Kinesiska ledare förödmjukade men förblir tysta
Bo Xilai (mitten), kommunistpartiets ledare i staden Chongqing, tillsammans med kinesiske presidenten Hu Jintao (höger) och premiärministern Wen Jiabao (vänster) under tredje plenarsammanträdet inför folkkongressen den 9 mars 2012. Bo avsattes från posten som partiledare i Chongqing den 15 mars 2012 av Hu och Wen. (Foto: Liu Jin/AFP/Getty Images)


Kort efter att Chen Guangcheng lämnade den amerikanska ambassaden efter spända förhandlingar mellan kinesiska regimen och amerikanska regeringen bröt krisen ut. Alltmedan världen tittade på visade sig Hu Jintaos löfte om att Chen skulle vara i säkerhet vara en lögn, skapad av den kinesiske säkerhetschefen Zhou Yongkang. Det var ett genomtänkt drag av Zhou i syfte att förödmjuka Hu och hans allierade premiärminister Wen Jiabao.

Efter att ha hotat Chen Guangchengs familj skar Zhou Yongkang av den blinde människorättsaktivisten och advokaten från kommunikation med omvärlden. Sedan mobiliserade Zhou och andra från hans ”blodiga händer-fraktion” (de som varit inblandade i förföljelsen av meditationsmetoden Falun Gong), bland andra propagandachefen för kommunistpartiet, Li Changchun, och partisekreteraren i Peking, Liu Qi, Beijing Daily och andra tidningar för att stämpla Chen som ett verktyg som nyttjas av ”amerikanska antikinesiska krafter” för att svartmåla Kina.

Sedan utmanade försvarsministern Liang Guanglie – som har nära kopplingar till den bortstötte partiledaren i Chongqing och med Zhou lierade Bo Xilai – öppet Hus position beträffande Sydkinesiska havet med tal som förespråkade att väpnade styrkor skulle användas i en pågående konfrontation med Filippinerna.

Medan Zhou Yongkang och hans fraktion öppet har utmanat president Hu och premiärminister Wen har dessa förblivit helt tysta.

Nu har ytterligare utmaningar mot den kinesiska regimens centrala ledarskap dykt upp från andra håll.

En kvinnlig högskolelektor i Peking använde internet för att uppmana folk att komma till en manifestation på Himmelska fridens torg till stöd för Bo Xilai. Sedan postade kända kinesiska nätaktivister, bland andra konstnären Ai Weiwei, information på Weibo, Kinas största mikroblogg, och hävdade att Wen Jiabao ville avträda från sin post. Senare förekom det rykten på Weibo att ledarna i olika provinser träffades i Peking och att det var något stort på gång.

Rykten förekom också om att Ministeriet för offentlig säkerhet ville skära av de kinesiska medborgarna från webbsidor utanför Kina. Slutligen dök ett foto av Jiang Zemin, den förre ledaren och skaparen av ”blodiga händer-fraktionen” som skulle ha dragit sig tillbaka och minskat sitt inflytande, upp och cirkulerade på nätet tillsammans med vd:n för Starbucks.

Dessa händelser signalerar om den spända situationen i Peking, en situation som sätter tryck på Hu och Wen. De två högsta ledarnas tystnad betyder en hel del, och med största sannolikhet accelererar bara Zhou sitt eget fall.

De senaste sex månaderna har Hu och Wen varit stabila, precisa och skoningslösa. På ytan har de sett reserverade ut men när de gjort ett drag har de definitivt lyckats.

I fallet Chen Guangcheng förödmjukade Zhou Yongkang Hu och Wen inför det internationella samfundet.

Utlänningar känner kanske inte till att det finns två maktcentrum inom partiet. De vet bara att Hu och Wen gick med på att skydda Chen men sedan inte höll sitt ord. Om Hu och Wen inte slår tillbaka när de utsätts för en sådan förödmjukelse får de lida långt värre.

Detta på grund av att Zhou Yongkang för närvarande befinner sig i farozonen, begränsad av de åtgärder som Hu och Wen redan har gjort mot honom. Om Zhou återfår fotfästet kommer han oundvikligen att slå tillbaka omgående, och högst troligt med dödlig kraft. Trots att Zhou nu blir svagare så fortsätter han att leta efter sätt att hämnas.

Varför har Hu och Wen inte slagit tillbaka? Tro inte för ett ögonblick att det är för att de inte har styrkan. De väntar utan tvekan bara på det rätta tillfället.

Det är också möjligt att Hu och Wen är oroliga för regimens övergripande stabilitet och vill göra sina attacker på Zhou Yongkang i tysthet för att inte få kommunistpartiet att kollapsa. Det hotet är en realitet med tanke på det faktum att regimens äldsta kadrer är djupt splittrade och att Kina är utsatt för utbredda oroligheter, en bostadsbubbla och inhemsk korruption.

När man tittar på Zhou Yongkangs gärningar är det uppenbart att om Hu och Wen backar tillbaka så kommer Zhou bli modigare och agera mer aggressivt. Hu och Wen tappar ansiktet idag, men de vet definitivt att de skulle kunna förlora sina liv imorgon – på det sättet har kommunistpartiet opererat (utan tillbörlig process eller transparens) under sina 60 år vid makten.

Genom händelsen med Chen Guangchen visade Zhou Yongkang återigen de onda metoderna hos ”blodiga händer-fraktionen” för världen, och även för olika nivåer av partitjänstemän under ledning av Hu och Wen. Även om de inte talar kommer partitjänstemännen att dra slutsatsen att Zhou Yongkang måste avlägsnas. Annars kommer det inte att råda fred när Zhou söker upp gamla allierade till Hu och Wen för att befästa sin egen makt. Med tanke på hans historia som chef över Kinas brutala säkerhetsapparat finns det inte en chans att han har för avsikt att lätta på det blodiga grepp som partiet har haft över det kinesiska folket.

Med säkerhet bygger nu Hus och Wens anhängare upp sina styrkor. Lanzhous militärregion uttryckte sitt stöd för Hu och Wen och en anhängare till Hu och Wen tog just kontrollen över Jilinprovinsen i nordöstra Kina. Inom kort kan vi förvänta oss att Hu och Wen gör sitt drag, och de kommer att förbli tysta till dess.

Hu och Wen kan naturligtvis vara oroliga för kommunistpartiets överlevnad. Men jämfört med att förlora sina liv måste upplösningen av partiet tyckas trivial.

Den dag då Hu och Wen avsatte Bo Xilai började de i realiteten en vandring längs en väg där de inte kan vända om. Bo var Zhous val till att efterträda honom som säkerhetschef och en allierad som Zhou visste inte skulle attackera honom för sin långa lista av brott, eftersom Bo själv var medbrottsling.

Zhou Yongkang och ”blodiga händer-fraktionen” kommer att kämpa till döden, ty deras brott, som innefattar folkmord, är sådana att de så snart de blir av med makten garanterat kommer att rensas bort. De har alltför mycket att svara för, och Kina är fyllt av oro från rasande medborgare. Någon måste betala, och i det här fallet är ingen mer ansvarig än Zhou och hans allierade.

Det är därför som Hu och Wen har hållit tillbaka i kampen mot fraktionen. Zhous öde har avgjorts av hans egna gärningar, och även om kommunistpartiet faller och ett nytt parti etableras så kommer folkets stöd och förtroende fortfarande att vara på Hus och Wens sida.

De två ledarna står tveklöst inför enormt tryck och obehag, men om de inte fullbordar den väg de befinner sig på skulle både deras och Kinas situation bli mycket allvarlig.

Lin Zixu är politisk kommentator och skriver regelbundet för Epoch Times.

Översatt från engelska.