Kinas förre diktator blottar oro inför livet efter detta


Enligt en tidningsartikel som publicerats i Hongkong har Kinas förre diktator Jiang Zemin börjat tvivla om vissa saker han gjorde vid makten.

Tankarna blottläggs i den kinesiskspråkiga tidningen Frontline, där de emellertid inte ges någon framträdande plats. Det finns dock ett budskap, om man kan filtrera bort bruset från den verkliga signalen.

Artikelns rubrik lyder översatt till svenska: ”Medger att mänskliga varelser har universella värden”. Underrubriken lyder: ”De två större händelser som Jiang Zemin ångrar i sitt liv”. Detta syftar på bombningen av Kinas ambassad i Belgrad och förföljelsen av Falun Gong.

Den största delen av artikeln diskuterar maktkampen i samband med det kinesiska kommunistpartiets artonde Nationalkongress, där en ny omgång partitoppar ska installeras.

Den delen av artikeln framställer Jiang Zemin som en person med betydande makt bakom scenen. Han sägs också vara mer flexibel i fråga om universella värderingar – demokrati och frihet – och att det är troligare att han tar till sig dem än att någon annan i partitoppen gör det.

Men denna diskussion motsäger sig själv genom att peka på att varje förändring som partiet gör är till för att stärka dess grepp om makten. Att ta till sig demokrati och mänskliga rättigheter går stick i stäv med denna grundläggande premiss. Jiang kan inte vara seriöst intresserad av både politisk makt och att införa demokrati och mänskliga rättigheter. Diskussionen om Jiangs påstådda flexibilitet är inte seriös.

Artikelns ovanliga layout ger läsaren en tydlig signal om vad som är viktigast. Bokstäverna i huvudrubriken är hälften så stora som dem i underrubriken. En kortare del av artikeln, som handlar om de två saker Jiang Zemin ångrar, är det som belyses starkast i Frontlines rubriker.

En fråga om motiv

Liksom vid alla andra ”läckta” avslöjanden väcks även här frågan om hur trovärdigt det är.

Tidningen Frontline  har en fin meritlista när de gäller att publicera hemlig information om det kinesiska kommunistpartiet. Många av deras historier har senare bekräftats vara sanna.

Exempelvis publicerade
den i juli 2007 en artikel om Liu Zhijuns korrumperade bröder. Liu Zhijun var då Kinas järnvägsminister. Den 12 februari året därpå inledde kommunistpartiets centrala disciplinkommitté en utredning om honom. Den 25 februari fråntogs han sitt ämbete. Det mesta av den korruption som Frontline avslöjade för tre år sedan har sedan bekräftats av partiet.

Jiang Zemin ska enligt artikeln ha velat publicera en självbiografi efter att han drog sig tillbaka från posten som partiordförande. Partiet tillåter emellertid inte, av en lång rad skäl, att någon före detta parti- eller statsledare publicerar självbiografier. Li Peng som var premiärminister 1989 ville ge ut sina memoarer för att försvara sin roll vid massakern på Himmelska fridens torg men har inte fått den godkänd.

Det påstås att Jiang Zemin har försökt kringgå förbudet att ge ut självbiografier genom att skriva artiklar under sina barns namn. I kommunistpartiets ledarskikt är det vanligt att barn skriver om sina föräldrar. Under 2010 försökte han också diktera sina erfarenheter för en betrodd medarbetare, skriver Frontline. 

Det anges ingen
källa till uppgiften om att han ångrar sig. Om man utgår från att informationen är korrekt så finns det bara två tänkbara alternativ: Antingen har medarbetaren som Jiang Zemin berättade för gett den till en reporter, eller så har han själv läckt uppgifterna.

Nyckelfrågan är huruvida Jiang Zemin har någon anledning att se till att historien om hans ånger kom ut.

Ambassadsbombning

Bombningen av Kinas ambassad i Belgrad skedde som en direkt följd av ett beslut av Jiang Zemin. Under våren 1999 hade Natos flygräder förstört den serbiska militärens befäls- och kontrollsystem. Slobodan Milosevic sökte hjälp från Ryssland och Kina. Ryssland vägrade men Jiang Zemin tvekade inte att rycka in. Han avslog också det kinesiska utrikesministeriets begäran om att evakuera all ambassadpersonal, trots att alla andra länder redan hade gjort det.

Tre serbiska underrättelseenheter flyttade in i den kinesiska ambassadens källare och började operera därifrån. När Natos flygattack drabbade ambassaden dog tre av de ambassadanställda. Kinesisk media rapporterade inte om de övriga 14 döda som fanns i källaren.

Den kinesiska regimens respons på attacken var ovanligt svag. Enligt Frontline berodde det på att USA bevisat att serbisk underrättelsetjänst verkade från ambassaden. Jiang Zemin ansågs då vara Kinas allra sämsta  ledare.

Förföljelse

Jiang Zemin har inte uttryckt någon ånger över det enorma lidande och de stora förluster hans förföljelsepolitik har orsakat.

Förföljelsen av Falun Gong började även den 1999. Den andliga metoden handlar om att utföra fem meditativa qigongövningar och att leva i enlighet med principerna sanning, medkänsla och tålamod.

Falun Gong blev väldigt populärt efter att den 1992 presenterats för allmänheten. Enligt statliga källor utövade 100 miljoner människor Falun Gong 1999.  Med start under 1997 hade Falun Gong-utövarna emellertid börjat utsättas för olika former av offentliga trakasserier.

Den 25 april 1999
begav sig uppskattningsvis 10 000 utövare till det centrala appelationskontoret i Peking för att vädja om en säker och laglig miljö att utöva Falun Gong i. Appelationskontoret ligger bara en liten bit från kommunistpartiledarnas anläggning Zhongnanhai, vilket ledde till att utövarna ställde sig i led på trottoarerna runt denna under dagen.

Denna fredliga demonstration väckte panik och ilska hos Jiang Zemin, som beslutade sig för att ”utplåna” Falun Gong. Beslutet mötte dock motstånd både i politbyråns ständiga kommitté och i Jiang Zemins eget hem.

Dåvarande premiärministern
Zhu Rongji och ordföranden i Kinesiska folkets konsultativa politiska konferens, Li Ruihan, ansåg inte att man behövde göra någon stor sak av en qigongmetod, och ännu mindre dra igång en masskampanj. Och hemma utövade både Jiang Zemins hustru Wang Yeping och hans barnbarn Jiang Zhichen Falun Gong, enligt artikeln.

Icke desto mindre insisterade Jiang Zemin på att det inte gick an att Kina, under kommunistpartiets styre, hade en organisation som stod utanför partiets kontroll. Till slut tvingade han politbyrån att anta hans förföljelsepolitik.

Efter att ha reflekterat över situationen i de åtta år som gått sedan han lämnade posten, har Jiang Zemin insett att Falun Gong-frågan kunde ha hanterats annorlunda.

I artikeln påstås att Falun Gong har blivit den starkaste kraften mot kommunistpartiet utanför Kina och att partiföreträdare möter protester vart de än beger sig. De ämbetsmän som varit djupt inblandade i förföljelsen har drabbats av stämningar och till och med gripanden utomlands, vilket solkar bilden av partiföreträdarna och staten. Dessutom har  tiotals miljoner människor vänt sig emot Jiang Zemin och partiet på grund av förföljelsen av Falun Gong.

Det är dessa skäl som fick Jiang Zemin att ångra förföljelsen, enligt artikeln. Han har inte uttryckt någon ånger över det fruktansvärda lidande och alla de förlorade liv hans politik orsakat.

Två rädslor

Engelspråkiga och kinesiskspråkiga medier har hanterat Frontlines diskussion om Jiangs ånger mycket olika. De västmedier som rapporterat om artikeln har koncentrerat sig på ambassadbombningen, medan kinesiskspråkiga medier utanför Kina har riktat stort intresse mot hans ånger över angreppet på Falun Gong.

Uppgifterna om bombningen och förföljelsen innehåller inga nyheter för dem som följt händelserna  de senaste tolv åren. Samma information spreds några månader efter att bombningarna skedde.

Folk i Kina
har hela tiden vetat att Jiangs beslut att förfölja Falun Gong inte stöddes av andra höga ledare och inte heller av vissa av hans familjemedlemmar. Det man inte visste var att de familjemedlemmar som avsågs var hans hustru och barnbarn.

Ambassadbombningen har ingen påverkan på dagens Kina och kan inte ha varit huvudbudskapet. Det verkliga budskapet är förföljelsen av Falun Gong, som fortfarande pågår i Kina och som påverkar alla aspekter av det kinesiska samhället.

Artikeln har faktiskt också något nytt att säga om förföljelsen: Det framgår att Jiang Zemin vill undkomma ansvaret för den förföljelse som fortsatt efter att han avgick.

Alla ledare inom det kinesiska kommunistpartiet efterlämnar sina egna politiska arv. De viktigaste Mao lämnade efter sig var att han tog makten över Kina från Chiang Kai-shek och iscensatte Kulturrevolutionen. Arvet efter Deng Xioaping var ekonomiska reformer och massakern på Himmelska fridens torg. Jiang Zemin efterlämnade bara ett arv: förföljelsen av Falun Gong.

Sett från kommunistpartiets ståndpunkt ledde Jiang Zemins beslut till att det bibehöll makten och hindrade Falun Gong från att ”konkurrera om massorna”. Det var en ”bra sak” för partiet. Varför vill Jiang plötsligt frånhända sig ”äran” av att ha beordrat förföljelsen?

Vanligtvis förstår kommunistpartiets ledare kriserna de möter bättre än den vanlige kinesen och i många fall även bättre än Västregeringar och Kinaexperter i väst. Jiang Zemin fruktar att han kommer att få stå till svars för sina handlingar.

Han fruktar uppenbarligen inte partiet eller nästa generation av ledare. Även om artikeln påstår att Falun Gong-frågan kommer att lösas utan att partiet skadas under Xi Jingping, så är detta inte vad Jiang Zemins oroar sig för. Så länge partiet finns kvar har han inget att frukta. Nu kan han bara frukta guds straff, eller folket och lagen, efter att kommunistpartiet försvunnit.

Han kan rimligen inte tro att tidningsartikeln ska förändra vad han ställs inför efter döden. Han vill  skjuta ifrån sig så mycket ansvar som möjligt för den förföljelse han startade, ifall kommunistpartiet en dag inte längre kan skydda honom.

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/opinion/chinese-dictator-reveals-thoughts-of-mortality-52204.html