Lokalregeringar i Kina agerar nu för att försöka motverka att förtroendet för Kinas fastighetsmarknad sjunker. Man lossar på restriktioner, erbjuder morötter till dem som köper hus och drar tillbaka tidigare kontrollmekanismer för att hålla priserna nere.
Kommunistpartiets medier har också börjat tala sig varma för marknadens latenta potential i ett försök att stärka förtroendet för fastighetspriserna.
Men runt om i landet försöker samtidigt fastighetsutvecklare desperat bli av med sitt "lager", och hemfaller åt oortodoxa metoder som antyder att man är verkligt oroliga inför framtiden.
Om Kinas fastighetspriser kollapsade skulle det vara en katastrof för den kinesiska ekonomin. Den absolut största delen av kinesernas rikedomar är låsta i fastigheter, och fastighetsmarknaden har varit tillväxtlokomotiv för Kina i minst ett årtionde.
I medelstora städer över hela Kina – som fortfarande är jättestäder med globala mått mätt – har myndigheterna börjat ta bort restriktioner som funnits i flera år för att få folk att köpa fler hus. Den här sortens åtgärder kallas "jiushi" eller "att rädda marknaden".
Transportnavet Wuhan, som ligger i centrala Kina på Yangtzeflodens strand, har uppmanat högskolestudenter att flytta dit för att studera. De kan få bostadstillstånd på orten när de har tagit sin examen, få jobb lokalt och dessutom – vilket är extremt viktigt – köpa ett hus.
Lokal bostadsstatus i kinesiska städer kontrolleras av vad regeringen kallar "hukou", eller hushållsregistreringssystemet, som fungerar som ett slags internt visum eller passystem inom Kina.
De som föds på landet får bara hukou som gäller på landsbygden. Utan ett hukou som gäller i städerna blir de andra klassens medborgare när de väl flyttar dit, och kan varken sätta sina barn i skola, köpa lägenhet eller ens köpa bil.
Andra städer har lockat med löften om lokalt hukou i utbyte mot att man köper hus, enligt Xinhua, den kinesiska regimens officiella nyhetsbyrå.
Staden Wuhu i Anhuiprovinsen i centrala Kina har tagit bort begränsningarna för de med högskoleexamen som behöver arbeta heltid i tre år innan de kan få subventioner för sitt första husköp.
I städerna Zengcheng och Conghua i Guangzhouprovinsen har man också börjat ta bort restriktionerna på huspriser, kredit, lager och köparidentifikation, som lagts till tidigare för att försöka hindra en rusande bostadsmarknad från att destabiliseras helt.
Eftersom en ekonomisk politik som bygger på olika sorters restriktioner är en essentiell del av den kinesiska regimens modell för ekonomisk tillväxt, och denna har lett till att en stor del av hushållens inkomster går till bostaden så kan även små ändringar i politiken, med tanke på Kinas enorma befolkning, få en omedelbar och betydande effekt.
Men den sortens åtgärder kan på sin höjd utgöra ett tillfälligt plåster. Tecknen på vad som verkar vara en oundviklig inbromsning finns överallt.
Enligt en rapport från Deutsche Bank den 13 juni så kan utvecklarna i Kina numera bara få acceptabla säljvolymer om de skär ner priserna med mellan 10 och 15 procent.
Officiell data visar att priserna gick ner mellan april och maj i 35 av 70 städer, vilket inte hänt sedan maj 2012.
Aktievärdet på kinesiska fastighetsföretag sjunker också, och Shanghaibörsens fastighetsindex har tappat över 6 procent i år.
Enligt ett nyhetsbrev från analytikern Li Junheng sjunker priserna på fastigheter i de största städernas kärnor, och stora butikskedjor öppnar inte längre nya affärer i galleriorna. Samtidigt sjunker stora fastighetsprojekt i pris till nästan hälften. Till och med VIP-spelarna på Macaos kasinon minskar betänkligt.
Kommunistpartiets språkrör, tidningen People’s Daily, har försvarat fastighetsåtgärderna och kallar farhågorna för kollaps och bankrusningar för "pessimistiska". Man kallar det hela en del av "normala justeringar", vilket är partilinjens politiskt korrekta sätt att betrakta fastighetsmarknaden.
Andra har varit försiktigare i sina uttalanden. Pan Gongsheng, vice ordförande för People’s Bank of China, sade under ett forum nyligen, enligt parafraserade kommentarer, att om ett land främst lagrar sina förmögenheter i fastigheter kommer det att leda till många problem för den ekonomiska utvecklingen. Det kommer skapa en fastighetsbubbla som till slut spricker och orsakar ekonomisk kris.
