”När jag dör, begrav mig på solsidan av kullen, för jag är rädd för kylan,” sade ett barn, nu namnlöst och utan ansikte, till sina tonåriga medfångar för ett drygt halvsekel sedan. För de 4 000-5 000 unga fångarna i arbetslägret Dabao var sådana önskemål vanliga, eftersom barnen omgavs av död varje dag.

Lägret, som byggdes upp i ett avlägset bergsområde i sydvästra Sichuanprovinsen i slutet av 1950-talet, var en kopia av forna Sovjetunionens anläggningar för ”reformering” av hemlösa barn.

Vanligtvis hamnade barn i åldrarna 10 till 17 år där för att de var hemlösa, hade begått mindre brott, exempelvis stöld, eller var ättlingar till ”kontrarevolutionärer”, dit intellektuella som stämplades som ”högeranhängare” räknades. I deras ”utbildning” ingick över 10 timmar tungt arbete under dagen, följt av politiska ”kampmöten” på kvällen.

”En överlevande sade en gång till mig att de inte var människor under den tiden. De var spöken. Deras mänsklighet blev till stor del förstörd”, sade regissören Xie Yihui. Xie arbetade tillsammans med en undersökande journalist med att avslöja den glömda historien om dessa barn, och producerade en ny dokumentär med titeln ”Barnarbetare inspärrade i Dabao.”

Barnen beordrades att utföra tungt lantarbete eller andra uppgifter som till och med vuxna skulle sky. De som arbetade för långsamt blev piskade. Men värst var hungern. Svältande barn stal i närliggande byar i jakt på mat. ”Jag överlevde genom att stjäla,” sade överlevande Wang Yufeng. ”Jag stal tillbaka mitt liv.”

Men många hade inte lika stor tur. Barn som ertappades med att stjäla straffades grymt av lika utsvultna bybor: deras fingrar kapades av, de brändes, eller så hällde man rödpeppar på deras könsorgan. Eftersom de stoppade allt som såg ätbart ut i munnen var det inte alls ovanligt att Dabao-barn dog eller fick obotliga skador efter att ha ätit giftig svamp, råa krabbor eller daggmask.

Om dagarna var mardrömmar så var nätterna rena helvetet. För dem som inte har upplevt partikampanjer som kulturrevolutionen är de politiska kampmöten som kännetecknade Mao Zedongs era obegripliga. Barnen uppmuntrades och sporrades, precis som vuxna över hela landet, och tvingades att peka ut och rapportera ”fiender” bland sina vänner och sin familj.

Anklagelserna grundade sig på felsägningar eller fel ansiktsuttryck, men straffen var brutala. Kollektiva verbala förolämpningar och fysisk tortyr, som kallas kampsessioner, var det vanligaste; våldet trappades snabbt upp allt eftersom de som anklagades för att sympatisera med offren själva blev måltavlor.

Dabao-flickor uppfann tortyrmetoder för att kunna ta till mot varandra under dessa sessioner, till exempel sticka i bröstvårtorna med en nål, eller skrubba könsdelarna med en tandborste.

År 1961, när barnen började släppas i omgångar, hade åtminstone 2 600 av de ursprungliga intagna dött. En överlevande, Yan Jiasen, sade att på en dag dog 12 barn. En gång dödförklarades han själv, och kastades på en hög med små kroppar, där han tillbringade en natt, medvetslös. ”Jag väcktes nästa dag av regnet, och kröp tillbaka till lägret,” sade Yan.

Efter att lägret stängdes 1962 blev de flesta av de som överlevt istället barnarbetare som betraktades som ”reformerade” personer, medan de döda begravdes utan ceremonier nära lägret i namnlösa gravar. Inga av dödsfallen blev officiellt dokumenterade.

Länge var Zeng Boyan den ende som försökte avslöja detta stycke historia. Han var en före detta tidningsredaktör som satt i det närbelägna arbetslägret för vuxna 1958. Hans försök var mestadels fruktlösa tills människorättsaktivisten och den oberoende dokumentärfilmaren Xie Yihui läste om Dabao i en av Zengs böcker, och beslutade sig för att hjälpa honom att pussla ihop berättelsen.

Tillsammans intervjuade de många människor, från överlevande och människor som bodde i närheten till vakter i arbetslägret, och gjorde en dokumentär med titeln ”Barnarbetare inspärrade i Dabao.” Filmen hade premiär den 1 maj i Hongkong och Taiwan, tillsammans med en annan dokumentär, ”Ovanför spökenas huvuden”, om tortyr som inträffade mycket mer nyligen i ett arbetsläger för kvinnor i nordöstra Kina. ”Barnarbetare inspärrade i Dabao ” planeras ha premiär i Schweiz och Storbritannien i september.

Regissören Xie Yihui planerar också att göra dokumentären tillgänglig på nätet mot en avgift i syfte att nå fler människor och få ett större genomslag. ”Jag hoppas kunna visa sanningar om detta stycke historia genom den här dokumentären, för att bevara historien så att folk kan lära sig av den”, sade Xie till Radio Netherlands Worldwide.

”‘Barnarbetare inspärrade i Dabao’ bör inte bara arkiveras. Det bör delta i samhällets förändringar, och vi bör utnyttja kraften i filmen för att verka för att arbetslägersystemet upphör”, sade hon.

Den kinesiske människorättsaktivisten Ai Xiaoming kommenterade i ett blogginlägg att Dabao-lägret var Kinas Auschwitz för ungdomar, och ett minne av ett folkmord. ”De efterlevandes redogörelser flyttar den undre gränsen för vad som är mänskligt, och effekten är nästan kvävande”, skrev han. ”Filmen är ett dråpslag mot Kinas omänskliga system med omskolning genom arbete.”

Xie Yihui, dokumentärfilmare, blev besatt av de öden som drabbade de tusentals barn som skickats till arbetslägret Dabao i en avlägsen del av Sichuanprovinsen. Hon spårade överlevande och gjorde en dokumentär om deras ohyggliga upplevelser. (Foto: Ai Xiaoming)