Har Sverige och svenska medier slutat bry sig om förtrycket i Kina? Frågan infinner sig efter att jag läst om kritiken mot att förtryckarstater bjudits till helgens kungliga bröllop. Med all rätt nämndes Eritrea och Iran. Det hördes också något om Nordkorea. Men få, om någon, uppmärksammade det faktum att Kina var bjudet. Landet är ju faktiskt en av världens värsta förtryckare av människors grundläggande rättigheter. Men det tycktes oviktigt.

Några exempel ur Epoch Times rapportering de senaste månaderna belyser verkligheten i Kina och friskar förhoppningsvis upp medvetenheten:

En ny lag träder i kraft i oktober. Den tvingar kinesiska medborgare att anmäla till myndigheterna om de upptäcker att någon ”läcker statshemligheter”. Begreppet har en diffus definition som kan innebära vad som helst som makthavarna vill hemlighålla. 

Myndigheterna vägrar att släppa dissidenten Hu Jia som lider av levercancer. Han får inte den sjukhusvård han behöver och familjen underrättas inte om hans hälsotillstånd. Hu Jia är en av de tusentals oliktänkande som greps och fängslades inför OS i Peking 2008. Hu Jia fick Europaparlamentets Sacharovpris 2008.

Myndigheterna vägrade släppa in internationell hjälp i den jordbävningsdrabbade Qinghaiprovinsen i Tibet. Innan jordbävningen inträffade lyssnade man inte på information om att den var på gång och underlät därmed att evakuera befolkningen. 

Människorättsadvokaten Gao Zhisheng, kallad ”Kinas samvete”, hölls fängslad under stora delar av förra året. Han sade i april att han kände sig tvingad att ge upp sin långa kamp för mänskliga rättigheter för att kunna leva tillsammans med sin familj, som lever i exil i USA. Gao har i flera år trakasserats av myndigheterna på grund av att han öppet kritiserat förtrycket av bland andra kristna och Falun Gong-utövare. Gao fängslades även 2007. Då utsattes han för elchocker mot könsorganen och brändes i ögonen med cigaretter. Han försökte till slut ta sitt liv.

Sedan det blivit känt att Kina gjort intrång på Googles mejlkonton lämnade företaget den kinesiska marknaden i början av året. Kommunistregimen klargjorde att den inte ämnar lätta på internetcensuren och åsiktsförtrycket. 

10 000 människor i staden Puning tvångssteriliserades som en del av hälsomyndighetens befolkningskontrollprogram. Kampanjen riktade sig till par som redan hade ett barn.  

Det förekommer organstölder från levande Falun Gong-utövare. De kanadensiska utredarna David Matas och David Kilgour har undersökt anklagelser om att fängslade Falun Gong-utövare berövas sina inre organ. Organen används i den kommersiella organtransplantationsverksamheten på kinesiska sjukhus. Utredarna har funnit anklagelserna om organstölder tillförlitliga. 

Anser inte svenska medier att det begås allvarliga brott mot Kinas befolkning? Tycker man inte att detta är något att protestera mot i samma andetag som man reagerar mot Eritrea, Iran och Nordkorea? Jo, egentligen gör man nog det. 

Problemet är ett annat. Den andra och vackrare delen av Kina – den med turism, företagande och pengar – har bländat omvärlden och de problem som nämns ovan har hamnat i skuggan, där ingen riktigt tänker på dem. Pekingregimen verkar ha fått svenskarna och deras medier att tro att det inte är mödan värt att protestera mot de brott som alla vet pågår där borta. Kinas kommunistregim har på något märkligt sätt lyckats tvätta sitt varumärke, men den har fortfarande lika smutsigt samvete.