Kinas regim hindrar hedrandet av avrättade dissidenten Lin Zhao
Den intellektuella dissidenten Lin Zhao (1932-1968) avrättades efter att ha dömts till 20 års fängelse för "kontrarevolutionär verksamhet". Polisen försökte hindra kineser från att samlas på 45-årsdagen av hennes död vid hennes grav i Jiangsuprovinsen den 29 april 2013. (Foto: CheXinDong/Wikimedia Commons)


Besökare vid Lin Zhaos grav, en föga känd poet och dissident som avrättades under kulturrevolutionen, möttes i år på 45-årsdagen av hennes död den 29 april av ett massivt säkerhetsuppbåd.

Polisen avvisade några besökare medan andra tilläts stanna och bränna rökelse, men beordrade dem att inte säga någonting och satte minst ett dussin dissidenter i husarrest, rapporterade Radio Free Asia.

En besökare uppskattade att det fanns fler än 200 säkerhetstjänstemän, medan antalet sörjande endast var cirka 120. Chen Zuoliang sade till South China Morning Post att han hade besökt graven två gånger innan. ”Förra året hade de två, tre poliser där. I år var de överallt”, sade han.

Lin Zhao fick officiellt upprättelse 1981, hennes namn är inte förbjudet och det är tillåtet att publicera lovtal, men den nya kommunistpartiledningen verkar tysta ner sådant som kan minna om partiets blodiga förflutna.

Likaså blockerades för två veckor sedan, på 24-årsdagen av Hu Yaobangs död, sökningar på Sina Weibo. Hu dog två år efter att han rensats ut ur partiet för att ha varit alltför liberal, vilket ledde till allmän sorg och pro-demokratiska protester som slutade med 4 juni-massakern på Himmelska fridens torg 1989.

Lin Zhaos berättelse

Tills för några år sedan var Lin Zhao bortglömd av alla utom ett fåtal vänner som överlevde kulturrevolutionen. Men när en hängiven filmare, Hu Jie, producerade en dokumentärfilm om hennes liv, tiden i fängelset och hennes död, blev denna fängslande historia känd bland dissidenter i hela Kina och besökarna började komma från andra provinser till hennes grav i Jiangsu.

Efter att ha gått i kristen missionsskola studerade hon journalistik vid Pekings universitet och blev där en brinnande kommunist och anhängare av Mao Zedong. Hon sveptes med i kulturrevolutionen till den grad att hon deltog i avrättningar. Hon förespråkade politisk frihet under Maos korta kampanj Må hundra blommor blomma, som uppmuntrade till viss politisk diskussion. Tillsammans med andra intellektuella greps hon sedan för sin ”kontrarevolutionära verksamhet” och sattes i fängelse på 20 år.

Hon ägnade sitt liv i fängelset till att skriva dikter, artiklar och brev där hon ofta kritiserade kommunistpartiet och Maos svek.

Fängelset sparade hennes arbeten vilka de tänkte använda som bevis mot henne. Dokumenten kritiserade häftigt Mao och gav uttryck för hennes engagemang för kristendomen som hon återvänt till, och anklagade partiet för dess tragiska vilseledande av en generation av unga idealister. Årtionden senare hamnade dessa sidor hos Hu Jie som gjorde en dokumentär om henne och gjorde henne känd för världen.

Yang Ning, en politisk kommentator i USA, skrev i sin senaste artikel: ”Varför är det till synes mäktiga kinesiska kommunistpartiet rädd för människor som hyllar en kvinna som gick bort för 45 år sedan?”

Som svar på sin egen fråga refererade Yang till nätanvändaren Xiao Biaos ord: ”Hon är en andlig symbol för oss alla. Hon höll fast vid sin övertygelse och offrade sitt unga liv i strävan efter demokrati”.

Översatt från engelska