Kinas ekonomiska inbromsning skapar en våg av protester
Premiärminister Li Keqiang möter media efter att den nationella folkkongressen avslutat sina två möten den 16 mars 2016. (Foto: Fred Dufour /AFP/Getty Images)


Efter att den nationella folkkongressen i Peking haft sina årliga ”två möten” bröt en våg av strejker och protester ut i Kina. Främsta anledningen till denna oro är kommunistpartiets meddelande om att 1,8 miljoner arbetare inom kol- och stålindustrin kommer att sägas upp.

Dessutom gick anställda inom det stora statliga gruvbolaget Longmay Mining Group i Heilongjiangprovinsen, ut i en flera dagar lång protest för att de inte fått sina löner utbetalda.

Heilongjiangprovinsens guvernör och tillika vice partisekreterare Lu Hao, sade under de två mötena att ”fram tills nu har ingen av de där 8 000 Longmay-arbetarna drabbats av inställda betalningar eller eftersläpande löner.”

Det här uttalandet ledde till att tiotusentals gruvarbetare gick ut och demonstrerade.

Enligt China Labour Bulletin i Hongkong bröt det ut 2 800 strejker under 2015, vilket är dubbelt så mycket som under 2014 och 14 gånger mer än 2011, och under de två första månaderna av 2016 visade statistiken att det förekommit 704 grupprotester, vilket är mer än under hela 2013.

Premiärministern svarade på frågor

Efter att de två mötena avslutats den 16 mars, svarade premiärminister Li Keqiang på medias frågor om hur Kina ska kunna behålla en tillväxt på 6,5 procent, och hur landet ska motverka den sociala oro som arbetslösheten skapar.

Sex medier från utlandet var inbjudna. Reuter var först ut och journalisten frågade om börsen och valutamarknaden, relevanta frågor för de internationella investerarna. Li svarade:

– Du är först ut och du väljer att ställa en fråga om de finansiella marknaderna… Sanningen är, att den största risken för de finansiella marknaderna nu är den dysfunktionella reala ekonomin.

Li sade att regeringen förra året antog en rad åtgärder, som räntesänkningar och sänkta kassakrav för bankerna, men ingendera var kvantitativa lättnader. Han sade att finansinstituten borde understödja den reala ekonomin.

Han tillade:

– Förra året, till följd av svårigheter för företag inom några sektorer, har de nödlidande lånen ökat i några av Kinas finansinstitut.

”Lite tung”

När en journalist från Bloomberg frågade om det inte skulle vara att bakbinda Kina genom att ha ett tillväxtmål och samtidigt försöka undvika massuppsägningar, svarade Li:

– Du såg så allvarlig ut när du ställde den där frågan, det får mig att känna mig lite tung.

Han fortsatte med att säga att det är riktigt att det inom vissa sektorer finns allvarliga problem med överkapacitet, speciellt inom den tunga industrin och den petrokemiska industrin. Till exempel har 100 miljoner tons kapacitet inom stålindustrin lagts på is, vilket har påverkat en miljon arbetare.

Li betonade att man kommer att kämpa vidare för att komma till rätta med överkapaciteten, men att man samtidigt ska försöka se till att man inte blir av med så många jobb. Han sade vidare att den kinesiska staten har inrättat en fond på 100 miljarder yuan för att hjälpa arbetstagare att hitta nya jobb.

Han erkände också att den svaga återhämtningen i världsekonomin påverkat den kinesiska ekonomin. I och med Kinas ekonomiska övergång har de djupt rotade problemen kommit till ytan, och trycket ökar.

Protester i Shuangyashan i mars 2016.

Protester i Shuangyashan i mars 2016. (Skärmdump: weibo.com)

Politiskt dilemma

Den 15 mars hade New York Times en förstasidesartikel om Kinas ekonomiska inbromsning efter två decennier med ohämmad tillväxt, och att strejker och arbetarprotester brutit ut i hela landet.

Fabriker, gruvor och andra företag håller tillbaka löner och förmåner, säger upp personal eller lägger ner. Arbetarna, som är oroliga för sin situation på den dystra jobbmarknaden, gör ovanligt hårt motstånd.

I artikeln står det att ”Den här strategin understryker det politiska dilemma som oroligheter bland arbetarna innebär för kommunistpartiet.”

– Staten badar inte längre i pengar som man gjorde förr, det finns inte så mycket utrymme för kompromisser, sade Eli Friedman som är forskare i kinesiska arbetsmarknadsfrågor vid Cornell University, till The New York Times.

”Zombieföretag”

I mars 2016 rapporterade Reuters att anonyma källor meddelat att Kina planerar att inom två till tre år avskeda mellan fem och sex miljoner anställda vid de statliga så kallade ”zombieföretagen” som inte är produktiva. Syftet skulle vara att begränsa miljöförstöringen och den enorma industriella överkapaciteten.

Det blir den kinesiska statens absolut mest vågade nedskärning på nästan 20 år, enligt Reuters.

Reuters rapporterade också att Kina kommer att skära ner så mycket som 500 miljoner ton av sitt produktionsöverskott av kol inom nästkommande tre till fem år, och att 1,8 miljoner arbetare inom kol- och stålindustrin ska sägas upp.

VIDEO: Tusentals gruvarbetare i Kina protesterar efter uteblivna löner

Kinas ekonomiska nedgång drar med sig andra länder