Kirgiziska ryttare söker sitt ursprung
En pilbågsjägare på sin häst under spelen i Bisjek, Kirgizistans huvudstad. (Foto: Vyacheslav Oseledko/AFP/Getty Images)



En pilbågsjägare på sin häst under spelen i Bisjek, Kirgizistans huvudstad. (Foto: Vyacheslav Oseledko/AFP/Getty Images)

En pilbågsjägare på sin häst under spelen i Bisjek, Kirgizistans huvudstad. (Foto: Vyacheslav Oseledko/AFP/Getty Images)

Männen i Kirgizistan är riktiga hästkarlar och orädda mästare på hästryggen. Landet är beläget i hjärtat av Asien mellan Pamir- och Altairegionerna, längs den gamla Sidenvägen mitt i Tianshans bergskedja. Landskapet är betagande med 7000 meter höga snöklädda berg, sjöar och stora stäpper. 

Nomader har genomkorsat området i tusentals år, så här kan man möta kulturer av alla slag. Människorna som bor i området idag, kommer från 28 olika nationaliteter och de flesta livnär sig på jordbruk och djurhållning. Kirgizerna utgör 60 procent av befolkningen. De tillhör det turkiska folkslaget och är en av Centralasiens äldsta kulturer. Namnet kirgiz betyder ”folk” och suffixet ”stan” betyder ”land”.

I det här området har människorna fött upp hästar i 3000 år, vilket har resulterat i en häst som är väl anpassad till det hårda nomadlivet. Kirgiziska hästar är små till växten, vilket gör det möjligt för dem att ta sig fram på smala bergsstigar. Ägarna är stolta över sina djur och behandlar dem med kärlek och respekt. Hästuppfödning representerar ett kulturarv och är ett uttryck för deras andliga och ekonomiska liv. Precis som Mongoler är kirgiziska nomader mästare på hästryggen. Barnen lär sig att rida barbacka när de är små, redan innan de kan sitta upp på hästen själva.

Mer än sjuttio år av kommunistiskt styre har lämnat djupa spår i landskapet och i människornas kultur. Under en tid av hänsynslös kollektivisering var många nomader tvungna att bosätta sig och stanna kvar i ett särskilt område. Den lilla kirgiziska hästen genomgick en förändring under sovjetstyret, många av hästarna utsattes för korsningsavel med ryska hästar för att framställa hästkött till människoföda. Förtryckta och trotsiga valde många människor att döda sina älskade djur istället för att byta dem mot ett dussin sovjetiska kycklingar. Några av hästarna gömdes i Tianshans berg.

Efter det sovjetiska styrets kollaps blev Kirgizistan självständig republik 1991. I och med att monumenten över Marx och Lenin föll, avskaffades de kollektiva jordbruken och marken delades upp mellan jordbrukarna. En omvandlingsprocess tog sin början. Det är en svår uppgift för det Kirgiziska folket att omstrukturera planekonomin till marknadsekonomi.

Minnet av deras kulturarv och återuppväckandet av sina nomadtraditioner, som nästan förlorats under flera generationers kommuniststyre, hjälper dem att återvinna sin identitet. Det sovjetiska styret lyckades aldrig helt ta ifrån det kirgiziska folket deras kärlek till hästar. Djuren spelar en viktig roll i människornas vardagsliv. Än idag är hästen deras viktigaste transportmedel


Kirgiziska akrobatryttare (Foto: Vyacheslav Oseledko/AFP/Getty Images)

Kirgiziska akrobatryttare (Foto: Vyacheslav Oseledko/AFP/Getty Images)

Stora festivaler är en del av det nomadiska folkets traditioner. Nouruz är en av dessa som hålls för att fira vårens ankomst. Ryttartävlingar och spel, brottning, örnjakt och hundkapplöpningar med Grey Hounds är viktiga delar av dessa sammankomster.

Kampspel till häst ingår i den tusenåriga kirgiziska traditionen. Ett av dessa är en kapplöpning som kallas At-tshabysh, där unga ryttare mellan 13 och 15 år visar hur väl de bemästrar hästkapplöpning. Tävlingen visar upp den kirgiziska hästens bästa egenskaper.

En av de gamla lekarna till häst kallas Kok Boru, som betyder ”grå varg”. Den kommer från den tid då boskapen släpptes på bete i bergen och på stäpperna. Hjorden var i ständig fara för vargattacker. Herden som satt till häst skulle, för att rädda fåren, jaga bort vargarna med piskor och påkar.

Sovjet förbjöd den leken, men den utfördes i hemlighet i flera av byarna. När man nuförtiden försöker återskapa den, används en halshuggen get. Högt i sadeln demonstrerar de vilda ryttarna sin styrka, skicklighet och snabbhet. Med oerhörd hänsynslöshet rycker ryttarna den döda geten från varandra. Laget som fått flest poäng inom en viss tid, vinner tävlingen och får geten som pris, att grilla och äta. Kirgizer tycker mycket om att äta kött.

Efter sovjettiden har de getts möjlighet att återupptäcka sin kulturella identitet, och gör det med stor stolthet.

 

Fotnot: Kirgizer (även kirgiser) är ett turkfolk som talar kirgiziska och som är majoritetsbefolkning i Kirgizistan. Det finns 2,2 miljoner kirgizer i Kirgizistan och ytterligare 800 000 i grannländerna Uzbekistan och Tadzjikistan samt i provinsen Xinjiang i Kina.

Källa: Wikipedia

http://en.epochtimes.com/n2/life/kirghiz-horse-master-communist-soviet-6916.html