Kinesiska regimen köper oliktänkande genom gåvor och löften
Tang Baiqiao hösten 2011. (Foto tillhandahållet av Tang Baiqiao)


Föreställ dig att du är en diktatur. Du har dissidenter i exil, utomlands, som kritiserar dig. Det skulle vara trevligt om de istället stödde dig. Varför inte skicka några särskilda representanter för att köpa dem?

Det är vad det kinesiska kommunistpartiet har gjort i åratal enligt Tang Baiqiao, demokratiaktivist och författare.

Tang säger att han under årens lopp har blivit föremål för uppmärksamhet från ett antal personer, däribland släktingar, bekanta och klasskamrater, som plötsligt vill bli mycket goda vänner och i detalj få reda på vad han har för sig om dagarna. De har varit regeringstjänstemän, professorer, gästforskare eller utlandsstudenter.

-Jag upplevde dem som mycket motsägelsefulla och komplicerade personer, sade Tang nyligen i en intervju.

En dag år 2007 tog Hu Changxin, en vän till Tang, med sig en främling, ”S”, på besök till Tangs kontor i Flushing, New York. Hu Changxin hade liksom Tang själv deltagit i studentprotesterna på Himmelska fridens torg 1989. ”S” kom från ett större universitet i Peking som gästforskare till Columbia University. Han var vältalig. Han sade att han hade varit bland studenterna under demokratirörelsen 1989.

Med tiden vann ”S” Tangs förtroende. De brukade äta middag tillsammans, eller delta i aktiviteter för att främja demokrati i Kina. Senare upptäckte Tang att ”S” hustru var en högt uppsatt partijänsteman. Tang insåg att det inte fanns en chans att ”S” skulle inleda en vänskap med en välkänd, hård regimkritiker, utan partiets vetskap och välsignelse.

Den här personen bjöd ofta Tang på middag, och betalade alltid notan. Han sade att det var pengar från hans ”projekt” och att de behövde spenderas. När de åt middag tillsammans blev deras samtal alltmer förtroliga. Tang fick uppfattningen att ”S” agerade medvetet, och att han var en agent skickad av kinesiska kommunistpartiet.

Allteftersom tiden gick kom Tang ändå att betrakta ”S” som sin vän, och delade med sig av sina uppfattningar om demokratirörelsen utomlands, om kommunistpartiet, och utsikterna för demokrati i Kina.

I slutet av 2009 blev Tang inbjuden till en föreställning med Beijing Dance Drama and Opera på Manhattan. Det var en artistgrupp med nära kopplingar till kinesiska staten. Tang märkte att många av partimedlemmarna, diplomaterna och tjänstemännen i publiken inte var alls förvånade över att se honom där med ”S”. Det verkade som om de kanske till och med hade väntat sig att se honom.

Det kom också gåvor och förslag på andra förmåner. Han erbjöds en resa till Kina år 2008, med alla kostnader betalda, för att se OS, men detta drogs tillbaka när Tang meddelade att han skulle hålla en presskonferens om demokrati i Kina om han åkte tillbaka.

Han erbjöds jobbet som ”anonym krönikör” i en ”mycket inflytelserik tidning”. Lönen skulle vara 3 dollar per ord. ”S” lade fram det hela så här: ”3 dollar per ord! En artikel på 3000 ord kommer att ge dig nästan 10 000 dollar per månad. Det är vad din fru tjänar.” Tang blev inte övertygad. ”Jag vill inte ha något att göra med kommunistpartiet,” sade han.

Erbjudandet om en sådan position som kräver lite eller inget arbete är det första steget när det handlar om att knyta en person till sig och få den att gå över till partiets sida, sade Tang. Någon som tidigare varit mot regimen, men som nu börjat sjunga dess lov, är ett kraftfullt propagandaverktyg.

Det märkligaste erbjudandet som ”S” kom med var att Tang skulle bli hemlig rådgivare till Hu Jintao, kommunistpartiets ledare. Han skulle skicka sina idéer till Hus kansli och ”göra vad du vill resten av tiden” som han uttryckte det.

Ett ämne där man ville ha Tangs råd var hur man skulle hantera den andliga metoden Falun Gong, sade Tang.

”Falun Gong-frågan har varit Hus största huvudvärk,” sade ”S” till Tang. ”Hu tycker att Falun Gong-frågan är ett svårt problem, han fruktar att Falun Gong är fast beslutna att göra slut på partiet.”

Tang sade att han föreslog att Hu först skulle frige alla de oskyldiga utövare som sitter inspärrade för sin tro, och sedan se vad som händer. ”Hu kan inte göra det, motståndet är för stort”, sade ”S”, enligt Tang.

Till slut bad ”S” Tang att ”noga tänka över” jobbet som rådgivare. När Tang avvisade det blev ”S” märkbart besviken.

Några av Tangs vänner som intervjuades av Epoch Times, däribland aktivisten Li Dayong, och ordförande för globala servicecentret för utträde ur kinesiska kommunistpartiet, Yi Rong, bekräftade att Tang och ”S” stått varandra nära. Zhi Sheng, sekreterare i China Peace and Democracy Coalition och Tangs tidigare kollega, sade också att han träffat ”S” genom Tang.

Epoch Times har ”S” namn
och identitet, som Tang lämnade under förutsättning att det inte skulle avslöjas. Fotografier av honom finns på hemsidan för det kinesiska universitetet där han arbetar, och det finns också bevis för hans tid vid Columbia University på nätet.

I september 2010 förberedde sig ”S” för att lämna Columbia University. Han hade varit där i tre år. Tang bad att få hålla kontakten. Han svarade: ”Kontakta mig aldrig igen.”

Research: Jane Lin, Sophia Fang, and Angela Wang.

Översatt från engelska.