Kommunistregimen i Peking har tagit ett hårdare grepp om landets media med ett nytt direktiv som förbjuder att man använder information från utländsk media ”utan tillstånd”.

Kinas myndighet för kontroll av press, radio, film och TV meddelade de nya reglerna i onsdags. Man hävdade att man ville ”stärka ledningen” och ”stoppa spridandet av skadlig information”. Förbudet gäller även frilansare, icke-statliga organisationer och kommersiella organisationer.

Det här greppet kom precis efter att New York Times vann Pulitzerpriset för sin artikel i oktober 2012, om hur Kinas före detta premiärminister Wen Jiabao och hans familj gömt undan sina rikedomar.

Reportrar utan gränser fördömde agerandet som ”drakoniskt” och sade att kommunistpartiets censur hela tiden har ökat sedan den 18:e partikongressen i november förra året, när man utsåg den nya ledningen.

”Censorerna har haft utländska medier i siktet sedan de publicerade generande avslöjanden om Kinas ledare”, skrev Reportrar utan gränser. ”Regimen försöker hindra kinesiska medier från att göra nya sådana avslöjanden.”

Man tillade även att utländska medier spelar en nyckelroll när det gäller att informera det internationella samfundet om vad som faktiskt händer i Kina, men även den kinesiska allmänheten, som man beskrev  som ”offer för regeringens växande censur av lokala medier”.

Det växande internetanvändandet i Kina, till exempel på mikrobloggtjänster som Sina Weibo, gör dock censur närmast omöjlig.

”Initiativet verkar dömt att misslyckas i den nuvarande eran av weibo och sociala närverk där information och avslöjanden från utländska medier cirkulerar blixtsnabbt. Men det kan användas för att rättfärdiga nya censuråtgärder och kan därför ha en påverkan på kinesisk media, som ofta citerar internationella nyhetsbyråer,” skrev Reportrar utan gränser.

Pekingjournalisten Gao Yu, som två gånger har vunnit priset Courage in Journalism och tidigare var biträdande chefredaktör på Economics Weekly, sade till Sound of Hope Radio att internet har brutit igenom partiets censurbegränsningar, och att det här är ett ytterligare bevis på att myndigheterna befinner sig i kris.

– Nyheter som partitjänstemännens skandaler, naturkatastrofer och gruvolyckor sprids världen över på några få minuter eller sekunder, sade Gao, som fortsatte:

– I åratal har de kinesiska mediernas hjärntvättande propaganda förstört det kinesiska folkets moral. Med utvecklingen av internet kan man inte längre upprätthålla hjärntvätten. Det här är den kinesiska regimens kris, och det är därför de stramar åt kontrollen.

Förbudet kan ha stor inverkan på inhemska tidningar, eftersom de förlitar sig på nyhetsbyråer som Reuters för det mesta av sin utlandsrapportering.

Bloggare reagerade kraftigt, särskilt journalister. En journalist i Peking, som citerades av medborgarjournalistsajten Global Voices, skrev på sitt weibokonto: ”Den allmänna opinionens övervakning är helt avgörande för ett friskt samhälle. Hur mycket man kan kritisera visar hur mycket demokrati som finns. Om man inte kan kritisera blir beröm meningslöst. Korrekta slutsatser dras genom att man lyssnar till ett stort antal röster, inte det som makten väljer.”

En annan weiboanvändare tillade: ”Vad är skadlig information? Jag anser att det bara finns sann och falsk information. Syftet med nyheter är att meddela sanningen, vilket är ett samhälles grundläggande behov. Den mesta information som propagandadepartementet definierat som skadlig genom folkrepublikens historia har visat sig vara sann. Att blockera information och åsikter kan vara effektivt för stunden men en sådan självförnekelsepolitik kommer inte att fungera i långa loppet.”

En tredje användare nämnde ett kinesiskt talesätt: ”Ju mer man försöker gömma sig, desto mer syns man.”