Ett stort och kostsamt program för att ta hand om Kinas mest utmanande ekologiska problem har visat sig förvärra situationen.

Den stora gröna muren, också känt som Programmet för de Tre norra skyddsbältena, påbörjades 1978 med målet att upprätta 35,6 miljoner hektar skyddande skog över en sädesskyl bestående av 2,783 mil i nordöstra, norra och nordvästra Kina. Man beräknade att det skulle ta 73 år att genomföra programmet och odla fram skog så att ytan i norra Kina ökade från 5 till 15 procent. 

Syftet med programmet är att förbättra ekologiska förhållanden i norra Kina och lösa problemet med ökenutbredningen. Vid tiden då man startade programmet förlorade Kina mer än 600 kvadratmil gräsmark varje år på grund av ökenutbredning.

Det ambitiösa trädplanteringsprogrammet är i grund och botten ett misslyckande, enligt forskare. Jiang Gaoming, ekolog från Chinese Academy of Sciences, anser att norra Kina inte är lämpat för utökad trädplantering.

– De försöker helt enkelt skapa skogar, det vill säga plantera träd i områden som tidigare inte haft skog, eller åtminstone som varit utan träd de senaste tusentals åren, skrev Jiang på sin personliga blogg den 17 februari 2008.

Årsnederbörden i dessa områden är generellt mindre än 280 millimeter, och den naturliga vegetationen är gräs eller öken.

– Att plantera träd i torra och mindre torra områden bryter mot [ekologiska] principer, sade Jiang till Chinese Flowers News för tre år sedan. Han kallar målet att öka skogsbeståndet till 15 procent i norra Kina en ”saga”.

Det finns flera exempel på hur trädplanteringen i norra Kina har blivit ett misslyckande. Ett typiskt sådant är Minqinområdet i Gansuprovinsen, en torr öken med årlig nederbörd på 195 millimeter. Av de 53 000 hektar träd som planterats de senaste årtionden har en tredjedel dött och resten är dvärgträd, som inte har förmågan att skydda jorden, enligt en studie av Karen Bennett vid World Resource Institute.

Ett stort problem som uppkommit är vattenförbrukningen på trädplanteringen i Minqin ledde till att grundvattennivån sjönk med 990-1575 millimeter, och i vissa fall med hela 3327 millimeter, enligt Bennettstudien. Tiotusentals människor har lämnat området, och Minqin förväntas slukas upp av öken det kommande årtiondet.

De kinesiska myndigheterna har emellertid rapporterat att trädplanteringen varit framgångsrik. I slutet av 2008 hävdade byrån som är ansvarig för det Stora gröna murprogrammet, administrationen för statlig skogsnäring, att man har skapat över 24 miljoner hektar skog, och därmed ökat skyddet för skogbeståndet från 5 procent till 10,5 procent i norra Kina.

Studier visar att framgången med trädplanteringen innefattar vissa begränsade ställen, medan på det stora hela har det blivit sämre i de torra områdena. Enligt undersökningar som gjorts av kinesiska vetenskapensakademin, har den årliga ökenutbredningstakten ökat från 970 kvadratkilometer under 1950- och 1970-talen till 2100 kvadratkilometer per år vid millennieskiftet. Den Statliga skogsnäringens redovisningsrapport som säger att ökenutbredningen minskat sedan 2000 har inte bekräftats av oberoende undersökningar.

Forskare påpekar att skogsplanteringen har lett till många problem, inklusive skogsbestånd med enbart ett trädslag. I Ningxia var till exempel 70 procent av träden som planterats poppel- och pilträd. År 2000 dog en miljon poppelträd på grund av en sjukdom (anoplophora), vilket fördärvade 20 års ansträngningar av trädplantering. Sårbarheten för sjukdomar, tillsammans med dess snabba utmattning av jord- och vattenresurser, leder till att skogar med enbart ett trädslag blir ”gröna öknar”, enligt agronomen och botanisten Zhang Yan. Skogsbestånd med enbart ett trädslag hjälper till att öka mängden träd, men misslyckas att förbättra miljön.

Överdriven trädplantering sägs förvärra problemen ytterligare. Jiang Gaoming har ifrågasatt att man räknar buskar som trädslag och döende träd eller dvärgträd som skogar.

Trädplantering har blivit en dyrbar historia, och överlevnadsgraden är låg. Journalisten Weng Bao nämner att för att plantera träd per hektar krävs 2250-15000 yuan (2300-15600 svenska kronor) i investeringar beroende på hur torrt området är. Kostnaden innefattar inte återplantering och ifall träden dör efter det påbörjade projektet.

– [Vi] kan absolut inte garantera att planterade träd överlever, utan måste återplantera dem inom 3-4 år, sade Wang Man, chef för Skogsbyrån i Zhangbei, Hebeiprovinsen.

Cao Shixiong från Kinas jordbruksuniversitet uppskattar att av de träd som planterats i torra områden sedan 1949 har bara 15 procent överlevt.

Men problem med trädplantering är inte bara begränsat till Kina. Stalins ”Stora plan för att transformera naturen” 1948 åstadkom ett häpnadsväckande misslyckande med mindre än två procents överlevnadsgrad gällande trädplantering i de torra steppområdena. Detta har numera blivit ett inslag i skolböckerna om hur man fördärvar ekologin. Kinas Stora gröna mur-program har på ett liknande sätt försökt att plantera träd på torra landområden, något som bottnar i en aggressiv inställning mot miljön.

Det Stora gröna mur-programmet ser ut att vara något som är tvärtemot att såga ned träd och hur man förstörde grässlätter under Mao-eran. Men det fundamentala med att man bryter mot de ekologiska sambanden ser ut att vara ett eko av Maos slagord att ”slåss med himlen och jorden” som påpekas av professor Shapiro i sin bok ”Mao’s War Against Nature”.

Finns det genomförbara alternativ till trädplantering för att förbättra miljön på torra landområden? Ett svar på den frågan ger Jiang Gaoming: ”låt marken odla sig självt genom marken”. Jiang och hans arbetslag av vetenskapsmän har med framgång återskapat gräsytor på sandig mark i Hunshandake, Inre Mongoliet, genom att helt enkelt sätta upp stängsel runt det dåliga området så att inte människor kan använda sig av det under två år. Denna forskning har gjort Jiang till en mästare i naturens kapacitet för att återhämta sig.

– Ingen mer naiv trädplantering!, säger Gao Yuchuan, Skogsbyråns chef vid Jiangbianlänet i Shaanxi, som håller med Jiang. Han förklarade utifrån praktiska kunskaper att ”plantera för 10 år är inte lika bra som en inhängnad i ett år”.

Men de kinesiska myndigheterna lyssnar inte. Inom den officiella politiken betraktar man inte att naturen ska återhämta sig naturligt som viktigt och har ansatt små summor till det. Centralregeringen fortsätter istället med dess 73-åriga plan att bygga skogen ”Stora Gröna muren”.

Artikelförfattaren Hong Jiang, Ph.D, undervisar geografi vid universitetet i Hawaii, med särskild inriktning på kulturell geografi inom miljö, miljöpolitik och resursanvändning i Kina.

Översatt från: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/20291/