Kina söker dominans men kan inte ens tillverka mjölkpulver
En person som återvänt från Hongkong säljer modersmjölkersättning till köpare i Shenzhen i Guangdongprovinsen. Kinesiska föräldrar är rädda för lokalt producerat mjölkpulver och utländska nätverk jobbar hårt för att tillgodose efterfrågan. (Foto: STR/AFP/Getty Images)


Det är mycket prat i Kina nuförtiden om att bli världens stormakt. Men jag undrar om hur det egentligen är med den saken.

En del människor pratar om hur Kina på väldigt kort tid har tagit täten i den utvecklingsprocess som det tagit hundratals år för västvärlden att gå igenom. Samma människor säger att det inte kommer att ta alltför många år innan Kina går om USA.

Även om det synsättet är löjligt och patriotiskt så tror väldigt många människor på det, precis som personer som lider av obotliga sjukdomar tenderar att tro på lögner från kvacksalvare. Om man tänker över det noggrant, vad innebär det att Kina på väldigt kort tid har klarat av den process det tagit hundra år för västvärlden att ta sig igenom?

Väst var pionjärer, och Kina bara gick eller sprang på den väg som Väst redan hade berett. Hur skulle Kina kunna mäta sig med de insatser västerlänningar gjort? Kina började tillverka flygplan och bilar på väldigt kort tid, men vi använde andras design och idéer, och kopierade alltid andra. Hur kan vi utifrån detta påstå att Kina gjort så mycket snabbare framsteg än västvärlden?

Dessutom har vi alltid sagt att Kina skulle gå förbi USA inom några få år och bli den dominerande stormakten. Parollen från Maos era var att ”vi kan komma ifatt och gå förbi USA och Storbritannien inom tre till fem år.” Vill vi verkligen sex decennier senare upprepa denna paroll, om och om igen?

En historia om mjölkpulver hjälper till att demonstrera problemet. Jag har en vän och kollega från min hemstad i Inre Mongoliet. Vi flyttade båda till Guangzhou under olika tidsperioder. Han är äldre än jag och har nu ett barnbarn.

För flera år
sedan såg jag honom bära sitt barnbarn vid ett besök hos släktingar i vår hemstad. Barnbarnet var fortfarande så litet att hon matades med mjölk. Jag frågade honom när han skulle återvända till Guangzhou. Han sade att han behövde åka tillbaka omedelbart.

Vi var då på semester och det var fortfarande lång tid tills jobbet började. Jag frågade honom varför han hade så bråttom. Han sade att det berodde på att de nästan hade slut på mjölkpulver till barnbarnet.

Jag tänkte för mig själv att vår hemstad i Inre Mongoliet är basen för tillverkning av mjölkpulver i Kina. Dessutom kunde man enkelt få tag på nästan alla kinesiska mjölkprodukter i landet där vi bodde.

Jag frågade honom
varför han skulle åka så långt som till Guangzhou för att köpa mjölkpulver. Hans svar chockade mig. Han sade att ingen vågar använda inhemskt mjölkpulver längre. På den tiden tyckte jag att han överreagerade. Situationen kunde inte vara så illa som han sade.

Efter att han åkt tillbaka till Guangzhou så berättade jag om detta för mina vänner, och nästan alla sade att min överreagerande vän var normal och att det var jag som var onormal. Nästan ingen av mina vänner som har barn ger dem kinesiskt mjölkpulver.

Nyligen blev frun till en av mina yngre kollegor gravid. Idag är det inte en enkel sak att vara gravid. När vi fick den goda nyheten var vi som kollegor glada för hans skull och gratulerade honom. Men vet ni vad denne yngre kollega hade fullt upp med? Han försökte på alla tänkbara sätt köpa utländskt mjölkpulver via internet.

Tycker ni inte
att det är konstigt att någon som bor i en stor metropol som Guangzhou försöker köpa utländskt mjölkpulver på internet? De senaste åren har mina kollegor och vänner alltid tagit med sig mjölkpulver hem när de har varit utomlands, även i Hongkong.

På grund av panikköp har Hongkong, Storbritannien och Nya Zeeland satt gränser för köp av mjölkpulver från kineser. Hongkong har till och med antagit en ny lag för detta.

På en kommersiell marknad oroar sig affärsmän normalt för att ingen eller alltför få människor ska köpa en produkt, men på grund av kinesernas panikköp oroas nu världen för att kunderna ska köpa för mycket. Känns detta lustigt eller ledsamt?

Vad säger detta oss? Det visar att ett så stort land som Kina, som säger sig vara högtstående, inte ens kan tillverka mjölkpulver av god kvalitet.

Tillverkningen av mjölkpulver är ingen trivial fråga. Holistiskt sett kan den påverka kinesernas överlevnad.

Ur teknisk synpunkt så är tekniken för att tillverka mjölk väldigt enkel. En liten fabrik nära mitt hem kan tillverka det. Kina kan få raketerna Shenzhou VI och Shenzhou VII att flyga i rymden. Vi kan skicka ett rymdskepp till månen, men att tillverka lite tillförlig mjölk tycks vara svårt för Kina.

Hur kommer detta sig? Anledningen är att tillverkning av mjölk är en väldigt stor och systematisk operation som kräver stark kvalitetssäkring.

Det här är ingenting som mjölktillverkare som Yili eller Mengniu kan uppnå på enkelt sätt. Med nuvarande kinesiska ledningssystem eller ledningsmekanismer är det väldigt svårt att säkerställa att saker och ting inte går fel under processen.

Om mjölkförsäljaren till exempel inte blandar i tillsatser eller skadliga ämnen som melamin, är det säkert då? Gräsmarkerna som korna betar på kan vara förorenade. När korna äter sådant gräs blir mjölken de producerar dålig.

Hur kan man under dessa omständigheter säga till inhemska kinesiska mjölkproducenter som Yili och Mengniu att tillverka mjölk med samma kvalitet som i Västeuropa?

I realiteten är det inte bara gräsområdena i Inre Mongoliet som är förorenade. Föroreningarna i Inre Mongoliet är små i jämförelse med andra delar av Kina. Nedsmutsningen i Guangdong är mycket värre. Jorden där innehåller syror och ämnen som är skadliga för människokroppen.

Under dessa omständigheter förgiftar gödningsämnen och andra tillsatser de maktlösa medborgarna. Även om allt detta inte tillsätts är jorden som grödorna och grönsakerna odlas i giftiga, så hur skulle vanliga människor kunna undvika att äta förorenad mat?

Det ryktas att den kinesiska staten har genomfört ett storskaligt, detaljerat forskningsprojekt angående föroreningarna i Kina. Forskningsresultaten blev senare en statshemlighet som inte tilläts avslöjas för allmänheten.

Om områden är förorenade, borde man inte berätta detta för människor så att medborgarna kan vidta preventiva åtgärder?

I det här läget kan Kina inte ens tillverka pålitligt mjölkpulver och kan inte hantera sin egen nedsmutsning. Alla i landet begår praktiskt taget långsamt självmord. Hur kan vi i ett sådant land ens prata om att dominera i världen?

Artikeln publicerades först i Secret China.

Översatt från engelska.