Kinas privata klubbar – en lekplats för de rika och mäktiga
Medlemmar av China Club Beijing är mestadels medlemmar av kungafamiljer, entreprenörer och artister. (Foto: Tladyu.com)


Rui Chenggang, en ung, kaxig programledare på det statliga TV-bolaget CCTV, råkade nyligen avslöja något som många av hans vänner inom den kinesiska eliten helst hade sett att han höll tyst om: en exklusiv privat klubb för de mycket rika, mitt i den förbjudna staden i Peking. 

”För några dagar sedan sade en utländsk turistguide stolt till mig att han ordnat så en amerikansk miljardärfamilj fick äta middag på ett palats i den förbjudna staden, som inte är öppet för allmänheten,” skrev Rui på sin blogg. 

Den förbjudna staden är ett byggnadskomplex i Peking där kejsaren tidigare bodde. Nu är det i första hand en turistattraktion, men i Jianfupalatset, en av de renoverade byggnaderna, finns även en privat klubb. 

Ruis blogg drog till sig mycket uppmärksamhet från kinesiska internetanvändare. På mindre än en timme hade den fått 3 788 kommentarer och kopierats till 9 200 andra sajter. 

Den 16 maj förnekade talesmän för det kejserliga palatset att någon sådan klubb existerade. 

Den 13 juni kom det emellertid en artikel på statliga nyhetsbyrån Xinhua där klubbens existens bekräftades. ”Jianfupalatset kommer få en engångssumma på 500 miljoner yuan från 500 medlemmar, som betalar en miljon var,” stod det i artikeln.

Privata elitklubbar, som är ett arv från Europa, har blivit populär i Kina under det senaste årtiondet. Ett stort antal har dykt upp i större städer, vilket attraherat de rika, berömda och mäktiga. 

Peking har 4 000 privata klubbar. Bland dessa nämnde tidningen Money Week fyra stycken i sin artikel den 20 juni: Chang’an Club, Capital Club, Beijing American Club och China Club Beijing. 

Chang’an Club var den första av dessa klubbar som etablerades i Kina och Peking i mitten av 90-talet. Medlemmarna är mestadels statliga befattningshavare och affärsmagnater, inte minst många högt uppsatta chefer för välkända statligt ägda och utländska företag, såsom Lee Ka-Shing och (Henry) Fok Ying-Tung.

Capital Club är mest stolta över sin snabbhiss som kan ta gästerna till femtionde våningen på bara en minut. Därifrån kan man njuta av en 360 graders panoramautsikt över Peking. De flesta medlemmarna tillhör den politiska eller diplomatiska eliten, eller är direktörer för större företag.  

China Club Beijing är kanske den mest prestigefyllda av de fyra klubbarna. Bland dess medlemmar finns de högsta cheferna och samarbetspartners till alla de stora utländska bankerna i Peking. Bland gästerna har bland annat funnits åtskilliga statschefer, internationellt kända politiker, entreprenörer, artister och medlemmar av kungliga familjer. 

Beijing American Club är den yngsta av de ”fyra stora”. Genomsnittsåldern på dess medlemmar är också lägre än de andra tre klubbarna. Nästan alla medlemmarna är utbildade i utlandet, och de flesta arbetar inom IT, banker, investering eller andra verksamheter på frammarsch. En ganska typisk medlem är Zhang Chaoyang, VD för internetföretaget sohu.com.

Dessa luxuösa klubbar är platser där folk med pengar, makt och inflytande minglar och sluter avtal. Goda kopplingar till regeringsföreträdare på alla nivåer är avgörande om man vill göra några som helst affärer i Kina. 

Chen Kaipin, en affärsman i Zhejiangprovinsen, berättade för Epoch Times att en medlemsavgift på 2 miljoner yuan är småpengar för de som går med i Pekings mest exklusiva klubbar. 

– Jag har vänner som driver klubbar i Peking. Det är så många människor i Peking som sitter på maktpositioner. Det är en plats där pengar går hand i hand med makt. Affärsmän reser till Peking för att nätverka med de som har makt. Man gör bara stora affärer genom att kombinera pengar med makt, sade Chen. 

Klubbarna tjänar också mycket pengar. Förutom den ”oöverträffade lyxen” erbjuder klubbarna även helhetslösningar för affärstjänster.  

– Det är inte ovanligt att klubbarna drar in mellan 2 och 3 miljoner yuan på en kväll, sade han. 

En del stora företag har sina egna klubbar. Statliga oljebolaget PetroChina är en av dem, enligt Chen. 

– PetroChina har två lyxklubbar bara i Tianjin, och flera i Peking. De här klubbarna är partisekreterarnas och direktörernas privata domäner. Vanligt folk kan inte komma in. Beväpnad polis står utanför och privata säkerhetsvakter finns inne på klubben, sade Chen. 

De flesta privata klubbarna är inte öppna för allmänheten och många drivs utan licens. 

Professor Fu Qilin, dekanus på juristutbildningnen på Capital University of Economy and Business, sade till CCTV att de privata klubbarna har opererat ”i relativ hemlighet” och att det finns lite eller ingen reglering. Deras medlemsavgifter verkar vara på gränsen till illegal pengainsamling, sade han. 

Andra tjänster på en del av klubbarna verkar också ligga i en legal gråzon, såsom matchmakingfester för de mycket rika, som den privata klubben Yifeng i staden Changchun i nordöstra Kina gjorde reklam för förra året, enligt Yangtse Evening News. 

En reporter från tidningen ringde klubben och gav sig ut för att vara en affärsmagnat på jakt efter en flickvän. 

En kvinna från Yifeng Club, som kallades Miss Li, sade till honom: ”Vi tjänar pengar på herrarna. Nuförtiden är det en hel del rika män, även gifta, som letar efter flickvänner för en period på tre eller fyra år. Man skriver på för en viss pengasumma. Det finns en hel del sådana fall. Över 90 procent av vår matchmaking är av den här typen.  

”Miss Li” försäkrade för journalisten att deras matchmaking var framgångsrik och att de flesta av de unga kvinnorna var högskolestudenter eller arbetade inom finanssektorn.

Zhu Xinxin, före detta redaktör på Shijiazhuang Radio Station sade att han inte var förvånad av det växande antalet lyxklubbar i stora städer. Samtidigt uttryckte han indignation över den växande klyftan mellan fattiga och rika i Kina. 

– Många i de lägre socialgrupperna har svårt att ens få tag i anständiga bostäder eller få råd med mat. Det här är en kraftig kontrast. Å ena sidan finns det vanliga människor som inte får sin beskärda del, och å andra sidan har man den här makt- och affärseliten som tar allt större del av kakan, sade Zhu.

Översatt från engelska