Kinas tillverkningssektor, liksom investeringar och export, bromsar in kraftigt. Landet genomgår strukturomvandling från en investerings- och exportdriven ekonomi till en konsumtionsdriven ekonomi. Men förändringarna går långsamt och under tiden riskerar ekonomin att kollapsa.
Landet behöver minska sin tillverkning och export, och bygga mindre av infrastruktur och färre bostäder, vilket kanske både Kina och resten av världen har för mycket av.
Professor Michael Pettis från Pekinguniversitet, expert på den kinesiska ekonomin, menar att den ekonomiska omställningen kommer att ta lång tid, och att den kinesiska lånebubblan kommer hinna kollapsa innan omställningen är klar.
”Om Kina inte skyndar på processen med att överföra tillgångar till hushållen för att skynda på konsumtionen, har de inte ens tio år på sig för att komma till rätta med anpassningen”, skriver Pettis i sin blogg.
Balansera gapet
Pettis menar att det är ytterst viktigt att balansera gapet mellan BNP och hushållens inkomst.
Enligt officiella siffror är BNP-tillväxten 6,9 procent. Hushållens disponibla inkomst ökade med 7,7 procent.
Pettis tycker att tillväxttakten är överdrivet värderad, men om den stämmer så skulle det ändå ta 25 år för hushållens inkomster att nå upp till 60 procent av BNP.
Men hur kommer det sig att Kina inte ens har tio år på sig, som Pettis skriver? Därför att den totala skulden fortsätter att öka så mycket att en finanskris är allt annat än oundvikligt.
Reformera hela systemet
Kina skulle kunna undvika problemen genom att göra skuldsättningen och investeringarna mer produktiva, men då måste de reformera hela sitt finansiella system. Och det kommer med största sannolikhet inte att hända utan en finanskris.
”Jag vet inte något land, som någonsin i historien, har gjort en helomvändning i den finansiella sektorn utan att först ha fått gå igenom en brutal finanskris”, skriver Pettis.
En annan metod kan vara att regimen varje år under en viss tid, omplacerar 2-4 procent av BNP till hushållen. Det skulle stabilisera skuldsättningen till hållbara nivåer och tillväxten skulle ligga kvar på relativt höga nivåer.
Hur som helst skulle det skada den korrupta kinesiska ekonomin som Kinas kommunistparti bedriver och är beroende av.
Pettis menar att regimen har tre alternativ: ”Peking har att välja på antingen högre skuldsättning, högre arbetslöshet eller att fördela tillgångar från staten till hushållen.”
Vilket alternativ kommer det att bli?
