Kinamodellen skadar världen
Skräp slammar igen en kanal i Pekings utkant. (Foto: Mark Ralston/AFP/Getty Images)


Kinas neokapitalism kom upp på dagordningen när kommunistpartiledaren Xi Jinping i mars besökte Afrika. Neokapitalism betyder grovt räknat att Kina exploaterar Afrikas resurser medan man struntar i miljöskadorna samtidigt som man dumpar sina billiga industriprodukter i Afrika.

Kinas ekonomiska utveckling har inte skapat många nya jobb för afrikanerna. Ännu värre är att Kinas policy med ”ovillkorlig finansiell hjälp” och ”inte blanda sig i andra länders politik” har brutit västländernas system för att tillhandahålla hjälp först när grundläggande politiska villkor har uppfyllts. Detta har minskat trycket på vissa av Afrikas diktatorer.

Orsaken bakom den epidemiska tillväxten för Kinas neokapitalism i Afrika är att kinesiska affärsmän har introducerat det element som är symbolen för Kinas ekonomiska modell – regering och affärer i maskopi – i Afrika och använder mutor för att komma över gruvrättigheter och komma in på marknader.

Strax före Xi Jinpings besök i Nigeria kritiserade landets centralbankschef Lamido Sanusi Kina i brittiska Financial Times för att roffa åt sig Afrikas viktiga resurser och sälja tillbaka tillverkade produkter. Han hävdade att Kina är i Afrika för sin egen skull, inte för Afrikas.

”Det var essensen i kolonialismen” sade Sanusi och tillade: ”Det utgör ett väsentligt bidrag till Afrikas avindustrialisering och underutveckling.” Sydafrikas president Jacob Zuma varnade 2012 för att handelsmönstret mellan Afrika och Kina är ”långsiktigt ohållbart”.

Det är emellertid sällsynt med sådana protester från afrikanska ledare, då de ofta får olika typer av förmåner från kinesiska företag. De flesta protesterna kommer från gräsrotsgrupper.

Antikorruptionsorganisationen Transparency International frågade 3 016 höga företagsledare från 30 länder om deras uppfattning av företagen i de 28 länder som alla hade affärskontakter med.

Ett mutbetalarindex (BPI = Bribe Payers index) räknades fram baserat på företagsledarnas svar om hur sannolikt det är att företag från olika länder ska betala mutor utomlands. Kina fick näst lägst BPI, vilket är näst högst korruptionsnivå, efter Ryssland.

BPI täcker 19 sektorer och länder och regioner från alla viktiga områden i världen. I 2011 års BPI-rapport antyder att regeringskontrollerade kapitalintensiva industrier inom infrastruktur, byggnation samt petroleum och naturgas är mest mottagliga för korruption.

Den kinesiska regeringen har avfärdat BPI-rapporten men verkligheten visar att mutor och korruption har varit motorn i Kinas företagsexpansion utomlands.

Åren 2009 till 2012 satt Världsbankens sanktionsstyrelse upp 14 kinesiska företag och individer på sin svarta lista på grund av motor och korruption. Dessa firmor och personer hade räknat med att ta hem kontrakt på Världsbanksfinaniserade projekt på mellan två och åtta år.

År 2009 anklagades statsstyrda kinesiska gruvföretaget Metallurgical Group Corp för att ha mutat den afghanska gruvministern med 30 miljoner dollar, för att ta hem kontraktet för landets största utvecklingsprojekt.

I mars 2013 utreddes höga chefer på kinesiska telekomjätten ZTE:s mongoliska enhet för mutanklagelser. ZTE:s produkter och tjänster har spridits till mer än 140 länder. I februari anklagades ZTE för att ha mutat tjänstemän i Kenya i syfte att ta hem ett regeringskontrakt där.

I Algeriet dömdes ZTE-chefer i juni 2012 till tio års fängelse på korruptionsanklagelser.

En majoritet av Kinas investeringar i Afrika har skett i infrastruktur-, gruvor- och byggprojekt. I nästan vartenda fall har de kinesiska företagen röjt vägen med mutor. Varför har bara ett fåtal blivit kända?

Kong Xiangren, tjänsteman inom det kinesiska revisionsministeriet förklarade 2010: ”Många [mut]fall kom till vår kännedom och utreddes efter att de hade upptäckts av lokala myndigheter i USA och Europa. Särskilt de fall som rör internationell affärskorruption… Det beror på att mutaktiviteterna är väl dolda.”

Richard Dowden, chef för UK. Royal African Society påpekade en gång att Kina är mer än redo att ge sig i kast med afrikanska länder som styrs av en diktatur. Det beror på att kommunistregimen gillar sina likar.

Den kinesiska entreprenörsforskaren He Yifan citerade den största i sin bransch från ett utländskt byggföretag som sade att i Nigeria sker korruptionen öppet. När tjänstemännen budgeterar projekt sätter de upp mutor till sig själva som en budgetpost. Exakt så gör även korrupta kinesiska tjänstemän.

Av egenintresse drivna afrikanska diktatorer kommer inte att stoppa ”resursdiplomatin” med Kina eftersom den har gett dem så stora förmåner.

Kinas bistånd till Afrika – tillhandahållet organisationer på olika statliga nivåer, innefattande handelsministeriet liksom andra ministerier och kontor på provinsnivå – är i extrem avsaknad av transparens.

Höga tjänstemän har också flexibla konton när de är utomlands. Det totala biståndet är svårt att bedöma. Detta bidrar till att korruptionen döljs i båda ändarna.

Dessutom har kinesiska företags bristande arbetarskydd orsakat åtskilliga olyckor och tagit många liv. Det har till och med förekommit att kinesiska anställda dödat afrikanska arbetare.

Afrikanska företag klagar på att den kinesiska regeringens starka ekonomiska stöd till kinesiska företag har gjort det extremt svårt för lokala företag att konkurrera. Vissa olyckor har också förklarats med bristande kvalitet på kinesiskt byggda vägar och sjukhus. Exemplen är många fler.

Trots denna fruktansvärda lista växer de kinesiska företagen i Afrika, tack vare att de har mutat lokala tjänstemän och inspektörer och domare, för att undkomma ansvar.

Få kineser skulle ifrågasätta uppgifterna ovan, eftersom företagen gör exakt likadant i hemlandet. Affärerna genomförs i maskopi med regeringen och genom att muta tjänstemän för att skaffa sig affärsfördelar och politiskt skydd.

De väjer inte för något: förstör miljön, skapar falska BNP-siffror, driver arbetsplatser med dåligt arbetarskydd och exploaterar arbetare som om de vore produktionsredskap. Även i hemlandet är produkterna osäkra och man undkommer ansvar genom att muta tjänstemän och domare.

Kinamodellen utmärks av korruption, resursexploatering och bristande respekt för miljö och människors välfärd, och har spridits till omvärlden genom investeringar i andra länder.

Ecuador är på väg att få den bittra frukten emedan landets regering planerar att sälja en tredjedel av landets regnskog i Amazonas till ett kinesiskt oljebolag. Sju lokala stammar slåss mot planerna. Jag önskar att det ecuadorianska folket kunde lära sig av Afrika och hålla de kinesiska företagen borta. Det är enda sättet de kan rädda sitt hemland på.

Efter att ha implementerats i Kina under nästan 30 år, har Kinamodellen byggt upp en blodig och giftig bnp genom att förstöra naturen och det kinesiska folkets framtid. Det har gjort Kina till både världens största miljardärsvagga som det värst förorenade landet med högst cancertal.

Zhu Houze, Kinas propagandachef åren 1985 till 1987, varnade på sin dödsbädd för att sprida Kinamodellen utomlands. ”Denna modell har skadat mer än en miljard kineser. Vi kan inte fortsätta med att skada andra länder.”

Kina är nu kraftigt beroende av utländska resurser. Landet måste ge upp den nuvarande Kinamodellen, som andra länder ogillar, för att komma över resurserna. Det innebär att Kina går från att vara ”Asiens föräldralöse” till att vara ”hela världens föräldralöse”.

He Qinglian är kinesisk författare och ekonom, bosatt i USA. Hon har skrivit ”China’s Pitfalls” om korruptionen inom Kinas ekonomiska reformer under 1990-talet och ”“The Fog of Censorship: Media Control in China” som behandlar manipulation och begränsningar av pressen. Hon skriver regelbundet för Epoch Times om sociala och ekonomiska frågor.

Artikeln har tidigare publicerats i Human Rights in China Biweekly.

Översatt från engelska: theepochtimes.comhttp://www.theepochtimes.com/n3/23018-china-model-harms-the-world/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=china-model-harms-the-world