En kinesisk före detta polisman vittnar om att myndigheter stjäl organ från människor som hålls fängslade i Kina. Han beskriver en utarbetad plan av kvoter, sidoinkomster och centralregeringens involvering i organstölderna.
”Organskörd i Kina har nått ett extremt och otroligt tillstånd”, sade Zhang Jianhua i en intervju med New Tang Dynasty Television. ”Regimen är utom kontroll. Den bryr sig inte om huruvida människor lever eller dör.”
Zhang gick ut med sin berättelse efter rapporter om att Falun Gong-utövare som fängslades av kommunistregimen för sin tro, har fått sina organ stulna och sålda i vinstsyfte på en lukrativ organmarknad. En rapport som släpptes förra månaden av David Kilgour, Kanadas förre vice minister för Asien- och Stillahavsfrågor och människorättsadvokaten David Matas, fann stöd för att organstöld verkligen pågår i Kina.
Zhang, en före detta officer vid Shenzhens Allmänna säkerhetsbyrå, PSB, i Guangzhou-provinsen, södra Kina, gjorde ett tv-framträdande i USA iklädd sin gamla uniform, med sitt polis-ID-nummer tydligt synligt. Han berättar att han flydde till USA efter att ha blivit straffad för ett försök att exponera polisens misshandel av fångar, inkluderat häktade Falun Gong-utövare.
”Kroppen var tom”
Zhang berättar att han personligen bevittnade att organ stulits ur en avrättad fånge.
1998 stod en knarklangare från Zhangs distrikt på listan över dödsdömda. Mannen hette Chen Longzhai. Zhang hade mött hans familj i Hongkong, som han hade blivit vän med.
Före Chens avrättning hade fångens bror tagit kontakt med Zhang och bad om hjälp med att få se Chens kropp efter avrättningen. Zhang berättar att brodern var orolig att Chens organ skulle avlägsnas. Kinas folk har enligt tradition en tro på att kroppar måste hållas intakta efter döden.
Zhang godtog broderns begäran. Han lånade honom en överbliven uniform och körde till avrättningsplatsen. Enligt Zhang lastades fångarnas kroppar in i minibussar direkt efter avrättningen och kördes sedan till krematoriet; omkring två timmar lång färd.
”Operationen utfördes inuti en minibuss”, berättar han. ”Fordonet kördes sakta och stadigt, troligtvis för att underlätta för operationen. Beväpnade polisfordon eskorterade minibussarna.”
Vid ankomsten till krematoriet fann Zhang och hans följe att polisen hade förseglat likpåsen. Efter att de två hade övertalat en vakt att få se kroppen, öppnade en polisman väskan.
”Vi stod två meter från kroppen”, säger Zhang. ”Så snart han öppnat väskan strömmade blod ut därifrån. Vi kunde se att kroppen var tom och att alla organ var borta. Ögonen var också borta – kanske behövdes hornhinnor.”
Fångens bror ville avslöja historien för media men Zhang övertalade honom att vara tyst, av rädsla för sin egen säkerhet. Han berättar att tystnad köps av många som är involverade i organstölder, med pengar, berömmelse eller skräck.
Zhangs redogörelse är som ett eko av andra vittnen, inkluderat Gao Peiqi, en annan före detta PSB-officier, som vittnade vid amerikanska senatens förhör 1995. Amnesty International och Human Rights Watch har yttrat liknande saker i sina rapporter.
Kapital tillgängligt
Enligt Zhang fastslår Säkerhetsministeriet avrättningskvoter åt lokala säkerhetsbyråer beroende på områdets beräknade kriminalitet. I hans distrikt, staden Shenzhen, berättar Zhang att kvoten var mellan tio och tjugo per år. En föreskrift tillade att ”ju fler desto bättre”.
Zhang säger att hans kontor hade betydande press på sig från ovan när de hade problem med att fylla det han kallar för den ”årliga avrättningskvoten”.
Enligt Zhang är uppfyllandet av kvotsystemet en ekonomisk sporre.
”Vår distrikts partisekreterare Liu Zhigeng sade: När ni avrättar en kriminell kommer vårt Longgangdistrikt att belöna er byrå med 30 000 yuan”, eller omkring 3 700 US dollar, berättade han.
Zhang säger att ursprunget till den här sortens fonder finns i centralregeringens finansdepartement, som delar ut pengar för organsstölder till departementet för allmän hälsa.
Hälsodepartementet överlåter sedan fonderna till åtskilliga stora sjukhus. Dessa har rapporterats använda dem till att köpa specialiserade minibussar, som används till att avlägsna fångarnas organ mellan platsen för avrättningen och krematoriet. Zhang säger att de här fonderna ofta ökar i oktober och november, under hårda strejkkampanjer då arresteringarna ökar.
Fonder från utlandet
”Många instrument kommer från utländska institutioner som är specialiserade på den här sortens utrustning,” säger Zhang. ”Dessa institutioner lånar dig pengarna och ger dig vilken utrustning du än behöver, vilket genererar en betydande cirkulation av pengar.”
Förutom fonderna, berättar Zhang, att läkare, inklusive utländska läkare, bli indragna i Kinas bottenlösa organhandel av forskningsskäl och karriärklättring.
”Deras medicinska forskning kan fortskrida på grund av att Kina har så många organ för dem att studera,” säger Zhang och lägger till att om operationen misslyckas får läkaren helt enkelt ett organ till och kan försöka igen.
”Andra länder kan inte göra så här,” säger Zhang, eftersom läkare ställs inför rätta om de gör ett fuskjobb vid operation. ”Men, … vart kan du vända dig för att ställa någon inför rätta i Kina?”
”Allting ligger under det kinesiska kommunistpartiet,” berättar han. ”Åk till Peking för att ställa någon inför rätta, men då kan det hända att dina egna organ blir borttagna.”
Medan Zhang gav en utförlig beskrivning av organstölder från avrättade fångar, visar det sig att hanteringen även har brett ut sig i Kinas enorma system av koncentrationsläger, där kineser – ofta religiöst troende eller människor med politiskt avvikande åsikter – kan hållas inspärrade i åratal utan rättegång.
Kilgour och Matas noterade i sin rapport att det har blivit en svallvåg av organtransplantationer från oförklarade donatorer efter att förföljelsen av Falun Gong tog fart 1999. De beräknade att 41 500 organ hade blivit avlägsnade från Falun Gong-utövare fängslade i koncentrationsläger.
Översatt från engelska.
