loadingKinesiska flottister står på led i Peking, den 16 september 2013. Kapten James Fannell i den amerikanska stillahavsflottan menar att Kina tränar för ett "snabbt, hårt krig" med Japan. (Foto: Feng Li/Getty Images)
Kinesiska flottister står på led i Peking, den 16 september 2013. Kapten James Fannell i den amerikanska stillahavsflottan menar att Kina tränar för ett "snabbt, hårt krig" med Japan. (Foto: Feng Li/Getty Images)
Utrikes

Kinas militär tränade för ett kort krig med Japan

Joshua Philipp, Epoch Times

Kina har tränat sin militär för ett ”kort, hårt krig” med Japan, enligt kapten James Fannell, ställföreträdande chef inom den amerikanska stillahavsflottans underrättelseverksamhet.

”Vi har dragit slutsatsen att Folkets befrielsearmé har fått den nya uppgiften att kunna genomföra ett kort, hårt krig för att förstöra japanska styrkor i Östkinesiska havet efter vad som bara kan tolkas som ett övertagande av Senkaku-öarna, eller till och med en av de sydliga Ryukyu-öarna”, sade Fannell, enligt det amerikanska flottinstitutet.

Fannell talade vid konferensen West 2014 den 13 februari i San Diego. Hans analys är delvis baserad på vad som har setts som Kinas övningar för ett uppdrag, (”Mission Action 2013”) som ägde rum i oktober 2013.

Vid den tiden hade även andra militäranalytiker dragit slutsatsen att Kina tränade för att ta över de omstridda Senkaku-öarna från Japan. Kinesiska myndigheter publicerade bilder från övningarna, som hade ett särskilt fokus på invasion av och krigföring på öar.

De här övningarna var särskilt stora, vilket man kunde förvänta sig, eftersom de var en del av en stor kampanj där den kinesiska militärens olika militärkommandon skulle arbeta ihop.

Övningarna drog till sig mycket uppmärksamhet, eftersom vad Kina valde att demonstrera sin militära samarbetsförmåga på var ett massivt angrepp på en ö.

Under samma period som övningarna hölls, i oktober 2013, var Kina och Japan inbegripna i ett ständigt eskalerande ordkrig om de omstridda Senkaku-öarna.

Kina retade upprepade gånger de japanska styrkorna genom att låta sina båtar och plan göra intrång på japanskt territorium runt öarna. Japans premiärminister Shinzo Abe gav i slutet av oktober order till den japanska militären att skjuta ner alla utländska drönare som inte lämnade japanskt luftrum trots uppmaningar.

Kinas försvarsminister Geng Yansheng svarade strax därefter och sade att det ”skulle utgöra en allvarlig provokation mot Kina och en krigshandling, och Kina kommer att agera resolut för att slå tillbaka”.

Strax därefter, den 23 november, meddelade de kinesiska myndigheterna att man utan förvarning hade upprättat en luftförsvarszon i Östkinesiska havet, som inkluderade de omstridda Senkaku-öarna.

”Identifikationszonen”, som inte erkänns av USA och dess allierade, följdes av militära hot från Kina mot alla som tog sig in i zonen och inte lydde kinesiska myndigheter.

Senkaku-öarna, som Kina kallar Diaoyu-öarna, har ägts av Japan sedan 1895. Efter andra världskriget tog USA kontroll över öarna, liksom hela Ryuku-gruppen, men de återlämnade dem till Japan 1972. De hamnade senare i privat ägo, men Japan köpte tillbaka dem i april 2012.

Senkaku-öarna är bara en del av det som Kina har gjort anspråk på. Landet har liknande konflikter med nästan alla sina grannar i Sydkinesiska havet.

Kapten Fannell sade att Kinas intressen i Sydkinesiska sjön är ett växande problem.

Han refererade till en högt uppsatt amerikansk regeringstjänsteman, som han inte nämnde vid namn, som hade sagt att Kinas beteende ”reflekterar Kinas ökade försök att ta kontroll över området inom den så kallade 9-dash-linjen, trots grannarnas protester, och helt utan någon förklaring eller uppenbar förankring i internationell lagstiftning”.

De kinesiska myndigheternas sätt att försöka ta kontroll över det omstridda territoriet har varit särskilt lömskt.

Förutom att man bildade luftförsvarszonen i Östkinesiska sjön, bildade man även en fiskezon i Sydkinesiska sjön för att hindra andra länder från att få tillgång till området.

Kinesiska myndigheter har även använt så kallade militärövningar för att ockupera områden eller skapa spänning bland sina grannar. De kallar ofta övningarna för en form av ”skydd av havsrättigheter” vilket Fennell kallar för ”en förskönande omskrivning för att Kina tilltvingar sig kusträttigheter från sina grannar”.

Han noterade att under en av Kinas militärövningar i Östkinesiska sjön ”sade Japan att ett kinesiskt stridsskepp låst sin eldkontrollradar på ett japanskt stridsskepp”.

”Kina förnekade det i en månad, men erkände sedan att det hade hänt, men att det inte var någon fara, eftersom avståndet mellan de två båtarna var för litet för vapensystemen”.

Den kinesiska kustbevakningen har också åkt runt i de omstridda vattnen och ”spelat rollen av en fiende, trakasserat Kinas grannar, medan Folkets befrielsearmés skepp, deras beskyddare, åkt runt i området och lovat vänskap och samarbete”.

Fannell tillade: ”Allvarligt talat, man kan inte bara hitta på sådana här saker.”

Översatt från engelska.

Mest lästa

Rekommenderat

loadingKinesiska flottister står på led i Peking, den 16 september 2013. Kapten James Fannell i den amerikanska stillahavsflottan menar att Kina tränar för ett "snabbt, hårt krig" med Japan. (Foto: Feng Li/Getty Images)
Kinesiska flottister står på led i Peking, den 16 september 2013. Kapten James Fannell i den amerikanska stillahavsflottan menar att Kina tränar för ett "snabbt, hårt krig" med Japan. (Foto: Feng Li/Getty Images)
Utrikes

Kinas militär tränade för ett kort krig med Japan

Joshua Philipp, Epoch Times

Kina har tränat sin militär för ett ”kort, hårt krig” med Japan, enligt kapten James Fannell, ställföreträdande chef inom den amerikanska stillahavsflottans underrättelseverksamhet.

”Vi har dragit slutsatsen att Folkets befrielsearmé har fått den nya uppgiften att kunna genomföra ett kort, hårt krig för att förstöra japanska styrkor i Östkinesiska havet efter vad som bara kan tolkas som ett övertagande av Senkaku-öarna, eller till och med en av de sydliga Ryukyu-öarna”, sade Fannell, enligt det amerikanska flottinstitutet.

Fannell talade vid konferensen West 2014 den 13 februari i San Diego. Hans analys är delvis baserad på vad som har setts som Kinas övningar för ett uppdrag, (”Mission Action 2013”) som ägde rum i oktober 2013.

Vid den tiden hade även andra militäranalytiker dragit slutsatsen att Kina tränade för att ta över de omstridda Senkaku-öarna från Japan. Kinesiska myndigheter publicerade bilder från övningarna, som hade ett särskilt fokus på invasion av och krigföring på öar.

De här övningarna var särskilt stora, vilket man kunde förvänta sig, eftersom de var en del av en stor kampanj där den kinesiska militärens olika militärkommandon skulle arbeta ihop.

Övningarna drog till sig mycket uppmärksamhet, eftersom vad Kina valde att demonstrera sin militära samarbetsförmåga på var ett massivt angrepp på en ö.

Under samma period som övningarna hölls, i oktober 2013, var Kina och Japan inbegripna i ett ständigt eskalerande ordkrig om de omstridda Senkaku-öarna.

Kina retade upprepade gånger de japanska styrkorna genom att låta sina båtar och plan göra intrång på japanskt territorium runt öarna. Japans premiärminister Shinzo Abe gav i slutet av oktober order till den japanska militären att skjuta ner alla utländska drönare som inte lämnade japanskt luftrum trots uppmaningar.

Kinas försvarsminister Geng Yansheng svarade strax därefter och sade att det ”skulle utgöra en allvarlig provokation mot Kina och en krigshandling, och Kina kommer att agera resolut för att slå tillbaka”.

Strax därefter, den 23 november, meddelade de kinesiska myndigheterna att man utan förvarning hade upprättat en luftförsvarszon i Östkinesiska havet, som inkluderade de omstridda Senkaku-öarna.

”Identifikationszonen”, som inte erkänns av USA och dess allierade, följdes av militära hot från Kina mot alla som tog sig in i zonen och inte lydde kinesiska myndigheter.

Senkaku-öarna, som Kina kallar Diaoyu-öarna, har ägts av Japan sedan 1895. Efter andra världskriget tog USA kontroll över öarna, liksom hela Ryuku-gruppen, men de återlämnade dem till Japan 1972. De hamnade senare i privat ägo, men Japan köpte tillbaka dem i april 2012.

Senkaku-öarna är bara en del av det som Kina har gjort anspråk på. Landet har liknande konflikter med nästan alla sina grannar i Sydkinesiska havet.

Kapten Fannell sade att Kinas intressen i Sydkinesiska sjön är ett växande problem.

Han refererade till en högt uppsatt amerikansk regeringstjänsteman, som han inte nämnde vid namn, som hade sagt att Kinas beteende ”reflekterar Kinas ökade försök att ta kontroll över området inom den så kallade 9-dash-linjen, trots grannarnas protester, och helt utan någon förklaring eller uppenbar förankring i internationell lagstiftning”.

De kinesiska myndigheternas sätt att försöka ta kontroll över det omstridda territoriet har varit särskilt lömskt.

Förutom att man bildade luftförsvarszonen i Östkinesiska sjön, bildade man även en fiskezon i Sydkinesiska sjön för att hindra andra länder från att få tillgång till området.

Kinesiska myndigheter har även använt så kallade militärövningar för att ockupera områden eller skapa spänning bland sina grannar. De kallar ofta övningarna för en form av ”skydd av havsrättigheter” vilket Fennell kallar för ”en förskönande omskrivning för att Kina tilltvingar sig kusträttigheter från sina grannar”.

Han noterade att under en av Kinas militärövningar i Östkinesiska sjön ”sade Japan att ett kinesiskt stridsskepp låst sin eldkontrollradar på ett japanskt stridsskepp”.

”Kina förnekade det i en månad, men erkände sedan att det hade hänt, men att det inte var någon fara, eftersom avståndet mellan de två båtarna var för litet för vapensystemen”.

Den kinesiska kustbevakningen har också åkt runt i de omstridda vattnen och ”spelat rollen av en fiende, trakasserat Kinas grannar, medan Folkets befrielsearmés skepp, deras beskyddare, åkt runt i området och lovat vänskap och samarbete”.

Fannell tillade: ”Allvarligt talat, man kan inte bara hitta på sådana här saker.”

Översatt från engelska.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024