Epoch Times fick möjlighet att göra en intervju med den kinesiske avhopparen Jia Jia den sista dagen han kunde stanna lagligt i Hongkong innan han reste till Thailand för att söka asyl. Efter ett misslyckat försök att söka politisk asyl i Taiwan, stod Jia inför en möjlig förvisning tillbaka till Kina där han väntas bli arresterad av de kinesiska myndigheterna för att han dragit sig ur partiet.
Som universitetsprofessor levde Jia ett relativt bekvämt liv i Kina. Ändå valde han att ge upp det för sin demokratiska kamp. I intervjun som gavs den 2 november talar Jia om det Kinesiska kommunistpartiets (KKP:s) brutalitet, som han blev vittne till under uppväxten i Kina.
Jia är proffessor och generalsekreterare för vetenskaps- och teknologiförbundet i Shanxi-provinsen. Den 22 Oktober avvek Jia från en delegation under ett besök i Taiwan. Då han lämnat gruppen gick han ut offentligt med att han hoppade av KKP och sökte politisk asyl. Jia manade även alla KKP tjänstemän att hoppa av partiet. Nedan kommer kärnpunkter från intervju med Jia.
40 år av skräck och hunger
– Det finns två saker i mitt hjärta som jag inte kan glömma, den ena är skräcken, och den andra är hungern. Dessa två saker fanns alltid med mig ända tills jag blev över 40 år, sade Jia om sitt liv i KKP:s Kina.
Jias farfar var affärsman. Hans far jobbade inom flygvapnet i den nationalistiska armén (Kuomintang). Efter att KKP tagit makten år 1949 hade hans familj ingen möjlighet att fly till Taiwan med Kuomintang. Jia växte upp i Tianjin där han beskriver sin barndom som ”bedrövlig”. Det var i Tianjin som Jia för första gången blev vittne till den ondskefulla och brutala naturen hos KKP.
– När jag började förstå situationen insåg jag att min far var förföljd av KKP. Han blev kontinuerligt fördömd och utsatt för kritik. När jag var barn, blev vårt hem ofta använt som förhörsplats. Många människor kom till vårt hus för att ställa frågor till min far. Ett bord var placerat mitt i rummet. En person satt vid bordet och flera stod på varje sida. Alla förhörde min far. Det var ett konstant gapande och skrikande. Om min far svarade rätt på en fråga var det okej. Om min far inte svarade rätt på frågan blev han slagen. Vår familj tvingades att stå på rad och titta på. Alla var skräckslagna. Jag var bara 7-8 år då.
– Vad jag har förstått har min fars vänner från militären blivit avrättade. Jag tror att KKP hade för avsikt att använda min far för sin egen vinnings skull och att det var enda anledningen till att han inte blev avrättad.
Förutom skräcken fanns hungern
– Idag vet fastlandskineserna att KKP stjäl mänskliga organ för egen vinning från levande Falun Gong-utövare. Dessa nyheter har chockerat människor över hela världen. Hur kan sådan grymhet existera? För någon som har upplevt KKP:s brutalitet är det inte alls överraskande.
”För människor som min far så upphörde aldrig en förföljelse när den väl börjat. KKP:s offer tilläts inte sova; varje dag förekom slag. Familjemedlemmar granskades noga för att avslöja om de hade någon icke önskvärd politisk bakgrund. Det finns ingen väg ur förföljelsen. KKP använde till och med svält till att förtrycka folk.
– När jag växte upp var min familj mycket fattig. Alla i familjen var precis som min far mycket långa och hade stor aptit. Men KKP tilldelade oss bara 12, 5 kg mat varje månad.
– På landsbygden var det ännu värre. Där fanns lite mat och många människor svalt ihjäl. Även efter kulturrevolutionen tilldelades vissa platser på landet 30-35 kg ris per familj per år. Efter bearbetningen återstod bara 25-30 kg. Hur kan en familj överleva på så lite mat? När jag växte upp fick jag aldrig ett helt mål mat. Endast efter att jag fyllt 40 år började folket i Kina att få tillräckligt med mat att äta.
Sände pappan till avrättningsplatsen
En sorgsen Jia berättar om sina minnen när hans pappa fördes bort för att bli avrättad av de kinesiska myndigheterna.
– Jag minns det hela mycket klart. När han skulle föras bort till avrättningsplatsen, tog min mamma en handfull majsmjöl, lade det i en mycket liten aluminiumkastrull och kokade gröt åt honom. Min far blev inte sänd till avrättningsplatsen för att bli avrättad. Han togs dit för att bli stämplad och slagen. Han hade inte ätit på flera dagar. Det var mycket svårt att se honom lämna oss den här gången. Vi trodde aldrig att han skulle komma tillbaka. Jag minns mycket tydligt att det inte fanns någon mat hemma och min far var mycket hungrig. Jag vet inte var min mamma fick tag i den där handen full av majsmjöl som hon lagade gröten på. Efter att ha ätit gröten, insåg min pappa att jag stått bredvid honom och sett honom äta. I normala fall skulle han ha ätit rent på tallriken innan han lämnade bordet. Min far förstod att det inte fanns mer mat hemma för familjen. Han lämnade tallriken och det lilla som var kvar av gröten för att jag skulle få slicka den ren…
– Jag ville slicka tallriken ren när jag fick den. Jag var oerhört hungrig. Jag hade inte hjärta att äta eftersom min far skulle till avrättningsplatsen. Det var enda gången jag inte åt när jag bodde på fastlandskina. Jag ställde ner tallriken och den återstående gröten lämnades kvar tills den torkade bort. Utan något att äta, var jag så hungrig att jag inte klarade att utstå det längre. Jag letade och fann en gammal kudde som var fylld av boveteskal. Jag skar sönder kudden och tog en handfull av dem. Jag lade dem i en liten kopp och tvingade mig själv att äta dem med kallt vatten. Efter att jag ätit dem, kräktes jag och fick förstoppning.
– Min far blev dock inte ihjälslagen av KKP utan kunde återvända hem.
KMT:s tjänstemän blev misshandlade
Jia blev även vittne till hur Kuomintangs-tjänstemän blev misshandlade till den grad att de bad om att få en barmhärtig död.
– Jag har bevittnat hur KKP:s dödade före detta tjänstemän av Kuomintang. Jag hade en granne som var det. Han blev slagen till den grad att han inte klarade det mer. Han gick hem och begick självmord genom att hoppa från taket. Hursomhelst, vid den tiden var det mycket få byggnader som var över två eller tre våningar höga. Han hoppade från taket men dog inte av fallet. Hans grannar gick bara in och ut ur huset som om inget hade hänt. Ingen vågade visa något intresse för skadorna på en före detta Kuomintang-tjänsteman. De flesta människor trodde att på grund av sitt tidigare samröre med Kuomintang var han anti-revolutionär och förtjänade smärtan. Han hade tur att KKP hade förbarmande med honom och inte sköt honom. Vem skulle våga visa medkänsla mot honom? När han inte dog gick han tillbaka in i hemmet och skar upp pulsådern med en slö kniv. Han dog av blodsförlust. Ingen försökte stoppa blodflödet, han bara dog.”
Barnet blev ihjälslaget
I Jia:s skola blev ett barn dödat för att han hade sönder ordförande Mao:s staty.
– Läraren hade ett litet bord där det stod en gipsfigur av ordförande Mao. En av våra klasskamrater som var medlem i rödgardisterna hade av misstag sönder gipsstatyn. Hela klassen (de var alla barn vid den tiden) blev livrädda. Alla elever visste att på morgonen var de tvungna att fråga statyn efter instruktioner och buga för den. Vid lunchtid var de tvungna att hålla sina matlådor och sjunga en sång för den som heter ”Östern är röd, och solen har stigit” (en sång som hyllar ordförande Mao). Om det fanns några nya instruktioner skulle läraren läsa ”De tre gamla” för oss (Mao:s paragraf). Nu när han hade haft sönder statyn var eleven så skräckslagen att hans händer skakade. Senare kom en stor grupp rödgardister från en annan klass in i vårt klassrum. De slog ihjäl barnet. Detta såg jag med mina egna ögon. Eleven slogs ihjäl för att han hade haft sönder en gipsstaty av ordförande Mao.
– Allt sedan hela barndomen, blev vår familj mycket rädd så snart vi hörde att KKP eller polisen var på väg. Vår familj känner fortfarande dessa känslor; hela fastlandskina är förskräckta för KKP.
Det kinesiska folkets erfarenhet
– Min erfarenhet är erfarenheten hos det fastlandskinesiska folket. Vår generation har upplevt den brutala förföljelsen från KKP.
”Jag ville aldrig tala om dessa saker. Detta är första gången jag någonsin berättat för någon om de här händelserna. Folket i Hongkong hjälpte mig så att jag kunde dela med mig av dessa ofattbara erfarenheterna till andra. Jag gillar inte att tala om dessa gamla minnen med någon. Idag har jag bestämt mig för att dela dessa minnen för att KKP:s grymhet aldrig förut skådats. Folket i Hongkong och Taiwan förstår inte helt den brutala naturen hos KKP, så för första gången talar jag ut.
Jia sade att hans familjehistoria av lidande bara är en av miljoner kinesiska familjer som orättvist lidit under kommunistregimens bestämmelser. KKP har haft makten i 57 år. Under de 57 åren har KKP förföljt och dödat miljoner oskyldiga människor över hela Kina.
– När jag var en ung pojk minns jag att det fanns offentliga sammankomster överallt där människor blev kritiserade och slagna. Barn kritiserade sina föräldrar. Bröder och systrar anmärkte på varandra. Varje familj har liknande erfarenheter. KKP spelade in varje anmärkning och tog till lämpliga åtgärder mot enskilda familjemedlemmar. Varför är människorna i fastlandskina så rädda för KKP? Det är för att KKP har mördat för många oskyldiga människor.
”Jag tror att varje kines, inklusive tjänstemännen inom KKP, har påverkats av 57 års förföljelse av KKP. Alla har tårar och blod i sin egen familjehistorik”.
Översatt från: http://www.theepochtimes.com/news/6-11-5/47803.html
