På tisdagen meddelade den kinesiska regimens nyhetsbyrå, Xinhua, att förre chefen för inhemsk säkerhet, Zhou Yongkang har gripits. Enligt det officiella tillkännagivandet anklagas Zhou för "allvarliga disciplinbrott", även om de officiella anklagelserna troligtvis inte kommer att innefatta Zhous allvarligaste brott.
Tillkännagivandet är kulmen på ett drama som går tillbaka till maj 2012, då Epoch Times rapporterade att den dåvarande kommunistpartiledaren Hu Jintao hade gått med på att Zhou Yongkang skulle utredas. Med tanke på Zhous höga position inom partiet var det här ett fall med få föregångare.
Sedan dess har det Kinesiska kommunistpartiet systematiskt byggt upp ett mål mot Zhou genom att gripa eller utreda hans kumpaner och tidigare underlydande inom oljeindustrin i Sichuanprovinsen och inom säkerhetsapparaten.
I december 2013 rapporterade flera kinesiskspråkiga medier att Zhou hade gripits. Epoch Times rapporterade att dessa rykten var i omlopp, men kunde inte få en oberoende bekräftelse. Allt pekade dock tydligt på att Zhou nu faktiskt hade gripits.
Medierapportering från 29 juli rubricerar gripandet av Zhou som korruptionsbekämpning. Det stämmer att korruption har använts som förevändning för den utrensning som Xi Jinping nu genomför.
En artikel publicerad av Epoch Times i december 2013 går bortom den förevändningen och undersöker de verkliga orsakerna till Zhous gripande. Här följer den artikeln:
Ända sedan Bo Xilai-skandalen briserade i februari 2012 har det förekommit rykten om att Zhou Yongkang, tidigare säkerhetschef och den mäktigaste medlemmen av politbyråns ständiga utskott, hade råkat illa ut.
Bo Xilai hade varit en stigande stjärna inom det Kinesiska kommunistpartiet tills hans högra hand, Wang Lijun, flydde till USA:s konsulat i Chengdu och där sökte asyl. Bo var också en nära allierad till Zhou Yongkang. Efter att man tagit sikte på Bo antogs att Zhou stod på tur. Men efter varje rapport visade Zhou upp sig offentligt, eller så rapporterades något som motsade det rykte som hade misskrediterat honom.
Förra veckan rapporterade minst tre utländska kinesiskspråkiga medier att Zhou Yongkang formellt hade frihetsberövats. Det är inte klart vad hans status är, om han sitter i husarrest eller har överlämnats till de tuffa partiförhör som kallas "Shuanggui". Till skillnad från tidigare gånger då liknande information har läckt ut, har det inte funnits några tecken på att Zhou skulle ha visat sig offentligt.
Även om kommunistpartiet inte formellt har meddelat beslutet att utreda Zhou Yongkang, pekar allt i samma riktning. Den här gången är det bara en fråga om när man ska tillkännage det.
Det första tecknet är att sedan Partiets 18:e partikongress i november 2012 har mer än 10 tjänstemän på regional nivå utretts eller till och med gripits. De flesta av dem står Zhou Yongkang nära. De kommer från oljeindustrin, Sichuanprovinsen, och rättssystemet, där Zhou innehade toppositioner och som han behöll nära band till även efter att han avgått.
Det andra tecknet är att tidskriften Caixin i en serie artiklar rapporterade om hur några inflytelserika familjer gjort sig förmögenheter inom den kinesiska oljeindustrin. Två av de namn som nämns i dessa artiklar är "vita handskar" – mellanhänder som gör det smutsiga jobbet, såsom penningtvätt, åt Zhou Yongkangs familj. I artikeln nämns sonen, svärdottern och ingifta släktingar till Zhou Yongkang.
Den senaste artikeln publicerades den 22 november, direkt efter den 18:e partikongressens tredje plenum, som avslutades den 12 november. Vid den tiden förväntade sig de flesta inte att bevisen mot Zhou Yongkang skulle tas upp på nytt.
Caixin tros ha kontakter med Wang Qishan, som leder den nuvarande antikorruptionskampanjen. Artikeln i Caixin magazine stöder påståendet i de utlandskinesiska medierna att beslutet att gå på Zhou gjordes under partiets tredje plenum.
Enligt de flesta rapporterna i media är Zhou Yongkangs allvarligaste brott korruption, att ha planerat en kupp, samt mord. Men alla dessa brott kommer inte nödvändigtvis att tas med i de formella anklagelserna mot honom.
Det råder ingen tvekan om att han kommer att anklagas för korruption. Till skillnad från Bo Xilai kommer Zhous pengar huvudsakligen från oljeindustrin, som är den mest monopoliserade och lönsamma industrin i Kina. Man tror att Zhous korruption omfattade miljarder kinesiska yuan.
Mordåtalet kan också användas. Enligt rapporterna mördade Zhou sin första hustru för att kunna gifta sig med den programledare på tv som nu är hans andra hustru. Det finns också rapporter om att han försökte mörda nuvarande ledare inom Partiet, däribland Xi Jinping, två gånger.
Anklagelsen mot Bo Xilai om maktmissbruk handlade också om hur denne hanterade hur hans hustru hade mördat den engelske affärsmannen Neil Heywood, så det är möjligt Zhou kan bli åtalad för mord eller mordförsök. Frågan är vilken händelse som kommer att användas.
Kuppen är förmodligen det allvarligaste brottet ur partiledarnas synvinkel. Det är också en av de viktigaste orsakerna till att Xi Jinping måste agera mot Zhou Yongkang, även om Zhou redan har gått i pension, och som tidigare medlem i politbyråns ständiga utskott har ansetts omöjlig att röra.
Kuppen som Zhou Yongkang och Bo Xilai planerade var inte mot förre partiledaren Hu Jintao och förre premiärministern Wen Jiabao, utan mot Xi Jinping.
Om Zhou Yongkang inte straffas öppet kommer Xi att ses som en svag ledare, vilket kan bli politiskt ödestigert.
Zhou ger också Xi ett tillfälle. Xi och hans nya ledningsgrupp kan inte inleda verkliga politiska reformer, men han kan använda korruptionsbekämpning för att köpa det kinesiska folkets stöd. Att fälla Zhou ger Xi chansen att demonstrera sitt ärliga uppsåt i kampen mot korruption.
Hittills har de flesta rapporterna missat den viktigaste delen av skandalen kring Zhou: Hans verkliga brott och ursprunget till hans politiska makt.
Zhou Yongkang var vd för PetroChina i 12 år och som sådan var hans rang minister inom statsrådet. Efter bara ett år som mark- och resursminister utsågs Zhou till partisekreterare i Sichuan. Vid den tidpunkten var Zhou Yongkang bara en av hundratals tjänstemän på departements- eller regionnivå.
Hans första stora genombrott kom 2002. De viktigaste verktygen som användes av Jiang Zemin i förföljelsen av Falun Gong, som inleddes i juli 1999, var propaganda och säkerhetsstyrkorna. Säkerhetsstyrkorna samordnades av partiets politisk-rättsliga utskott.
Jiang Zemin var inte nöjd med det arbete som gjordes av ministeriet för offentlig säkerhet, som har haft den viktigaste funktionen i förföljelsen. För att driva på förföljelsen behövde han någon av sina egna till att leda detta, någon han kunde lita på, någon som hade visat sig vara hänsynslös. Jiang handplockade Zhou Yongkang, trots att Zhou inte hade någon erfarenhet av polisarbete.
Att vara minister för offentlig säkerhet innebar inte nödvändigtvis att Zhou automatiskt skulle ingå i den politiska maktens centrum. Ingen som ledde ministeriet för offentlig säkerhet hade tidigare tillhört beslutsfattarna.
Men Zhous fall var unikt. Jiang Zemin skulle först pensioneras som chef för kommunistpartiet, och året därpå som statschef. Han var i akut behov av att se till att hans viktigaste och förmodligen enda arv, förföljelsen av Falun Gong, skulle fortsätta efter hans avgång.
Han utökade antalet medlemmar i politbyråns ständiga utskott, från sju till nio, där de två nytillkomna medlemmarna var Luo Gan från politisk-rättsliga utskottet och Li Changchun från propaganda. Under tiden ändrade han regeln för hur besluten togs i det ständiga utskottet.
Den nya regeln: varje medlem tog hand om sin egen verksamhet och ingen kunde lägga in veto mot andra. Den nya regeln såg till att Jiang, fastän formellt pensionerad, fick tillräckligt många röster för att förhindra att policyn att förfölja Falun Gong ändrades. Den såg också till att bara Jiangs man, Luo Gan, skulle genomföra förföljelsen.
När Luo Gan gick i pension 2007 ärvde Zhou Yongkang inte bara ledningen för politisk-rättsliga utskottet utan också Luos plats i politbyråns ständiga utskott. Zhou tog sig till den högsta ledningen genom säkerhetsstyrkorna, något som aldrig hade gjorts av någon annan tidigare. Detta kunde ske på grund av Jiang Zemins politiska kampanj mot Falun Gong.
Zhou Yongkangs andra stora chans kom 2008. Det året hade Peking värdskapet för de olympiska spelen. Säkerheten för OS i Peking var extremt sträng, strängare än för något annat OS. Var det nödvändigt att ha en miljon människor, inklusive armén, väpnad polis, polisen, och de frivilliga redo att slå tillbaka inbillade attacker? Tja, det var nödvändigt för Zhou Yongkang.
År 2008 tillkännagav kommunistpartiet formellt "fem fientliga krafter", däribland terrorister, "religiösa extremister" och etniska separatister. Samma år etablerade Partiet formellt "upprätthålla stabilitet"-systemet, som leddes av det politisk-rättsliga utskottet och Zhou Yongkang.
Zhou Yongkang var inte rädd för problem. Han fruktade frånvaron av problem. Där det fanns problem, där hade Zhou sin chans. Om inga problem dök upp, då kunde problem skapas.
Efter inrättandet av ”upprätthålla stabilitet” utökade Zhou Yongkang framgångsrikt politisk-rättsliga utskottets resurser och tillämpade de metoder som utvecklats under förföljelsen av Falun Gong mot en mycket större grupp människor. Zhou själv utvidgade också sin personliga makt.
Zhous korruption, sammansvärjning, och mordförsök på Xi Jinping var alla möjliga på grund av hans obegränsade makt. Den makten kom från Jiang Zemins policy att förfölja Falun Gong och senare från att ”upprätthålla stabilitet”-systemet.
Men det är osannolikt att Zhou Yongkang kommer att anklagas för sina brott mot mänskligheten och för sin del i att förstöra lagstyret i Kina, så länge syftet med att fälla honom är att skydda partiets styre.
