Kinas statsråd presenterade nyligen ett förslag om juridiska reformer, som talar om ”nya och mer återhållsamma regler för dödsstraff”. Men det finns en hake.
Förslaget kom den 9 oktober; utöver ett formellt tillkännagivande i statsstyrda China Daily fick det osedvanligt lite uppmärksamhet i kinesisk media.
Man kan knappast klandra kinesiska medier för ointresse, då denna så kallade reform i själva verket bara syftar till att skydda regeringstjänstemän inblandade i korruptionsfall, medan vanliga kineser fortfarande riskerar avrättning.
Tidningsartikeln påstod skenheligt: ”dödsstraffet riktar sig direkt mot vanliga medborgares rätt till liv så reformen måste tillämpas med stor eftertanke”.
Den nämnde också ”framgångar” i att kontrollera och gradvis begränsa användandet av dödsstraff; att 13 ekonomiska brott, som bidrog med 19,1 procent av det totala officiella antalet dödsstraff, inte längre kan bestraffas med döden, samt att dödsstraffet generellt inte borde utdömas mot personer som är över 75 år.
Dessa förändringar rör främst högre tjänstemän som står åtalade för korruption. Korrumperade tjänstemän behandlas med allt större mildhet i dagens Kina. De senaste åren har skyddstillsyn varit den vanligaste korruptionsdomen.
Trots att den kinesiska regimen varit extremt långsam med att uppfylla internationella standarder i många rättighetsfrågor, har den mycket snabbt eliminerat dödsstraffet för korruptionsbrott.
Den ökade mildheten märker den vanlige kinesen dock inget av. Gatuhandlaren Xia Junfeng till exempel, dödade en statstjänsteman som ingick i ett gäng som attackerade honom. Xia handlade i självförsvar och rättsexperter ansåg att han borde frikännas, men ändå dömdes han till döden.
Reformförslaget säger heller inget om att avskaffa arbetslägren.
Systemet med så kallad ”utbildning genom arbete” belystes i augusti när Tang Hui, känd som ”petitonsmamman”dömdes till arbetsläger för att hon krävde hårdare straff för dem som åtalats för att ha våldtagit och tvingat hennes 11-åriga dotter till prostitution.
Domen mot Tang väckte landsomfattande krav på att arbetslägren ska bort, men det syns inte i förslaget. En ledande tjänsteman inom organet som tagit fram lagförslaget sade vid en presskonferens att systemet med arbetsläger har spelat en viktig roll i upprätthållandet av samhällsordningen.
Det finns röster som kräver förändringar av systemet med arbetsläger. Men den verkliga förändring Kina behöver är att rättssystemet blir självständigt. Så länge kommunistpartiet kan använda domstolarna som politiska verktyg för att upprätthålla sin diktatur istället för att ha dem som en hörnsten för landets styre, kan ingen verklig rättvisa skipas.
Det kinesiska systemet består av flera olika hierarkier och uppdelningar av det rättsliga ansvaret, allt under kommunistpartiets kontroll. Det kan verka som att nationalkongressen och dess ständiga utskott stiftar lagarna, men i själva verket kan statsrådet införa administrativa regleringar med samma status som lagar. Provinser, autonoma regioner och storstäder som exempelvis Peking och Shanghai har också rätt att stifta lagar.
När det kommer till kritan är alla dessa organ och nivåer bara partiets olika verktyg. De måste lyda order om lagars innehåll och tid för genomförande. Därför sägs det allmänt att Kinas kongress bara stämplar och godkänner.
Sedan år 2000 gäller att partisekreterarna på varje nivå måste inta den ledande positionen i respektive nivås kongress. Kommunistpartiets kontroll över de lagstiftande, rättsliga och administrativa systemen har gjort den kinesiska rättsskipningen till blott en reflektion av partiets vilja. Personer på viktiga positioner inom rättssystemet som chefsdomare och domstolspresidenter tillsätts av partiet och utses främst utifrån sin lojalitet till partiet.
Så länge partiet står över lagen och kontrollerar alla delar av rättsväsendet kan varje så kallad juridisk reform bara bli en smärre teknisk justering.
Artikelförfattaren He Qinglian är en framstående kinesisk författare och ekonom. Hon bor för närvarande i USA och har skrivit böckerna ”China’s Pitfalls”, som behandlar korruptionen i Kinas ekonomiska reform på 1990-talet”, och ”The Fog of Censorship: Media Control in China”, som tar upp manipulationen och restriktionen av media. Hon skriver regelbundet om sociala och ekonomiska frågor i det moderna Kina.
Epoch Times publiceras i 35 länder och på 19 språk.
Översatt från engelska.
