Den kinesiska elektronikjätten Huawei har tröttnat på att vara utestängd från den amerikanska telekommarknaden. I mer än ett årtionde har företaget förföljts av säkerhetsfrågor kopplade till deras band till det kinesiska kommunistpartiet och den kinesiska militären.
I ett öppet brev säger företaget att dessa anklagelser är vaga och orättvisa och att Huawei i verkligheten inte har några sådana band.
Men enligt analytiker stämmer det inte.
– Det är fullt förståeligt att de säger så för att undvika dålig PR, men det innebär inte att det är sant, sade James Mulvenon, vice VD på underrättelseavdelningen på Defense Group Inc, som forskat om Huawei i över ett årtionde.
Richard Fisher, expert på Kinas militära modernisering, som skrev en bok i ämnet 2008 var mer frispråkig.
– Det är rent skitsnack, och det kan ni citera mig på.
Huawei har länge velat komma in på den amerikanska telekommarknaden, vilken är världens mest lukrativa. Försöken att sälja sina varor i USA har upprepade gånger mötts av kraftigt motstånd från kongressen och underrättelsekretsar. Huaweis senaste försök har varit en sofistikerad PR-kampanj.
I ett öppet brev från den 25 februari uppmanar man den amerikanska regeringen att genomföra en formell undersökning av företaget. I brevet förnekas explicit att Huawei har några kopplingar till den kinesiska militären, och man skriver att man inte får mer stöd från staten än vad som är normalt. Huawei är ”ett normalt kommersiellt företag och inget annat”.
Richard Fisher menar att det är mer komplicerat.
– Inget företag i Kina existerar utanför kommunistpartiets auktoritet, och därmed inte heller utanför militärens eller andra säkerhets- och underrättelseorganisationers auktoritet heller, säger han i en telefonintervju.
Huawei Shenzhen Technology Company grundades 1988 av Ren Zhengfei, den tidigare chefen för en ingenjörsakademi underställd den kinesiska arméns generalstab. Innan han gav sig in på affärer var han ansvarig för telekomforskning åt armén.
Hans företag började genom att lägga ut fiberoptiknätverk, vilket blev basen för Kinas datorisering på 90-talet, enligt Fisher. Detta jobb var nära kopplat till arméns behov, och särskilt deras ”främsta uppdrag” vilket är att se till att kommunistpartiet behåller makten.
I en mycket citerad rapport från amerikanska Rand Corporation står att läsa: ”Huawei behåller starka band till den kinesiska militären, vilken har en mångfacetterad roll som en viktig kund, en politisk beskyddare och en forsknings- och utvecklingspartner.”
Efter att ha haft det svårt på den kinesiska marknaden kom Huaweis genombrott tidigt på 90-talet när man övertygade post- och telekommunikationskontor på häradsnivå att köpa dess produkter genom att ge dem en andel i företaget. 2003 expanderade man globalt.
Huawei omsätter nu nästan 30 miljarder dollar om året. Det framhålls av den kinesiska staten som en förebild att ta efter och har uppmuntrats av partiet i massiva utlandssatsningar. Till exempel har deras produkter följt med kommunistpartiets byggprojekt i afrikanska länder. Ägaren säger att planen är att växa förbi de västerländska konkurrenterna inom en nära förestående framtid.
Det öppna brevet är Huaweis sjätte försök att ta sig in på den amerikanska marknaden enligt James Mulvenon.
Detta sker parallellt med företagets försök att märka om sin egen utrustning och importera den. Huawei har köpt upp små företag i Kanada och behållit deras namn på produkterna, men använt sin egen teknologi.
– Om man öppnar utrustningen, som jag gjort, och tar en titt på kretskorten så ser man att de är från Huawei. Det är ännu en sida av den trojanska hästen, sade Mulvenon.
I sitt öppna brev påstår Huawei att man arbetar som vilket privat företag som helst och att man finansieras genom kapital från aktieägare och ”normala kommersiella lån”. Enligt experterna är det här dock inte en korrekt beskrivning av situationen.
Som den största tillverkaren av telekomutrustning i Kina är Huawei en av de ”nationella mästarna”.
– Det är rena partyt att vara ”nationell mästare”, sade Mulvenon.
Nationella mästare åtnjuter en rad privilegier enligt det kinesiska systemet, och de statliga bankerna öppnar upp sina kassakistor för dem. De har närmast obegränsad kredit.
För ungefär tio år sedan gav Kinas utvecklingsbank Huawei 10 miljarder dollar i kredit när företagets inkomst bara var 15 miljarder.
– Det är häpnadsväckande, det är strängt taget inte ett lån, det är i princip gratis pengar, sade Mulvenon.
Den typen av lån har nämligen ingen eller låg ränta och krävs aldrig in. Huawei måste bara spela sin roll som nationell mästare. Enligt Mulvenon är det en stark uppmaning till att ta stora risker, när man har motsvarande två tredjedelar av sin vinst i kredit.
Men krediten är bara en i raden av förmåner. Man har dessutom bland annat skattefri mark, assistans i utlandet och subventionerad forskning och utveckling från ett program som heter 863-programmet. Det är ett projekt vars syfte är att utveckla avancerad teknik för att kunna göra Kina oberoende av utländsk teknologi.
Nationella mästare har ofta nya anläggningar i de ekonomiskt dynamiska kustområdena, en högteknologisk arbetsstyrka och kan välja och vraka bland studenterna från Kinas bästa universitet.
Huawei har inte riktigt nått den nivån som de statliga jättar håller, vilkas hela ledning utses av partitjänstemän.
– Men att vara nationell mästare innebär att myndigheterna ser företaget som en del av varumärket Kina, sade Mulvenon.
I centrum av kontroversen, men ändå alltid i skuggorna, finns grundaren Ren Zhengfei.
Epoch Times analyserade ett dussintal tal som Ren hållit, inklusive sådana som publicerats i den internationella tidskriften Huawei People. Bilden som tonar fram är att Ren är en hängiven förkämpe för kommuniststyret i Kina.
När han var i det militära var Ren ”en förebild i att lära av Mao”. Maos teorier om kommunistisk krigföring hjälpte till att forma Rens modell för Huaweis företagskultur.
”Han har en djup förståelse av Maos teorier inom militär strategi, metoder att hantera allmänheten, konfliktlösning, dialektisk materialism och andra områden. Han har applicerat dessa teorier och använder dem som grunden för hur han styr sitt företag,” lovordas det i en artikel.
Ren berömmer regelbundet partiets styre i sina uttalanden. Till exempel har han sagt att ”bara kommunistpartiet kan få Kina att utvecklas stadigt” och ”Huaweis anställda älskar alltid landet, folket och partiet som en del av vår företagskultur.”
Huawei har även aktiva kommunistparticeller inom företaget. Particeller är en form av social kontroll som utövas inom regeringen, militären och industrin i Kina. Större organisationer har partiavdelningar, enligt Fisher. Det faktum att det finns en partiavdelning inom Huawei kan ses som både ett bevis på Rens ideologiska hängivenhet till partiets styre och en ökad partikontroll över Huawei, menar han.
Fisher säger att vad Huawei behöver göra för att bevisa sitt oberoende gentemot partiet och staten och visa att man inte kan vara en front för kinesiska underrättelse- eller militärverksamheter är att noggrant redogöra för hela historien om dess förhållande med kommunistpartiet.
– Man skulle även behöva peka ut alla partimedlemmar inom sin ledning och beskriva dess particells historia. Dessutom skulle man behöva beskriva allt arbete man utfört för den kinesiska militären, kinesiska underrättelseorganisationer och även beskriva vad man har för förhållande till dem idag, sade Fisher.
Epoch Times bad Huawei att klargöra detaljerna kring företagets historia, berätta om sina nuvarande säljvolymer och forsknings- och utvecklingsarbete, men de har inte svarat på telefonmeddelanden eller mail.
Frågan om Huawei är inte att det idag skulle vara en front för den kinesiska armén eller att kommunistpartiet skulle ha beordrat företaget att implantera sin teknologi i USA för att senare kunna använda det som en plattform för signalunderrättelse. Det är en fråga om vad som skulle hända om partiet faktiskt ville använda sig av deras teknologi.
– Om de kinesiska myndigheterna kom och sade ”vi såg att ni just vann det här kontraktet och vi skulle vilja använda ert nätverk för våra syften” finns det inte en chans att Huawei skulle kunna säga nej, tror Mulvenon. Han säger att anställda på Huawei själva sagt detta.
– Med tanke på hur Kina fungerar, hur hela systemet fungerar, finns det ingen möjlighet för dem att säga nej.
