Kina stjäl sig till framgång – hur drabbas Sverige?
Kinesisk paramilitär polis bevakar Himmelska fridens torg. Epoch Times publicerar i dag ett amerikanskt reportage om hur Kina stjäl och kopierar teknologi från väst, men hur är medvetenheten kring dessa frågor i Sverige? Foto: Mark Ralston /AFP/Getty Images


I dag publicerar svenska Epoch Times ett undersökande reportage av vår grävande reporter Joshua Philipp. Det är en djupgående granskning av hur Kina systematiskt suger upp västvärldens innovationer och teknologi, och bygger sin ekonomiska tillväxt på stulen immateriell egendom. Frågan är hur Sverige påverkas, och till vilken grad vi är medvetna om problemen.

Joshua Philipps artikel beskriver hur dagens Kina faktiskt fungerar. Han har ägnat flera år åt researchen för den här och andra artiklar i ämnet, och har tidigare fått pris av New York Press Association för sin undersökande journalistik. Genom intervjuer med såväl anonyma källor som experter på många olika områden beskriver han en regim som tar vad den vill ha, utan att fråga.

Kina stjäl i nuläget allt man kan komma över av västländerna när det gäller innovation och teknologi, är artikelns budskap. Genom att bygga upp ett gigantiskt, avancerat system för att systematiskt stjäla och kopiera  västerländska idéer som krävt massor av tid, pengar och möda för att utveckla, kan man tillverka kopior till priser som de bestulna länderna inte kan konkurrera med.

En biljonindustri

Det är en biljonindustri, som enligt artikeln tar värden motsvarande 30 procent av USA:s BNP. Dessutom är den i stora delar något som Kina inte direkt anstränger sig för att dölja. Hur den drabbar andra västländer är oklart, det är dock rimligt att tro att även Sverige påverkas.

Det mest slående i den bild som framträder är hur Kina inte alls fungerar som många här i väst kanske tror, baserat på våra erfarenheter från demokratiska länder. I Kina är gränserna mellan parti, stat, näringsliv, universitet, militär, det privata och det offentliga fritt flytande. På ytan ser det ut att finnas institutioner såsom vi känner dem, men i praktiken är de alla underordnade kommunistpartiet och används på olika sätt för att tjäna dess intressen.

Dessutom är maktstrukturen oklar; regimens verkliga maktcentra kan befinna sig någon helt annanstans än man tror utifrån hierarkin på papperet. Det till synes oansenliga 61:a forskningsinstitutet är navet i hela stöldmaskineriet – en inrättning så hemlig och fruktad att folk inte ens vågar prata om den utan anonymitetens skydd.

Hur är Sveriges medvetenhet?

En fråga som genast inställer sig är: Hur är medvetenheten om detta bland svenska företag, institutioner och myndigheter? FOI-KTH-affären i fjol avslöjade en skrämmande okunskap om hur Kina faktiskt fungerar. När man överhuvudtaget inlåter sig i samarbeten och utbyten med Kina så måste man inse att allting man frivilligt lämnar ifrån sig kommer att användas på det sätt som partiet tycker sig behöva. Några vattentäta skott mellan privat och statligt, militärt och civilt finns inte i Kina, så det är mindre troligt att en kommunistdiktatur, som använder stöld som en grundpelare för sin ekonomiska framgång, skulle respektera dylika gränser i väst.

Och då har vi ändå bara talat om sådant som faktiskt ingår i officiella samarbeten. Hur kinesiska hackare och spioner opererar mot – och kanske till och med inom – våra universitet, institutioner och företag hör man väldigt lite om i svenska medier.