Kina-experten Ethan Gutmann berättar om sin nya bok ’The Slaughter’
Ethan Gutmann, vars bok ’The Slaughter: Mass Killings, Organ Harvesting, and China's Secret Solution to Its Dissident Problem’ (Slakten: massmord, organskörd, och Kinas hemliga lösning på sitt dissidentproblem) publicerades i augusti 2014. (Med tillstånd av Ethan Gutmann)


Ethan Gutmann intervjuades av Epoch Times i samband med att hans nya bok ’The Slaughter: Mass Killings, Organ Harvesting, and China’s Secret Solution to Its Dissident Problem’ lanserades i Edinburgh, Storbritannien på torsdagen den 27 november.

Boken är en redogörelse för hur nya metoder för förtryck, tortyr och avrättning utvecklats av Kinesiska kommunistpartiet. I boken kommer dessa metoder fram genom långa och mycket personliga intervjuer med de inblandade, mestadels Falun Gong-utövare. Ethan Gutmann utövar själv inte Falun Gong men är mycket engagerad i deras situation i Kina.

Ethan Gutmann och ledamöter av de brittiska nationalförsamlingarna och parlamentet, framträdde också David Kilgour och David Matas, författare till boken ‘Bloody Harvest: the killing of Falun Gong for their organs’. Publiken fick också lyssna till direkta vittnesmål från Falun Gong-utövare med personliga erfarenheter av det kinesiska tortyrsystemet.

Fråga: Rapporten från Kilgour-Matas kom ut 2006 och nu har du skrivit din nya bok, ’The Slaughter’. Vad är nytt i din bok?

Ethan Gutmann: Min bok är nästan uteslutande baserad på fältforskning. Jag intervjuade folk ganska utförligt i timmar – i vissa fall i dagar – för att försöka gå till botten med de här anklagelserna. Dessutom har jag ägnat mycket tid åt att reda ut varför. Varför skulle den kinesiska staten ta en sådan risk? Vad handlar konflikten med Falun Gong egentligen om? Jag besvarar det genom att fokusera på Falun Gong, dess utveckling, och hur Kinesiska kommunistpartiets kampanj formats kring den utvecklingen.

Min bok går också djupt in Falun Gongs motstånd i fängelserna, och kommer också in på tv-kapningen i Changchun och liknande händelser som hade en djupgående inverkan på den riktning som förtrycket tog. Men när det gäller slutledningarna så anstränger jag mig mycket för att låta läsaren dra sina egna slutsatser. Kilgour och Matas är mycket väletablerade personer. Jag är bara en författare. Så boken är tänkt att läsas och bedömas på sina egna förtjänster. Och människor borde göra sin egen bedömning av bevisen.

Fråga: Vad har du för bevis?

Ethan Gutmann: Snälla, jag kan inte sammanfatta hela boken här! Jag hittade många vittnen som hade fått genomgå mycket ovanliga läkarundersökningar – i arbetsläger, i fängelser, i häkten eller i svarta fängelser – undersökningar som uppenbarligen endera syftade till att bedöma deras organ eller till vävnadsmatchning. Inte bara Falun Gong-utövarna, utan även bland uigurer, tibetaner, till och med de kristna från huskyrkorna.

Tänk efter: uigurer och Falun Gong, de pratar ju inte direkt med  varandra. Pratar tibetanerna med uigurerna? Kanske lite. Men vad är sannolikheten för att vittnen från alla dessa olika grupper skulle beskriva exakt samma undersökning?

Men vi behöver inte förlita oss enbart på dessa berättelser. Där finns flera läkare, bland annat en som själv tagit organ från levande människor. Läs kapitel nio, det handlar om en läkare som råkade på Falun Gong-organ till försäljning innan påståendet om organstölder från samvetsfångar ens hade kommit fram. I andra fall var det hjärttransplantationer som var planerade till en viss dag, till och med en viss timme på dagen, som om de kinesiska myndigheterna hade nån mystisk förmåga att förutsäga en trafikolycka. De hade naturligtvis bara ett enormt stort stall. Återigen kan människor döma själva, men jag tror att bevisen för att detta stall var befolkat med Falun Gong är ganska tydliga.


The Slaughter: Mass Killings, Organ Harvesting, and China’s Secret Solution to its Dissident Problem’ (Slakten: massmord, organskörd, och Kinas hemliga lösning på sitt dissidentproblem) av Ethan Gutmann gavs ut den 12 augusti 2014. (Foto: Pam McLennan/Epoch Times)

The Slaughter: Mass Killings, Organ Harvesting, and China’s Secret Solution to its Dissident Problem’ (Slakten: massmord, organskörd, och Kinas hemliga lösning på sitt dissidentproblem) av Ethan Gutmann gavs ut den 12 augusti 2014. (Foto: Pam McLennan/Epoch Times)

Fråga: Vad har du fått för reaktioner på boken?

Ethan Gutmann: Recensionerna har varit bra. En recensent kallade det en ”atombomb”. Och folk börjar uppmärksamma det här. I Taiwan, eftersom ett av vittnena i boken för närvarande ställer upp i valet till borgmästare i Taipei, har reaktionen varit särskilt stark. Jag förväntar mig att den kinesiska utgåvan kommer att gå rätt bra. I Amerika skedde lanseringen av boken på National Endowment for Democracy. Rummet var fullpackat. I Kanada gick boken nyligen upp som nummer ett bland Kina-böckerna på Amazon.

Men jag tror att den bredare uppfattningen är denna: Kilgour-Matas rapport kom ut år 2006. För många människor, även personer som ännu inte har läst boken, visar själva idén att någon skulle komma ut år 2014 med en ny bok i det här ämnet att Kilgour och Matas inte grävde i ett torrt hål, de träffade verkligen på något mycket djupt. Ingen vettig journalist skulle annars ägna så mycket kraft, sju års arbete, till att skriva en bok i ämnet.

Fråga: Vad vill du säga till Epoch Times läsekrets?

Ethan Gutmann: Tack för den frågan, även om detta kanske inte är trevligt för någon av oss. Jag är ledsen för det. Men bit ihop.

En allt större del av ungdomarna har blivit alltmer vana vid tanken att allt omedelbart ska finnas tillgängligt på internet. Och det ska vara under 900 ord. Och naturligtvis ska allt vara gratis.

Min bok är på 355 sidor. Den har över 70 bilder. Så ja, jag påstår att en bok kan göra något mycket magiskt, mycket djupgående, som en artikel på 900 ord inte kan uppnå – även om du antagligen lär behöva uppleva det själv, i stället för att bara lita på mig. När det gäller att få tillgång till den snabbt så kan du hämta den till din läsplatta på Amazon på ungefär tre minuter, jag vet, jag hatar att inte få omedelbar tillfredsställelse, men tre minuter är faktiskt inte så lång tid. Och slutligen så måste nog förlaget dessvärre ta lite betalt.

Men den här boken var rena helvetet för mig ekonomiskt, så några böcker som säljs här eller där gör ingen skillnad vid det här laget. Så gå och köp ett begagnat exemplar, låna ett, stjäl ett, det bryr jag mig inte om – men för Guds skull, öppna boken, i mitten någonstans, hoppa till slutet om du vill, kleta ketchup på sidorna, vad som helst! Börja bara läs. Jag skrev inte boken som nåt slags mänskliga rättigheter-rekvisita. Den ska läsas, den ska få dig att tänka, inte tänka åt dig. Jag undrar om det faktiskt inte gör en del människor oroliga.

Vad ska jag säga om mina potentiella läsare som utövar Falun Gong? Jag undrar om problemet är att de tror att de redan känner till historien. Men har de tänkt på – bara möjligheten – att de i själva verket kanske inte kan det lika bra som de tror? Skulle de kunna bli överraskade av boken? Skulle det nödvändigtvis vara dåligt? Jag känner att en del utövare också oroar sig för att jag skulle vara respektlös på något sätt, eller bara dum. Tja, kan tröstas av det faktum att utövare såväl som icke-utövare granskade boken? Det är ingen hemlighet; det står skrivet i den.

Eller så kanske utövare eller kinesiska dissidenter tror att de kommer att bli uttråkade? Men alla som känner lite mig vet att jag inte skulle ha gjort mig besväret att skriva en tråkig bok. Eller en juridisk lunta. Eller en lärobok. För jag kände att under alla frågor om "hände verkligen det här?" låg den verkliga frågan, "varför ska jag bry mig?"

Och det är kärnan i boken: att komma nära människor, att komma tillräckligt nära vittnena, där man kan röra dem och kanske till och med känna lukten av deras svett.

Det mest nedslående för mig personligen – det är faktiskt ganska förödande att upptäcka detta – är att det finns människor där ute, särskilt i Storbritannien, människor som jag tycker om och beundrar, människor som verkligen är engagerade i den här frågan – som anser att organstöld är ett brott mot mänskligheten – men hittar oändliga ursäkter för att slippa sätta sig ner och läsa något som jag inte bara har ägnat en ansenlig del av mitt liv åt, utan som kunde hjälpa till att ge dem kraft i en kollektiv kamp för att stoppa detta monstruösa brott. Ord kan inte beskriva …

Fråga: Du tog upp frågan om att bry sig …

Ethan Gutmann: Men jag kan inte tvinga folk att bry sig. Ja, jag vill att folk ska beröra varandra, på avstånd, över språkliga och kulturella barriärer. Och det är därför det finns konst i min bok, inte bara vetenskap. Och ja, dessa vittnen är intressanta personer, många med liv som uppriktigt sagt är mer intressanta än mitt eget. De riskerade sina liv och sina familjers liv, för att vara med i den här boken. De här människorna väntar på dig, som spöken som aldrig kan bli fria förrän de bor i ditt sinne. Om du bryr dig borde du ta dem till dig.

Fråga: Hur är det med regeringar, vad vill du att de …?

Ethan Gutmann: Jag är inte så orolig för regeringarna eftersom personalen läser. De har tid att läsa. Om de inte läser får de sparken. Jag reser runt i Storbritannien just nu med Kilgour och Matas. Vi får i allmänhet ett respektfullt mottagande av regeringar, eftersom personalen har läst vårt material och inser att det är ganska gediget. Nu för tiden har journalisterna inte tid att läsa. Nej, det här skrevs för folket.

Fråga: Det är en mycket rörande bok, det är en mänsklig bok.

Ethan Gutmann: Ja, det här är inte fråga om juridik. Det finns egentligen ingen lag i Kina. Av nödvändighet är det här en bok om människans kamp. Jag presenterar inte heller bara Falun Gong som offer i den här boken.

Jag säger inte att det är den ultimata historien om Falun Gong eller det bästa som någonsin skrivits eller sista ordet i den här frågan. Inte alls! Men jag säger att det är en historia som är värd att läsas och diskuteras och, ja, utmanas.

När det gäller politiken i detta illdåd – på ett lustigt sätt känner jag mig lite mer optimistisk om att vi snart kommer att se förändringar. Vi var nyligen i Wales. Faktiskt för andra gången. Och det var ett mycket bra mottagande jämfört med första gången. Det är tydligt att de vill göra något åt det här problemet på politisk nivå, men ändå … men ändå … sanningen är att vi alltid har vetat att mycket av dessa saker är sanna.

Ta fallet med Sovjets gulager. I hela väst visste vi att det existerade. Men ändå krävdes en bok, egentligen bara ett kapitel, i Alexander Solsjenitsyns "Gulagarkipelagen’ – jag menar, det första kapitlet jämför Gulag med ett avloppsreningssystem. En sådan kraftfull metafor! Även om väst bara läste det kapitlet så tvingade det folk att titta igen på Gulag, för att se sanningen. Jag jämför inte mig med Alexander Solsjenitsyn. Inte alls! Men jag vill peka på att man kan läsa mitt första kapitel på Amazon utan att betala ett öre. Och när jag hör folk säga "jag tror att jag kommer att tycka att boken är för jobbig, för upprörande för mig"? Jag beklagar. Vi måste alla dra vårt strå till stacken. Det farligaste vi står inför som art – förutom ebola och virus och pest – är vår egen mänskliga benägenhet att halka ner i folkmord.

Och det händer nu. I min bok intervjuar jag en Falun Gong-utövare som tillsammans med 500 andra fångar, främst Falun Gong, genomgick en undersökning av enbart organ, i maj 2013. Hon är 56 år gammal, lika gammal som jag. Ingen av oss kommer att leva i evighet. Borde vi inte höra hennes vittnesmål? Och om inte nu, när?

National Review har beskrivits Ethan Gutmann som en ”sociologisk, politisk visselblåsare av monumentalformat". Hans bok "Losing the New China" vann utmärkelserna "Spirit of Tiananmen", New York Suns "Årets bästa bok" och "Chan’s Journalistpris" för utomordentligt skrivande. Gutmanns forskning om kinesisk internetövervakning, Laogai-systemet, och skärningspunkten mellan västerländska företag och kinesiska säkerhetsmål har fått uppmärksamhet i Washington, London och Bryssel på regerings- och underrättelsenivå.