Kinas äldre är också offer för ettbarnspolitiken
En gammal man på en bänk i Peking. Allt fler kinesiska pensionärer bor helt ensamma, som ett resultat av ettbarnspolitiken. (Wang Zhao/AFP/Getty Images)


Den kinesiska ettbarnspolitiken – som nyligen mildrades till en tvåbarnspolitik – har inte bara drabbat kinesiska par som vill ha barn. Den växande äldre delen av befolkningen blir allt ensammare och utsattare i ett land som traditionellt bygger på idén att barn och barnbarn tar hand om de gamla.

”Fyra generationer under ett tak”, är ett kinesiskt idiom som betyder att man har ett lyckligt och framgångsrikt liv. Nu blir det dock allt svårare att ens få in två generationer under samma tak. Mindre än 30 procent av pensionärerna i Kinas städer bor nu med sina barn, enligt data från Kinas statliga medier.

Statliga nyhetsbyrån Xinhua berättade nyligen i en artikel om 77-årige Xun Qi i staden Changzhou, som satt in en annons där han söker efter en familj som vill ”adoptera” honom. Hans egen familj bor långt därifrån och har inte råd att ta hand om honom, sade han.

”Enligt en undersökning som statliga tidningen People’s Daily genomförde trodde 90 procent av kineserna som är födda efter 1980 inte att de skulle kunna ta hand om sina föräldrar när dessa blir gamla.”

– Jag har ingen att prata med. Jag pratar med mig själv varje dag, och tillbringar ofta en eller två timmar om dagen med att sitta och mumla medan jag tittar i gamla fotoalbum, berättade han.

Xun erbjöd att dela med sig av sin pension till den familj som var villig att adoptera honom. Och han lovade att betala för sin egen begravning. Det var när hans ensamma granne dog under det kinesiska nyåret, och det inte upptäcktes förrän efter helgerna, som Xun beslöt att sätta in annonsen.

Miljontals ”sitter i tomt bo”

Xun är långt ifrån ensam. Det finns miljontals gamla kineser som ”sitter i tomt bo”, det vill säga bor själva i hushåll utan varken barn eller barnbarn.

Kinas nationella åldrandekommitté tror att antalet pensionärer kommer att växa med tio miljoner per år mellan 2015 och 2035. Det faktum att 70 procent av de äldre i mellanstora och stora städer bor ensamma sätter hård press på välfärdssystemet.

Det är Kinas snabba sociala och ekonomiska utveckling, tillsammans med ettbarnspolitiken som har skapat den här situationen. Ettbarnspolitiken, som infördes 1979 och innebar att de flesta par bara får ha ett barn, bröt med den traditionella kinesiska familjemodellen där stora familjer tog hand om de äldre generationerna.

Eftersom kinesiska kvinnor i snitt bara föder 1,5 barn så är den kinesiska befolkningen inte stabil, utan blir allt äldre, och så kommer det att fortsätta. Ettbarnspolitiken har skapat allt fler ”4-2-1”-familjer, enligt sociologiprofessorn Li Jianxin som intervjuades av statliga Reference News. ”4-2-1” innebär att ett enda barnbarn ska ta hand om två föräldrar och både sina mor- och farföräldrar. Samtidigt finns det miljoner par som mist sitt enda barn, och alltså inte har någon som tar hand om dem när de blir gamla.

– Den största faran för den kinesiska befolkningen är inte det totala antalet, utan åldrandet, sade Li.

Få barn kan ta hand om de äldre

Över 100 miljoner äldre satt med ”tomt bo” 2013, och det tros ha fördubblats till 2030. Kinas sammanlagda befolkning i pensionsåldern kommer att överskrida 400 miljoner 2035, enligt nationella åldrandekommittén.

Enligt en undersökning som statliga tidningen People’s Daily genomförde trodde 90 procent av kineserna som är födda efter 1980 inte att de skulle kunna ta hand om sina föräldrar när dessa blir gamla. 74 procent höll med om påståendet att den dagliga press de utsattes för i jobbet och livet innebar att det skulle bli svårt att kunna ge mycket till den äldre generationen. Hälften sade att de inte bodde med sina föräldrar, och att de inte skulle ha råd att bo med dem heller.

Den här situationen har lett till ett växande problem med äldres mentala hälsa. Ångest och depressioner har manifesterat sig i ökade självmordstal bland gamla, särskilt på landsbygden, där den ekonomiska situationen ofta är svår.

Rapportering av Leo Timm, Juliet Song och Jenny Li