Kinesiska kommunistpartiet saknar framtid
Ordföranden för det Kinesiska kommunistpartiet, Xi Jinping (till höger) och premiärminister, Li Keqiang (till vänster) vinkar till gästerna när de anländer till en middag som markerade 64-årsdagen för grundandet av Folkrepubliken Kina den 30 september 2013. Dessa båda var ansvariga för utfärdandet av ett antal reformer vid Centralkommitténs tredje plenum, vilka är avsedda att rädda partiet ur krisen. (Feng Li/Getty Images)


Ledningen för Kinesiska kommunistpartiet har just haft sin bästa möjlighet att rädda partiet ur krisen och skapa en stabil grund för att styra landet.

Vid det tredje plenumet på Kinesiska kommunistpartiets 18:e centralkommitté, som avslutades den 12 november, lade partichefen Xi Jinping och premiärminister Li Keqiang fram en rad nya reformer, men historien kommer att visa att dessa initiativ är alltför blygsamma för att möta tidens krav.

Xi Jinping och Li Keqiang behövde först ta den makt som en gång innehades av Jiang Zemins falang och överföra den till sig själva. Därefter behövde de placera kommunistpartiets policy på en bas som kunde beordra konsensus. De gjorde framsteg med den första uppgiften, men misslyckades med den andra, vilket tyder på att de inte är kapabla att lösa det fundamentala problem som partiet står inför.

Efter att Bo Xilais före detta högra hand Wang Lijun flydde den 6 februari 2012 för att söka asyl på det amerikanska konsulatet i Chengdu bröt det ut ett öppet krig mellan den före detta partichefen Jiang Zemin och partiets officiella ledning.

Xi Jinping ooch Li Keqiang behövde eliminera den institutionella grunden till makten som Jiang Zemin hade utövat bakom kulisserna det senaste decenniet. Innan Jiang Zemin avgick hade han förändrat funktionen för politbyråns stående kommitté, från ett organ som gav råd till ledaren för partiet till ett organ som krävde att självt få styra. Genom detta satte han bojor på sin efterföljare, Hu Jintao, och dennes premiärminister, Wen Jiabao.

Vid det tredje plenumet godkände centralkommittén, enhälligt förstås, grundandet av en statlig säkerhetskommitté och en reformgrupp under ledning av Xi och Li. Dessa nya organ löste officiellt upp den makt som Jiang hade överfört till politbyråns stående kommitté.

Roten till krisen

På den långa listan av reformer som publicerades efter att det tredje plenumet avslutats finner man om och om igen hur partiet försöker hantera konsekvenserna av förföljelsen av den traditionella andliga metoden Falun Gong, utan att ta upp själva förföljelsen.

Jiang Zemin satte igång kampanjen att utplåna Falun Gong den 20 juli 1999 och ville stoppa människor från att göra de meditativa övningarna och från att leva enligt principerna sanning, godhet och tålamod.

I ett brev som skickades till medlemmarna i politbyrån på kvällen den 25 april 1999 hade han beklagat sig över att blotta antalet Falun Gong-utövare och attraktiviteten i Falun Gongs undervisning var ett hot mot kommunistpartiet.

1999 utövade 100 miljoner människor Falun Gong. Kampanjen av tortyr och hjärntvätt som Jiang startade mot dessa fredliga och laglydiga medborgare påverkade direkt hundratals miljoner människor, utövarnas familjer inräknade.

Den stora skada Jiang har gjort – och hans falangs vägran att stå till svars för den skadan – är roten till kommunistpartiets nuvarande kris.

Rättsliga reformer

Efter att Jiang Zemin startade förföljelsen av Falun Gong skapade han ett rättsligt vakuum. De ansträngningar som gjorts för att göra Kina till ett rättssamhälle krossades för att kunna få bort alla hinder för förföljelsen av Falun Gong.

Senare började kommunistpartiet använda de rättsliga metoder som utvecklats för användning mot Falun Gong även mot folk i allmänhet, vilket skapat omfattande ilska och förvirring.

Nyckeln till Jiangs omdaning av rättssystemet var den roll som spelades av politisk-rättsliga utskottet, som drev fram förföljelsen av Falun Gong samtidigt som de hade makten över alla delar av rättssystemet.

Xi Jinping har redan vidtagit flera åtgärder för att begränsa makten för politisk-rättsliga utskottet. De nya reformerna fortsätter att försvaga politisk-rättsliga utskottet genom att skära av dess band med de lokala domstolarna och åklagare – de instanser som är ansvariga för att utreda och åtala för brott. De här institutionerna kommer nu att styras direkt av den centrala partiledningen medan Högsta domstolen kommer att vara ansvarig för ekonomi och personal.

För att hjälpa till med finansieringen av förföljelsen av Falun Gong lade Jiang Zemin kontrollen över lukrativa statligt ägda företag i händerna på sina kumpaner. Xi Jinping och Li Keqiang kommer nu att kraftfullt ta ifrån dem den kontrollen.

Nyligen avsattes Jiang Jiemin, före detta president på det gigantiska statliga oljebolaget och nära vän med Zhou Yongkang, en huvudfigur i Jiang Zemins falang, från sin post. Oljebolaget sägs ha delats upp i tre bolag.

Bland reformerna finns åtgärder kring markanvändningen i jordbruksområden, där förföljelsen av Falun Gong igen är inblandad i att skapa svåra problem. Förföljelsen konsumerar astronomiska pengasummor, och de lokala myndigheterna belastas med dessa kostnader. När kostnaderna för korruptionen adderas hamnar de lokala regeringarna i djupa skulder.

Utan begränsningar från de centrala myndigheterna började de lokala regeringarna skapa enorma vinster genom att ta mark med våld. Detta har bidragit till att skapa en fastighetsbubbla och samtidigt satt igång civila protester runt om i Kina. Situationen har tvingat Xi Jinping och Li Keqiang att ge förslag på reformer som begränsar de lokala regeringarna, speciellt deras ekonomi.

Moralisk grund

När Deng Xiaoping presenterade sina reformer på det tredje plenumet vid den elfte centralkommittén 1978 så började han med att ge offren från kulturrevolutionen upprättelse och att korrigera misstag i rättsväsendet. Med dessa begränsade moraliska resurser kunde Deng driva igenom sina reformer och säkerställa kommunistpartiets styre de senaste 35 åren.

En viktig reform kräver konsensus inom gruppen. För att implementera den behöver man moralisk auktoritet och folkets förtroende. Dagens kommunistparti kommer till korta när det gäller detta.

Kommunistpartiets marxistiska ideologi är konkursmässig, och kommunismen har blivit ett skämt. Ändå finns det ingen annan trossats som håller samman partiet. Tjänstemännen och partimedlemmarna fokuserar inte på annat än korruption och befordran. Partiet har mängder med falanger och ingen konsensus.

I synnerhet gör Jiang Zemins falang, hemsökta av rädsla för att hållas ansvariga för förföljelsen av Falun Gong, allt man kan för att hindra Xi Jinping och Le Keqiang från att anta reformerna. Bakom kulisserna kämpar Jiangs falang och Xi bittert om makten, och Jiangs fingeravtryck finns på ett antal incidenter som har generat eller distraherat Xi Jinping.

Den resurs som finns kvar för kommunistpartiet för att få stöd från allmänheten är att vädja till patriotismen – den typ av patriotism som kommer av framprovocerat hat. Att älska Kina betyder att man hatar USA och Japan. Att bygga upp sådan patriotism innebär att riva ner relationerna med andra länder. I en era av globalisering kommer en sådan strategi oundvikligen att slå tillbaka på Kina.

Samtidigt vore det farsartat om dagens kommunistparti skulle vädja till patriotism. Många representanter för den kinesiska regimens nationella lagstiftande och rådgivande organ – Folkkongressen och kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens – har dubbelt medborgarskap. De förmögna i Kina har emigrerat och topptjänstemän har skickat sina fruar, barn och pengar utomlands, samtidigt som de själva har utländska pass. Att i den här situationen vädja till patriotismen vore mer än meningslöst.

Före det tredje plenumet upprepade de höga partitjänstemännen vikten av policyn om ”de två sakerna man inte kommer att göra”: partiet kommer inte att korrigera misstagen som gjordes under de första 30 åren (1949-1979) och kommer inte att erkänna de misstag som gjorts under de senare 30 åren (1979-2009).

Kommunistpartiet har härskat i mer än 60 år. Man har dödat 80 miljoner kineser och förföljt hundratals miljoner. Förföljelsen av tiotals miljoner Falun Gong-utövare pågår fortfarande. Genom ”de två sakerna man inte kommer att göra” överger man tanken om att avslöja och kritisera Jiang Zemins ondskefulla brott.

Genom att fortsätta hävda policyn om ”de två sakerna man inte kommer att göra” har Xi Jinping och Li Keqiang fråntagit sig själva möjligheten att sätta överföringen av makt på en moralisk grund. Alla reformer utan moralisk grund är dömda att misslyckas.

Vändpunkt

Det tredje plenumet på den 18:e centralkommittén kommer oavsiktligt bli en vändpunkt i historien. I försöken att lösa problemen med falangerna inom partiet har partiets ledare övergett möjligheten att avslöja och kritisera det onda som partiet har gjort.

Genom att förneka de grundläggande problem som partiet står inför blir vägen framåt för partiet så smal att den blir en återvändsgränd. Den politiska situationen måste förändras.

Konsekvenserna kommer snart att bli synliga. De nyss sjösatta reformerna kommer snart att gå på grund, och det kommer att virvla av konflikter. Falangerna inom kommunistpartiet kommer att hamna i kaotiska strider, jämsides med den centrala och de lokala regeringarna. Det kinesiska samhället kommer att falla sönder och kommunistpartiet lösas upp. När de ytliga reformerna misslyckas kommer de verkliga sociala reformerna starta.

Läs artikeln på kinesiska.

Översatt från engelska.