Kina redovisade nyligen sina tillväxtsiffror för tredje kvartalet. Men hur pålitliga är de egentligen? Och oavsett hur pålitliga de är – vad säger de egentligen om Kinas finansiella framtid?

Kinas tillväxt ökade till 6,9 procent under det tredje kvartalet, vilket är lite mer än det förväntade 6,8 procent. Siffrorna är dock troligen överdrivna med flera procentenheter. Man har tagit med de fallande priserna i beräkningen, och utan de justeringarna är tillväxten bara 6,2 procent.

Men till och med det är optimistiska siffror. Inofficiella siffror pekar på en uppskattad tillväxt på mellan 2 till 5 procent. Med det så kallade Li Keqiang index (kinesiska premiärministern) vilket anses vara den mest tillförlitliga indikatorn, så beräknas tillväxten efter järnvägslastvolym, elkonsumtion och utbetalningar av nya lån. Då hamnar tillväxten på cirka 3 procent.

”Kinas övergång till konsumtionsekonomi. Jag har hört om det i fem års tid nu, men att bara prata om det, betyder inte att det verkligen kommer att hända.” – Jim Chanos, chef på hedgefonden Kynikos Associates.

Slutet på en byggboom

Sedan krisen 2008 har Kina skapat tillväxt genom att bygga, allt från vägar till stora hus. Investeringar i fasta tillgångar, såsom fastigheter, utgjorde 46 procent av BNP 2013, och är en av orsakerna till att vi ser en avstanning i tillväxten.

Trots att konsumtions- och tjänstesektorn visar på 8,4 procents uppgång så är det vi ser slutet på en byggboom. Enligt Kinas ”beigea bok”, där man samlar information från intervjuer med tusentals kinesiska företagare varje kvartal, så minskar tjänsterna till företag.

– Kinas övergång till konsumtionsekonomi. Jag har hört om det i fem års tid nu, men att bara prata om det, betyder inte att det verkligen kommer att hända, sade Jim Chanos, chef på hedgefonden Kynikos Associates, till Epoch Times.

Följ kapitalströmmarna

Om Kinas BNP-tillväxt stämde säger det ändå inte så mycket om kinesernas finansiella framtid. Det som verkligen avspeglar vad som händer är kapitalflödena.

Enligt en grov beräkning så skulle det totala kapitalutflödet vara så stort som 850 miljarder dollar mellan januari till september 2015.

För att hålla växelkursen stabil så behöver Kina sälja av sina valutareserver, vilket också har gjorts, 329 miljarder dollar fram till slutet september, mestadels i amerikanska statsobligationer.

Men inflödet av utländsk valuta genom handel (426 miljarder dollar) och 94 miljarder dollar i direktinvesteringar, räcker inte för att väga upp de stora utflödena.

Uppskattningen ignorerar siffror som är svårtolkade eller för gamla (Kina har inte uppdaterat sin betalningsbalans sedan första kvartalet i år).

Det här är siffror som skulle kunna vara mycket lägre, då man inte räknat med valutafluktationer och att Kina inte redovisar sina reservers sammansättning. Hursomhelst är det inte tillräckligt för att övergå till en konsumtionsekonomi.

”Landet lider av det så kallade trilemmat, vilket innebär att man inte samtidigt kan uppfylla alla sina tre mål: fast växelkurs, oberoende inhemsk penningpolitik och fria internationella kapitalflöden.”

Högrisk

Om den kinesiska tillväxten låg på 7 procent så skulle både kinesiska som internationella investerare se fördelar med att stanna.

Men så är inte fallet, investerare ser risker och har börjat dra sig ur. Tidigare kunde de göra en vinst på 10 procent på en räntebärande investering utan nämnvärd risk. Utebliven betalning var inte tillåtet och växelkursen var fast.

Redan innan devalveringen i augusti, vilken i sig ökade risken för investerare, så började uteblivna betalningar skrämma investerare. Exempelvis betalade inte den kinesiska fastighetsutvecklaren Kaisa Group Holding ut ränta på sina obligationer.

Det underliggande problemet med stor skuld, maskerat med manipulerade BNP-siffror, blir synligt i de enorma kapitalutflödena, som är större än kapitalinflödena. Nya lån tas för att betala räntor.

Macquarie Group analyserade obligationer till ett värde av 3,47 biljoner dollar och upptäckte att 20 procent av företagen inte kunde betala räntorna på sina skulder, vilket ledde till att de var tvungna att ta nya lån för att hålla sig flytande.

Trilemmat

Landet lider av det så kallade trilemmat, vilket innebär att man inte samtidigt kan uppfylla alla sina tre mål: fast växelkurs, oberoende inhemsk penningpolitik och fria internationella kapitalflöden. Kina vill ha både stabil valuta och oberoende penningpolitik samtidigt med fria kapitalflöden.

 ”Den kinesiska regimen gör allt för att övertyga marknaden om sin version.”

– Kina är begränsat i vad det faktiskt kan göra på sin egen hemmamarknad. Om det i morgon gjorde kvantitativa lättnadsåtgärder skulle kravet öka på en depreciering, vilken i sin tur leder till att de måste sälja av värdepapper, vilket skulle orsaka att renminbi försvinner från marknaden. Det skulle motverka det man försökte uppnå, säger Evan Lorenz, analytiker på Grant’s Interest Rate Observer.

Han tror att Kina kan införa regleringar för att hejda olovliga kapitalutflöden och tillföra likvida medel för att på kort sikt hålla tillfällig stabilitet.

– Om det blir nödvändigt kan de släppa valutan fri, vilket skulle lätta den inhemska ekonomin, sade Evan Lorenz.

Men där är vi inte än.

Interventioner

Men den kinesiska regimen gör allt för att övertyga marknaden om sin version.

Till exempel sålde Kina i september i år bara av 43 miljarder dollar av sin valutareserv för att hålla valutakursen stabil, jämfört med i augusti då de sålde av 94 miljarder dollar, allt bara för att luras att allt går åt rätt håll. Det här är bara toppen av ett isberg.

– När siffrorna för september kom ut sade alla att nu går allt åt rätt håll. Men man kan aldrig veta riktigt säkert. Jag undrar hur mycket det har att göra med att Peoples Bank of China (PBOC) manipulerar på derivatmarknaden. Har de skjutit upp sina problem till framtiden? frågar sig Jeffrey Snider på Alhambra Investment Partners.

Han tror att PBOC drar ut på problemet genom att låta bankerna ta derivatpositioner för att minska dollarns värde. Brasilien försökte sig på något liknande men det fungerade inte.

Enligt Goldman Sachs har hela det kinesiska banksystemet sålt amerikanska reserver till ett värde av 120 miljarder dollar, inklusive derivat, vilket är ett mycket högre belopp än den officiella siffran för valutahandel som är på 43 miljarder.

Företag och hushåll har gjort stora insättningar i utländsk valuta. Så sammantaget indikerar data att kapitalutflödena bara måttligt har förbättrats, säger en analytiker på Goldman.

PD Shah, rektor på hedgefonden PDS Capital Management tror renminbin kommer att devalveras ytterligare.

”De vill behålla ett sken av kontroll över sin valuta, det är därför vi ser manipulation, kommenterar PD Shah