Kinas utrikesministerium tillrättavisar utländska journalister
Kinesisk polis omringar en grupp utländska journalister på affärsgatan Wangfujing i Peking sedan säkerheten höjts på grund av regimens rädsla för att Jasminupproren ska slå rot även i Kina. (Foto: AFP/Getty Images)


Istället för att rapportera om nyheter har utrikeskorrespondenter i Kina på senare tid själva blivit nyhetsstoff. Efter att de blev fysiskt attackerade och trakasserade av kinesisk polis för att ha stått på gatorna, utsattes de på en presskonferens för en och en halv timmes utskällning av en talesman för utrikesministeriet.

De åtgärder som vidtagits mot utländska reportrar har tydligt visat att det just nu är ”väldigt känsligt läge” för Kinas kommunistparti. De tidigare ”avslappnade” reglerna för utländska journalister i Kina verkar inte längre gälla. Inte heller döljer regimen sitt förakt för världens fria press.

De gnälliga, irrationella och auktoritära kommentarerna från utrikesministeriets talesman Jiang Yu speglar den kinesiska regimens rädsla inför och oförmåga att hantera hoten om stora missnöjesdemonstrationer i Kina på ett civiliserat och humanitärt sätt.

Den 27 februari samlades ett stort antal utländska journalister längs gatan Wangfujing, ett aktiv affärsområde i Peking, för att försöka rapportera om en Jasminprotest som tillkännagivits på internet. Journalisterna skingrades våldsamt och blev misshandlade av polis. Några greps.

Den 1 mars höll Jiang Hu, talesman för utrikesdepartementet, en presskonferens och drogs in i en agiterad diskussion med ett dussintal utrikeskorrespondenter. Spektaklet rapporterades av världsmedia, bland annat Japans offentliga tv-station NHK, Radio France international (RFI) och Taiwans United Daily News.

Presskonferensen slog många rekord. Bland annat längst totaltid och hur många gånger en och samma fråga ställdes.

Utrikeskorrespondenterna utsattes
för ett antal av det kinesiska kommunistpartiets vanligaste försvarsstrategier, däribland: förneka fakta och skylla på offren.

Sedan fler än 30 reportrar ställt samma fråga; varför civila poliser kunde attackera utrikeskorrespondenter och föra vissa av dem till häktet, tillrättavisade Jiang dem och krävde att de inte skulle nämna händelsen vid Wangfujing igen.

Hon gick sedan vidare och sade att journalisterna bar skulden till problemen vid Wangfujin.

– Varför skapar vissa journalister alltid problem? Vi tycker det är konstigt. Vem var det de många reportrar fick meddelande ifrån? Vem uppmanade er att samlas där? Detta är frågan jag vill att ni besvarar, sade Jiang.

Hon påpekade också att reglerna är ”väldigt tydliga” och att det var reportrarna som avsiktligt hade missförstått dem.

– En enorm grupp människor samlades av ingen anledning alls och höll en lång tid uppsikt över ett område på en intensiv affärsgata, och de poliser som tjänstgjorde försökte visa vägen och skingra journalisterna. Journalisterna borde förstå och samarbeta, sade Jiang.

– Detta är fakta och ni borde inte förvränga fakta. Som reportrar är ärlighet grunden för er yrkesetik, tillade Jiang med barsk uppsyn.

Under OS i Peking
införde den kinesiska regimen särskilda regler för utländska journalister och permanenta kontor för utländska medieorganisationer. Dekret 537 sade att Kina har mjukat upp restriktionerna för intervjuer, så att journalisterna tilläts intervjua utan att behöva söka tillstånd från det lokala utrikesdepartementskontoret (Tibet berördes ej). De måste dock få tillstånd från de organisationer och individer som intervjuas.

På en annan ordinarie presskonferens som utrikesdepartementet höll 3 mars, frågade en reporter Jiang om dekret 537 förfallit. Hon svarade aldrig på frågan men anklagade journalisterna för att inte följa den kinesiska lagen. Hon upprepade vad hon sade 1 mars; att reportrar borde förstå och samarbeta med polisen.

När en reporter frågade om hon kunde förklara för dem exakt vilken lag som reportrarna hade brutit mot sade Jiang först att de hade brutit mot regeln som säger att det krävs tillstånd innan man får rapportera från den platsen.

Sedan kom hon
med en olycksbådande kommentar:
– Använd inte lagen som en sköld. Saken är den att vissa människor inte tvekar att uppvigla och försöka skapa problem i Kina. Jag tror inte lagen kan erbjuda något skydd åt dem som har den typen av syften.

Lika motsägelsefulla och avslöjande kommentarer kom från utrikesminister Yang Jiechi på en presskonferens den 7 mars, när reportrarna frågat honom om kinesiska polisers användande av våld mot utländska journalister.

Yang sade att det inte fanns en sådan fråga; att kinesisk polis fysiskt skulle ha angripit utländska journalister. 

Sedan bytte hon snabbt ämne och sade:
– Jag såg inga tecken på spänningar. Därför vill vi inte vara med om att någon kokar soppa på en spik.

Kina brukade frukta den allmänna internationella opinionen och dess påverkan. Det verkar ha förändrats nu, menar Li Xiaobing, direktör för Western Pacific Institute vid University of Central Oklahoma, till Radio Free Asia den 6 mars.

– Det är som han som har rikedomar och därför pratar högre än andra. De bryr sig inte om röster från media eller människorättsorganisationer. Det är annorlunda än för tio eller till och med bara fem år sedan, sade Li. 

Han sade också
att Jiang inte bara för fram sin personliga åsikt. Attityden från hela regimen, från högsta till lägsta nivå, visar mer självförtroende nu, vilket skiljer sig från förr när Kina brukade hålla en låg profil, sade Li.

– Detta är ett anmärkningsvärt fenomen, tillade han.

Med start strax före Peking-OS 2008 och fram tills helt nyligen, har restriktionerna för medieintervjuer varit relativt avslappnade, sade professor Yang Dali vid universitetet i Chicago till  Radio Free Asia.

– Men att döma av den aktuella situationen i Kina så är det inte längre fallet, sade han.

Översatt från engelska:  http://www.theepochtimes.com/n2/opinion/chinese-foreign-ministry-rebukes-foreign-journalists-52712.html