är för kritisk mot KKP kan få långa fängelsestraff eftersom man har ”avslöjat statshemligheter” eller sysslat med ”subversiv verksamhet”. Cyberdissidenterna Zhang Jianhong och Chen Shuqing fick 2007 sex respektive fyra års fängelsestraff.

Den sociala kontrollen i Kina är också påtagligt skrämmande. Ett tydligt exempel är ettbarnspolitiken, där miljontals kvinnor har tvingats till aborter och fått höga böter för att de fött mer än ett barn. Masstvångssteriliseringar förekommer också fortfarande till följd av denna politik. Att bilda fackföreningar är också fortfarande förbjudet i Kina. Den enda som tillåts är den regeringskontrollerade All China Federation of Trade Unions.

Ett år efter jordbävningen i Sichuan gick regimen ut med att cirka 5 000 barn dött till följd av katastrofen och att cirka 70 000 människor dött. Men Sichuan Compatriot Union i San Francisco har fastställt i sina undersökningar att över 30 000 skolbarn dog och att mer än 300 000 sammanlagt dog. Vidare finns det undersökningar som visar att många av skolbyggnaderna var dåligt konstruerade på grund av fuskbygge och korruption, vilket regimen försökt förneka.

Kommer KKP i framtiden att förändra sig till det bättre och lägga dödandet och förtrycket mot dissidenter bakom sig? Det ser dessvärre inte ut som det. Vi läser fortfarande rapporter om poliser och soldater som skjuter skarpt mot folkmassor när det sker stora uppror mot myndigheterna. Organstölder verkar fortfarande pågå i det fördolda med myndigheternas godkännande. Förtrycket mot och dödandet av Falun Gong-utövarna, tibetanerna och uigurerna pågår fortfarande, också vad gäller aids-aktivister, journalister, demokratiförespråkare, aktivister och andra dissidenter. Regimen fortsätter att censurera känsliga nyheter och mörklägga historiska händelser och vad som verkligen hände under den Stora svälten och massakern på Himmelska fridens torg 1989.

Faktum är att miljontals kineser är besvikna på KKP. Enligt The Global Service Center for Quitting Chinese Communist Party (http://quitccp.org/cms/), har över 60 miljoner kineser hoppat av partiet. Några av dessa är Qiu Mingwei, tidigare journalist för Folkets dagblad; Chen Yonglin, tidigare diplomat; Hao Fengjun, tidigare medlem i ”610-Byrån”, ett organ specifikt upprättat för att förfölja utövare av den andliga rörelsen Falun Gong; Han Guangsheng, tidigare chef för Allmänna säkerhetsbyrån; och Li Fengzhi, tidigare säkerhetstjänsteman.

Firandet av Folkrepubliken Kina är endast ett sätt för KKP att glorifiera sig självt och låta folket glömma alla de ohyggliga dåd och förföljelser som pågått och fortfarande pågår. Samtidigt vill partiet visa upp sin makt och styrka och legitimera sitt diktatoriska styre – för att därmed försäkra sig om att ingen utmanar dess makt.

KKP är emellertid inte Kina och Kina är inte KKP. Partiet har haft makten i 60 år och kom till makten genom militärt våld. Dessa 60 år är skrivna med blod och åter blod. 70-80 miljoner har dött en onaturlig död i händerna på partiet. Än i dag dödas och förföljs oskyldiga människor i regimens namn. Grundandet av Folkrepubliken Kina är därför inget att fira, då det egentligen handlar om kommunistpartiets övertagande av makten. Firandet är ett sätt att  legitimera makten och dess hårdföra politiska linje. Det är också en döljande av alla onda dåd och förföljelser som begåtts och som fortfarande pågår.