Kina är västvärldens mjölkko
Kinesiska bönder arbetar på fälten i Qionghai, Hainan-provinsen i Kina. Medan såväl Kina som Japan har genomgått en 30 år lång ekonomisk uppgång kan en japansk genomsnittslön jämföras med en lön i USA, medan en kinesisk genomsnittslön är bara 3% av en amerikansk. (Foto: China Photos/Getty Images)


(Redaktören: Medan västvärlden och kkp tillsammans lovsjunger den kinesiska ekonomins tillväxt, avslöjar välunderrättade personer sanningen bakom denna ekonomiska tillväxt efter omfattande undersökningar och insamlande av fakta. Hur kan vi komma bort från ett ekonomiskt system som inte på något sätt lämnar något till kommande generationer?)

Ur ett historiskt perspektiv är Kinas pågående kamp att bygga ett harmoniskt samhälle bara ännu ett försök att stoppa sin egen förintelse. Under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal var Kina politiskt uppdelat mellan västerländska länder.

I slutet av 1900-talet och början av 2000-talet splittras Kina åter igen. Skillnaden är att tidigare skedde uppdelningen genom avtal, medan den nu sker genom regleringar.

Det mest framträdande resultatet av splittringen är att nationen förvandlats till en ”mjölkko” för väst. Den är en stor mjölkkanna där globala, kapitalistiska monopolbolag har var sitt sugrör, med vilka de försöker suga upp de största rikedomarna.

Industriprojekt som fullständigt ödelägger naturresurser lämnar ingenting för kommande generationer utan för väldiga rikedomar till de högutvecklade länderna i väst, vilka höjer sin levnadsstandard och stimulerar global ekonomisk tillväxt på bekostnad av Kinas välstånd.

Inte bara Kinas allmänna välstånd offras. Vad som är värre är att framtida generationer berövas sina resurser.

Med andra ord så skapas det nuvarande välståndet genom förstörelse av framtidens naturresurser. Detta är i sig själv ett stort brott, och än hemskare är att Kinas nuvarande befolkning inte ens är berättigade till detta välstånd som bytes mot uttömmandet av naturresurser – välståndet har fullständigt gått till västvärlden.

Efter de 30 år som både Kina och Japan har haft en ekonomisk boom, är en genomsnittslön i Japan jämförbar med lönerna i USA, medan en lön i Kina bara är 3% av en amerikansk genomsnittslön. De 0,02 % (enligt den senaste statistiken) av befolkningen som äger 70% av landets rikedomar, flyttar desperat sina pengar och anhöriga ut ur landet.

Den kinesiska befolkningen kommer åter att kramas ur av ”de Tre Bergen” under snabb ekonomisk tillväxt. Utöver detta har de globala, kapitalistiska krafterna redan förberett sig för att städa bort alla kvarvarande tillgångar i Kina genom att manipulera börs- och valutamarknaden när tiden är inne.

Farlig tid väntar Kinas ekonomi

1. BNP

I egenskap av att vara den globala ekonomins dynamo har Kina bidragit med en kraftig välfärdstillväxt i världen genom tillförandet av sina naturresurser, sin miljö och allmänhetens hälsa. Av denna orsak har Kina varit värd för tre av de nio globala ekonomimöten som hållits fram tills idag.

Fyra år i rad har Kinas 4% av världens BNP resulterat i 15% av världens ekonomiska tillväxt. Under dessa fyra år var Kinas del i BNP 1,5 biljoner US$, vilket är ungefär 12 biljoner yuan. Kalkyler på genomsnittslönerna med det senaste året som grund, visar att det är jämförbart med värdet av mer än sex års sammanlagda löner för alla arbetande människor i landet.

Betydelsen av Kinas bidrag till den globala ekonomin ses tydligast på de galna ökningarna av råvarupriserna över hela världen.

Genom Kinas våldsamma efterfrågan och import, ökar priset på gruvindustrins produkter med i genomsnitt 70% per år, och kostnaden för havstransporter rusar i höjden med i genomsnitt 170% per år. Samtidigt som priset på varor som importeras till Kina stigit raketartat har exportvarornas priser sjunkit kraftigt. Detta har sammanlagt lett till en av de mest bisarra fenomenen i världsekonomins historia.

Kinas bidrag till den asiatiska regionen är än mer hissnande. 100% av Asiens exporttillväxt kom från Kina. Kina drog Asiens ekonomi ut ur 1998 års kris. Speciellt anmärkningsvärt är att Japan, Asiens ekonomiska maktcenter, har bibehållit tvåsiffriga tillväxttal för export till Kina sedan millenieskiftet, vilket motsvarar 70% av Japans totala exporttillväxt.

Även Japan har medgivit att handeln med Kina understödjer Japans exportdominerade ekonomiska återhämtning, vilken är en huvudfaktor som bidragit till Japans ekonomiska tillfrisknande i den ekonomiska stormen.

Kinas ekonomiska tillväxt kostar emellertid på. Massförstörelse av Kinas resurser och miljö bytes mot ekonomisk blomstring i övriga världen och i andra delar av Asien, så som Japan.

I Kina har 80% av floder, vattendrag och sjöar torkat. Två tredjedelar av gräsområdena har eroderat och förvandlats till öken, majoriteten av skogarna har försvunnit och nära 100% av jorden har hårdnat. De senaste tio åren har två miljoner träd om året förvandlats till ätpinnar, för export av 224,3 miljarder par ätpinnar till Japan, enligt statistik från det japanska tullverket.

Kinesiska skogsexperter uppskattar att skogsarealen som avskogats för en så stor produktion ätpinnar är över 20%.

Med de försvinnande naturresurserna hotas människans levnadsmiljö. En tredjedel av Kinas land har påverkats av surt regn. Två femtedelar av de största floderna har kategoriserats till det femte stadiet av miljöförorening.

En beräkning visar att 300 miljoner människor på landsbygden inte har tillgång till drickbart vatten och 400 miljoner stadsbor andas svårt förorenad luft. Detta har resulterat i att 15 miljoner människor har drabbats av bronkit och cancer i andningsorganen.

Enligt en rapport från Världsbanken är 16 av världens 20 mest förorenade städer belägna i Kina. Två tredjedelar av Kinas 668 städer är omgärdade av sopberg. Detta avfall ockuperar inte bara tillgänglig mark för jordbruk utan hotar även människornas uppehälle. Utan möjlighet att ta hand om sitt eget skräp har Kina också blivit sopstation för de utvecklade länderna i väst.

En av de tre snabbast växande exportvarorna från USA till Kina är sopor. I södra Kina, där de samlar utländska sopor, håller en del djur redan på att dö ut, växter muterar och folkhälsan försämras. I vissa områden har ingen kvalificerats för militärtjänstgöring på många år på grund av dålig hälsa.

Även om den ekonomiska tillväxten tas med i beräkningarna är förlusterna ganska förvånande. 2003 beräknades den ekonomiska förlusten på grund av föroreningar och miljöförstörelse stå för 15% av BNP, medan Kina bidrog med 15% av den globala tillväxten.

Inte bara Kinas naturliga miljö försämras, hela samhället som sådant förfaller. Från 1979 till 2003 har brottsmålen ökat från 5,5 per tio tusen invånare till 34,1. Det är en årlig ökning med 7% och skillnaden är än mer bedrövande om man har den försämrade standarden på anstalterna i åtanke. Siffrorna över dödsfall fortsätter att öka från 4,4 per hundra tusen personer 1979, till 10,6 per hundra tusen år 2003, en årlig ökning med 3,5%.

2003 rapporterade hälsoministeriet att antalet infektionssjukdomar ökat med 6,7% och ökningen av dödsfall är 37%. Kineser har gått från att inte veta ved säkerhetsdörrar och fönster är, till att installera dem i sina lägenheter sju våningar upp. På grund av ökningen av ligister anställer företag över hela Kina inte längre kvinnliga nattarbetare.

Giftig mat har dessutom spridits i Kina, människor har idag ingen aning om vad de stoppar i sig. Tidig pubertet är också ett utbrett fenomen hos förskolebarn, vilket direkt påverkar deras framtida hälsa och förväntningar inför framtiden.

Ungefär 20 miljoner unga flickor tvingas till prostitution och deras inkomster bidrar 6% av den nationella BNP:n, vilket är samma som 1 triljon yuan (120 miljarder US$). En kines är i genomsnitt 2,5 cm kortare än en japan.

För varje ökning av BNP med 100 miljoner yuan, dör en anställd av arbetsskador i Kina, enligt Reference News. Under 2003 rapporterades 136 000 dödsfall. Härur visar kalkylen att nära 200 000 dödsfall orsakade av arbetsskador kommer att inträffa i Kina i år. Detta är den så kallade blodbefläckade BNP:n.

Dessa avgifter i form av dödsfall är faktiskt bara toppen av ett isberg. De händelser som registreras är främst dödsfall i statsägda företag eller stora olyckor med stora förluster.

Dödsoffer från privatägd affärsverksamhet eller utländska företag når normalt sett inte den statistiska byrån. Dessa affärsverksamheter anställer dessutom ofta många fler än de statsägda företagen. Om denna faktor tas med i beräkningarna är de årliga dödsfallen lika många som offren i Nanjingmassakern.

II. Handel med utlandet

Kinas förbluffande överföring av rikedomar till de utvecklade länderna i väst har redan placerat Kinas ekonomi i ett mycket ömkligt tillstånd. Priset på exportprodukter från Kina är så lågt att de nästan är gratis. Med undantag av de vita människor som initialt kom till Afrika för att röva bort svarta människor utan att betala, har det genom historien inte existerat någon annan koloni som plundrats till denna grad.

Ifall utländsk handel jämförs med marknadspriserna i de välutvecklade länderna upptäcker man att över 95% av profiten från utländsk handel förs ut ur landet av utländska affärsmän. Förra året exporterade Kina 17,7 miljarder klädesplagg, med ett genomsnittligt pris på 3,51 US$, det genomsnittliga priset på skor är mindre än 2,5 US$ per par.

De populära Barbie-dockorna på USA:s marknad säljs för 10 US$ styck, men fabrikörerna i Suzhou i Kina får bara 0,35 US$. Logitech skickade årligen 20 miljoner möss för datorer tillverkade i Kina till USA, vilka i USA såldes för ca 40 US$ styck, medan Kina bara fick 3 US$ per styck. Den knappa avkastningen ska täcka de anställdas löner, el, transporter och övriga omkostnader.

Vi använder mindre än 5% förtjänst för att ackumulera en reserv av utländskt kapital på 1 triljon US$. Vi har bidragit med 20 triljoner US$ till det internationella monopolkapitalet, vilket motsvarar 160 triljoner yuan, en summa nästan 80 gånger de totala nationella årliga löneutbetalningarna.

På den femte årsdagen av Kinas medlemskap i WTO sände Kinas Centrala Television upprepat ut att Kina hade besparat en genomsnittlig amerikansk familj en femtedel av dess levnadskostnader under de fem år som Kina varit medlemmar i WTO.

Rapport från Morgan Stanley’s visade också på att konsumenter i USA har sparat 100 miljarder US$ genom att köpa billiga produkter tillverkade i Kina. Då det är billigare att köpa ätpinnar tillverkade i Kina än att diska dem kastar japanerna bort ätpinnarna efter användning.

Eftersom det är så billigt importerar Japan, som för länge sedan slutade att bränna kol, 20 miljoner ton kol från Kina varje år och gör det till en människotillverkad kolgruva för reservenergi. Den här situationen i Kina, som har gjort engångsartiklar till en vara i de utvecklade västländerna, har förfärat en del godhjärtade människor i väst. Fastän det är Kinas resurser som förstörs har de efterlyst förändringar i konsumtionen av engångsartiklar och uppmanat Kina att skydda sina resurser.

Det mesta av profiten som kommer från utländsk handel har förts ut ur landet av utländska affärsmän. Så kinesiska företag exploaterar sina anställda för att reducera kostnader. Efter Foxconn-incidenten kom Apple från USA och Financial Times från Storbritannien till Kina för att göra utredningar.

Deras rapporter visade att Foxconn har 150 000 kvinnliga anställda, vilka arbetar över 15 timmar om dagen och tjänar mindre än 50 US$ per månad, vilket är mindre än två timmars arbete för liknande jobb i USA. Även med så låg lön är det osäkert om de anställda får sina löner utbetalda i tid.

Så låga löner har förvandlat dessa moderna arbetare till slavar. Majoriteten av de anställda håller ut i en sådan situation, som om de vore gratisarbetande, i hopp om att en vacker dag få en lägenhet i staden. För dem är att jobba oavlönat inte skrämmande.

Skador och handikapp är det mest skrämmande. Det är omöjligt för cheferna, som går miste om över 95% av förtjänsten till förmån för utländska företagare, att betala någon form av anställningsskydd. Därför har skador och handikapp blivit de anställdas värsta mardröm.

Enligt en utredning av Zeng Feiyang från Oearl River Triangle Area, basen för Kina-export, sker det åtminstone 30 000 olyckor med brutna fingrar som följd och över 40 000 fingrar förloras i maskiner varje år. Dessa olyckor sker vid stansning, vilket bara innefattar en liten del av maskinarbete. Antalet arbetsolyckor vid andra maskiner är okänt.

I syftet att bibehålla social stabilitet har de lokala ledningarna bestämt att inte längre föra statistik angående arbetsolyckor. Innan detta beslut uppdagades emellertid vid en inspektion av åtta miljoner bönder i Shenzhen, att en femtedel av dem hade skadat sig i arbetet eller fått en arbetsskada. Vissa fabriker i Shenzhen byter ut sina anställda vartannat år.

För att förhindra att stämningsansökningar från skadade och handikappade anställda skulle påverka ekonomiska intressen och den sociala stabiliteten, förlängdes rättsprocessen i vissa områden i Pearl River Triangle Area och översteg den normala processtiden för bönder i andra områden till att vara i över tre år. Därmed tvingades dessa arbetare att ge upp sina rättigheter eftersom de inte hade råd med processerna, och de är tvungna att återvända till landsbygden för sin resterande tid. Pearl River är full av dessa bönders blod och tårar.

När det talas om det tunga pris som bönderna får betala kan man inte undgå att tänka på gruvkatastroferna i Kina. Från 2001 till 2005 inträffade ödesdigra olyckor i kolgruvor en gång i veckan. Priset för den årliga exporten av 80 miljoner ton kol är i genomsnitt över 6 000 döda i gruvlyckor per år. Det innebär cirka 17 döda om dagen.

De här uppgifterna kommer från regeringens insamlade statistik. De verkliga siffrorna är avsevärt mycket högre.

Även med denna siffra är antalet dödsfall i Kinas kolgruvor 100 gånger fler jämfört med i USA, och tio gånger fler än i Ryssland och i Indien. Kinas nivå av dödsfall är högst i världen, med ett antal som överstiger summan av alla andra länders sammanlagda antal dödsfall.

Den häpnadsväckande vinsten som det internationella monopolet gjort och kinesiska gruvägares chockerande framgångar, har vunnits till priset av oräkneliga gruvarbetares liv. Vid Pekings Internationella Bil-expo i år ville en gruvägare, som torkade sin näsa, köpa en Ferrari värd åtskilliga miljoner dollar.

När företrädaren för bilmärket sade till honom att bilen var mycket dyr, snörvlade han och skrek, medan han pekade på damen, ”Ge mig bara ett pris, så ska jag köpa dig också!” I slutänden köpte flera gruvägare över 80 Ferraris. Detta extrema snedvridna slösande av rikedomar kan inte ens ses bland godsägarna från de feodala samhällena, dagens kapitalister eller härskare över kolonier.

Översatt från: http://en.epochtimes.com/news/7-5-6/54972.html