Kinas totalitära regim är instabil
En man cyklar över Himmelska fridens torg i Peking, där Kinas kommunistregim för närvarande befinner sig i en period av politisk osäkerhet. (Foto: Feng Li/Getty Images)


Den kinesiska kommunistregimen befinner sig för närvarande i en extremt instabil situation, visar den senaste tidens händelseutveckling.

Efter att den förre polischefen Wang Lijun, i megastaden Chongqing, i februari flydde till USA:s konsulat i Chengdu i ett misslyckat försök att hoppa av till USA, har den politiska situationen i Kina blivit allt mer turbulent i takt med att den 18:e partikongressen närmar sig. Det ena oväntade dramat efter det andra har utspelats.

I en diktatoriskt styrd stat är det lätt att upprätthålla den ytliga stabiliteten. Adolf Hitlers och Muammar Gadaffis regimer minner om det, liksom den ännu styrande i Nordkorea, utgör tydliga exempel på detta.

Gadaffi hade vare sig konstitutionen eller lagarna till stöd för sitt 40-åriga maktinnehav i Libyen, han hade bara sin diktatur. Nordkorea är så fattigt att folket svälter efter att ha styrts av familjen Kim i tre generationer, men diktaturen håller ett knytnävshårt grepp om landet.

Kommunistpartiet har styrt Kina i 62 år. Även om regimen befinner sig i ett stormigt och kritiskt läge, verkar samhället relativt opåverkat. Folk lever sina liv ungefär som vanligt. Vad ligger bakom denna skenbara stabilitet?

Jag tror att kommunistregimen, vid sidan om det faktum att tiden inte är helt mogen för dess oundvikliga kollaps, har upprätthållit stabiliteten med hjälp av två faktorer: en allomfattande och absolut makt, samt lögner.

Den förstnämnda förlitar sig på hela statsmaskinens förmåga att övervaka samhället och upprätthålla dess funktioner. Den senare bygger på att med kraften hos lögnaktig propaganda och konstant hjärntvätt få Kinas medborgare att förlora förmågan att skilja på rätt och fel.

Sammantaget fyller lögnerna och den ohämmade makten tre viktiga funktioner: 1) Under kraftig tyranni vågar befolkningen inte säga vad den tycker. 2) Svek och bedrägeri finns överallt. 3) Många kineser lider av något som kan liknas vid Stockholmssyndromet, (som innebär att kidnappningsoffrer på grund av psykisk påverkan tar kidnapparens parti mot polisen).

Lögnerna är ännu mer skräckinjagande än tyrannin. Hitlers nazism och Gaddaffis socialism bedrog under lång tid många tyskar och libyer. Det kinesiska kommunistpartiet talar om att ”tjäna folket” och andra fina saker, vilket än idag gör många kineser förvirrade.

Alla vill ha social stabilitet, men stabiliteten hos en diktatur vållar ändlösa bekymmer. Slutresultatet för en ”stabil” diktatur är folkets lidande.

Men stabiliteten hos en diktatur är bara ett relativt och temporärt tillstånd. När diktatorns sanna natur slutligen blir avslöjad sätts hela regimen i svajning.

Kommunistpartiets mantra ”stabiliteten framför allt” är en spegling av dess instabilitet.

Baserat på de aktuella politiska, sociala och ekonomiska svårigheterna står Kina på tröskeln till stora politiska förändringar.

Chongqingaffären, med Bo Xilai och Wang Lijun kommer inte bara att resultera i ett allmänt besvärligt efterspel, den har också gjort maktkampen inför den 18:e partikongressen glödhet.

Det har hörts rykten om mordförsök mot Xi Jinping, Hu Jintaos trolige efterträdare som partiledare. Det finns också territoriella spänningar, intensifierade sociala konflikter och allvarliga konfrontationer och misstro mellan befolkningen och makthavarna.

Vissa oroar sig för att kommunistpartiets kollaps ska leda till stor social oro. Men vid betraktande av den situation som råder i Kina i dag anser jag att man inte behöver bekymra sig för det. Det finns tre huvudsakliga skäl för det:

För det första: Kinas instabilitet kommer från kommunistpartiets inre problem och manifesterar sig i form av interna strider. Den är inte orsakad av yttre faktorer.

För det andra: Det kinesiska folket har aldrig i sig utfört några destabiliserande handlingar. Petitioner och massprotester sker inom lagen och är gräsrötternas sätt att skydda sig själva. Partiet har förlorat folkets stöd på grund av att dess korruption och diktatoriska natur har exponerats, och har väckt en alltmer utbredd opposition bland folket. Detta är den största kris som kommunistregimen stått inför på 60 år. Vissa har sammanfattat den som en ”förtroendekris för kommunistpartiets maktinnehav”.

För det tredje: Alltsedan Epoch Times år 2004 publicerade Nio kommentarer om kommunistpartiet, en serie om nio omfattande ledarartiklar, har det förekommit en allt stridare ström av kineser som lämnat partiet. Det har banat väg för ett fredligt upplösande av kommunistregimen och mot en övergång till ett fredligt och demokratiskt samhälle.

När kineserna i sina hjärtan tar avstånd från kommunistpartiet kommer Kina att fredligt gå in i en period där partiet inte längre existerar.

Utvecklingen efter publiceringen av de nio kommentarerna visar att också en diktatur så utåt sett orädd och mäktig som Kinas kommunistparti står hjälplös inför en fredlig utträdesrörelse.

Kommunistpartiet har inte med ett enda ord kommenterat publiceringen av de nio kommentarerna. Vill det inte gå i svaromål om anklagelserna som finns i dem? Uppenbarligen inte; det kan inget säga till sitt försvar när det konfronteras med fakta från 60 års terrorstyre.

Kommunistpartiets upplösande är just nu av högsta prioritet för Kina och det måste bygga på att det kinesiska folket verkligen förstår partiets sanna väsen. Ur detta perspektiv är ansträngningarna hos utövarna av den andliga metoden Falun Gong att exponera den 13 år långa förföljelsen mot dem av yttersta betydelse för det kinesiska folkets framtid.

Oavsett hur det går på den 18:e partikongressen, eller hur regimen kämpar för att upprätthålla stabiliteten, kommer kommunistpartiet med säkerhet att falla samman mycket snart.

Epoch Times publiceras i 38 länder och på 19 språk.

Översatt från engelska.