Kina vill stärka sin makt med guld
Kinesiska säljare promenerar längs en gång med guldtackor i golvet på ett guldväxlingskontor i Kunming, Kina, 11 december 2012. Foto: STR/AFP/Getty Images


Vanligtvis är Internationella valutafonden (IMF) bara intressant när den försöker hindra Argentina eller Grekland från att gå i konkurs. Efter fem års dvala är det dock nu en annan, mer obskyr del av IMF som sätter ljuset på ett globalt finansmysterium: Kinas guldreserv.

Med sedvanlig brist på öppenhet har kineserna inte uppdaterat sin officiella guldreserv sedan 2009, då den uppgick till 1 054 ton, långt under USA, IMF självt, och Europeiska länder såsom Tyskland, Frankrike och Italien.

Peking har samlat på sig mer guld sedan 2009; uppskattningarna ligger mellan 3 000 och hela 10 000 ton. Som en jämförelse har USA 8 133 ton som en penningreserv.

– Det finns en hel del som tyder på att det har gjorts köp. Vi får rapporter från många personer i branschen som säger att de sänder stora mängder till Kina, säger Ian MacDonald, ordförande i Guld Frontiers, en handelsplattform för fysiskt guld.

– Jag vet att ett enda amerikanskt företag skickade 40 ton till Kina i fjol.

Kina behåller hela sin årsproduktion av guld på 500-600 ton och importerar hundratals ton via Hongkong. Den totala efterfrågan från den privata sektorn (smycken, investeringar och industri) är dock ensamt dubbelt så stor med sina 1 200 ton per år, enligt World Gold Council. Ingen vet hur mycket guld som faktiskt hamnar i officiella reserver hos centralbanken.

Varför är kinesiska guldreserver viktiga för den internationella ekonomin och vad har IMF med dem att göra?

Kanske Peking tror på den satiriska versionen av den gyllene regeln: ”Den som har guld bestämmer reglerna.”

– Den som har mest guld kan kontrollera hur guldet värderas. Kan du kontrollera guldvärderingen så kan du kontrollera värderingen av alla andra valutor, säger Chris Powell vid Gold Anti-Trust Action Committee, en icke-vinstdrivande organisation som bevakar guldmarknaderna.

Claudio Grass vid Global Gold AG i Schweiz håller med om att detta säkert stämde förr: ”En av anledningarna till att USA blev reservvaluta var att landet samlade 70 procent av den fria världens guldreserver efter andra världskriget. I slutet av 1940-talet hade USA 22 000 ton i sitt lager [i landet]”, säger han.

Avslöjande från IMF

Allmänheten kan snart få reda på hur mycket guld, eller makt, kineserna egentligen har.

IMF genomför en teknisk översyn av sin egen reservvaluta, den så kallade Special Drawing Right (SDR, särskilda dragningsrätter) i år. Hittills har endast dollarn, euron, yenen och pundet varit en del av SDR. I år har Peking sagt att man vill inkludera yuanen i SDR.

– Det är då de kommer att behöva erkänna hur det ligger till. Om de försöker få sin valuta att ingå i SDR måste de gå ut offentligt och säga hur mycket de kommer att sitta på, säger Willie McLucas, vid McLucas Family Holdings, med lång erfarenhet av den globala guldhandeln.

De flesta tror att avslöjandet av guldreserven ingår i att bli en del av SDR men inget har publicerats officiellt i frågan.

Det internationella samfundet tar dock Kinas strävan på allvar, eftersom de globala centralbankerna hade ett möte i Washington den 17 april 2015, som man kallade ”Gold, the Renminbi and the Multicurrency Reserve System”. Vi kommer kanske att få se officiella uttalanden vid en IMF-utfrågning i maj eller under den formella SDR-revideringen senare i höst.

Om Kina lyckas med sin ansökan kan det bli en ökad rösträtt i IMF och större inflytande på den internationella scenen. Hittills har Kina endast 3,81 procent av IMF:s röster, jämfört med USA:s 16,75 procent.

Hursomhelst kommer ett inträde i SDR att ge Kina mer inflytande på den internationella scenen, och blir ytterligare ett steg i riktning mot internationalisering av yuanen.

Gyllene strategi

Vad Kina än har för slutlig plan efter att man har uppgett sin siffra och blivit en del av SDR, så kan landet behöva köpa ännu mer guld i framtiden.

– Ju mer guld Kina har, desto mindre är det under USA:s inflytande. Kina har all sin utländska valuta i amerikanska statsobligationer som kan bli värdelösa på ett ögonblick, säger Powell. McLucas säger att det också är viktigt att Kina lagrar det mesta av sitt guld inom landet, och inte i London och New York.

Just nu har de flesta västländer cirka 70 procent av sina valutareserver i guld, mestadels lagrade i London, New York, Zürich och Paris.

Som Powell påpekar har Kina det mesta av sin valutareserv på 4,4 biljoner dollar, i dollar. Om världen verkligen vill röra sig bort från dollarn som reservvaluta, kvalificerar sig inte yuanen just nu eftersom den till största delen stöds av tillgångar i dollar.

Guld kan lösa det problemet. Men om Kina vill komma upp till de andra aktörernas 70 procent så skulle landet behöva köpa ytterligare 79 000 ton till ett pris av 1 200 dollar per uns – en omöjlighet utan att priset drivs upp till en skyhög nivå, något som den gula metallens fans länge har sett fram emot.

Chris Powell uppmanar dock guldinvesterare att se upp:
– De kommer inte att föra en politik med målet att behaga västerländska guldfantaster.