Kina får svårt att klara sina ekonomiska reformer
Tim W. Ferguson, redaktör på Forbes Asia; Gao Xiqing, professor vid Tsinghua-universitetet; Karen Harris, managing director på Bain & Company; och Brad W. Setser, senior fellow vid Council on Foreign Relations diskuterar Kinas 13:e femårsplan på Council on Foreign Relations i New York, 19 april, 2016. (Foto: Valentin Schmid/EpochTimes)


När kinesiska professorer åker utomlands för att hålla föredrag om ekonomi förmedlar de ofta den kinesiska statens bild. Till exempel sade Justin Lin, professor vid Peking University, följande på ett möte i New York i januari:

– Skuldsättning är bra. Det beror på hur man använder skuldsättningen. Om man använder den till produktiva investeringar, om man har högre skuldsättning … genererar man avkastning för att betala tillbaka på lånen.

Hans huvudsakliga budskap var att Kina i själva verket inte har några problem, och att tillväxttakten är oförändrad (på 6-7 procent).

Därför kom Gao Xiqings bidrag i en paneldiskussion vid Council on Foreign Relations den 19 april som en ännu större överraskning. Juridikprofessorn från Tsinghua University medgav att han stod under regimens bevakning, och att han måste vara försiktig med vad han säger. Trots detta ifrågasatte han landets förmåga att genomföra nästa femårsplan för ekonomiska reformer, som ska påbörjas i år.

”Alla stålverk ligger i närheten av Peking. Centralregeringen säger: ‘Vi har hela tiden sagt att ni ska stänga ner dem. Nu bryr vi oss inte längre om vilka bolag ni stänger ner, men ni måste stänga ner 35 procent av bolagen.'”

– Gao Xiqing, professor i juridik, Tsinghua-universitetet

Gao är dock inte vilken professor som helst. Han har tidigare varit ordförande och investeringsdirektör på China Investment Corporation, Kinas statliga investeringsfond.

– De har lämnat över till marknaden att styra hur resurser ska allokeras. Men låter vi verkligen marknaden bestämma detta? Det verkar inte så, säger han.

Kina fortsätter att skapa tillväxt grundat på lån

Minskning av överkapaciteten

Den 13:e femårsplanen innefattar en minskning av överkapaciteten, en allmän reform av statligt ägda bolag och lättade kapitalkontroller.

Ett exempel är målet att minska överkapaciteten i stålindustrin, som främst orsakades av att lokala myndigheter överinvesterade i fasta tillgångar. Centralregeringen bad upprepade gånger lokalregeringarna att stänga ner ineffektiva verksamheter, något som skulle vara det mest rimliga.

Eftersom lokalregeringarna inte har något incitament att stänga ner dessa verksamheter, och försökte undgå att implementera planen, tvingar regimen nu dem att stänga ner ett visst antal anläggningar och företag, oavsett om de är effektiva eller inte.

– Alla stålverk ligger i närheten av Peking. Centralregeringen säger: ”Vi har hela tiden sagt att ni ska stänga ner dem. Nu bryr vi oss inte längre om vilka bolag ni stänger ner, men ni måste stänga ner 35 procent av bolagen. Det spelar ingen roll om det råkar vara de mest effektiva.” Nu har de centrala myndigheterna äntligen beslutat om ett antal, men det är riktigt illa att de inte kommer att kunna avgöra vilka som är effektiva respektive ineffektiva, menar Gao.

Detta är ett investeringsmönster som har upprepats många gånger i Kina under en konjunkturcykel, eftersom de centrala myndigheterna inte bara kan använda ekonomiska styrmedel för att förmå lokalregeringen att fatta de mest förnuftiga ekonomiska besluten. Detta leder i sin tur till politiska beslut där man kastar ut barnet med badvattnet, menar Mark DeWeaver, författaren bakom Animal Spirits With Chinese Characteristics, som handlar om Kinas investeringsmönster.

”Den här regeringen är, i ekonomiskt hänseende, inträngd i ett hörn av olika intressegrupper… Alla ineffektiva, statliga bolag och människor med makt och inflytande kommer att beviljas lån av bankerna.”

– Gao Xiqing, professor i juridik, Tsinghua-universitetet

Starka intressegrupper

Dessutom finns det intressegrupper med stort inflytande som hindrar centralregeringen från att genomföra reformer. De största grupperna består enligt Gao av samma statligt ägda bolag som är föremål för reformer i nästa femårsplan.

– Den här regeringen är, i ekonomiskt hänseende, inträngd i ett hörn av olika intressegrupper. Den största intressegruppen består av statligt ägda bolag… De menar att de inte vill ta nästa steg, att deras medlemmar inte har något incitament att göra något åt detta. Alla ineffektiva, statliga bolag och människor med makt och inflytande kommer att beviljas lån av bankerna, menar Gao.

Mark DeWeaver noterar i sin bok att ”bankerna, vars lojalitet i första hand är mot partiet än mot deras institutioner, har fortfarande inget annat val än att stötta lokala myndigheters projekt.”

Inte ”rätt” del av tjänstesektorn som ökar

Karen Harris, vd på Bain & Company, som inte behöver akta sig för Kinesiska kommunistpartiet, hade kunnat tala helt fritt, men valde i stället att ta upp ett annat problem i Kinas reformpolitik.

Ända sedan Kinas ekonomi började sakta in har regimen och analytiker i västvärlden upprepade gånger framhållit att tillverkningsindustrin förvisso var på nedgång, men tjänstesektorn var i uppsving. Karen Harris håller i princip med om detta, men påpekar att det finns en liten skillnad mellan dessa två sorters arbeten.

”Så Kinas revolution i tjänstesektorn handlar alltså om hårfrisörer och gatuförsäljare. Knappast vad alla går och drömmer om.”

– Antalet arbetstillfällen i tjänstesektorn har ökat. Jobben i tjänstesektorn är inte bättre avlönade än fabriksjobben. En tredjedel av dessa jobb är på stora företag. Två tredjedelar är egenföretagare, det vill säga små lokala verksamheter. Dessa leder inte till att hushållen konsumerar mer, menar hon.

Så Kinas revolution i tjänstesektorn handlar alltså om hårfrisörer och gatuförsäljare. Knappast vad alla går och drömmer om. En undersökning som utförts av China Beige Book bland tusentals företag i Kina, bekräftar den här bilden.

Den senaste rapporten visade tecken på att intäkterna endast ökade med 47 procent från tjänsterelaterade bolag, och den största ökningen kom från hälso- och sjukvårdssektorn. Detta innebär att förutom hårfrisörer och gatuförsäljare ingår även sjuksköterskor i denna grupp. Däremot genomför China Beige Book endast sina undersökningar på stora företag och tar inte hänsyn till egenföretagare.

Vad blir effekten av ökade kinesiska investeringar i Sverige?

Isolerad miljö

Karen Harris ser även krasst på Kinas tech-industri av samma skäl. Merparten nystartade bolag är små företag som inte har så många anställda. Hon menar också att det gick bra för de stora företagen i Kina eftersom de har haft ett särskilt skydd.

– En del av de mest framgångsrika tech-företagen har en unik ställning och verkar i en isolerad miljö. Om man är skyddad mot internationell konkurrens genom lagstiftning kan man nå stora framgångar, säger hon.

Karen Harris ser inte optimistiskt på ytterligare ekonomiska reformer, eftersom analytiker och observatörer i första hand måste ta hänsyn till partiets direktiv.

– Välstånd skapas för att öka statens säkerhet. Om en ekonomisk reform inte anses förbättra statens säkerhet kommer den att nedprioriteras.