Varför kollapsar inte människokroppen trots att den skadas på molekylnivå flera tusen gånger varje dag? Årets Nobelpris i kemi handlade om cellens förmåga att reparera skadat DNA.

Priset gick till svensken Tomas Lindahl, amerikanen Paul Modrich och turkisk-amerikanske Aziz Sancar, vars upptäckter kan utveckla forskning kring till exempel cancer och åldrande. Lindahl tror dock inte på ett evigt liv:

— Däremot är det viktigt att hitta teknik för att möta allvarliga sjukdomar som cancer, sade han på presskonferensen i samband med utdelningen.

Tomas Lindahl började tvivla på att DNA-molekylen var så tålig som alla trodde, när han på 60-talet studerade den likartade RNA-molekylen som snabbt skadades av lite värme. Han kunde senare visa på att flera tusen skador uppstår på DNA varje dag, men att det finns ett system som lagar alla dessa skador. Om DNA inte hade denna förmåga att repareras skulle det inte finnas några människor på jorden, skriver Ny Teknik.

Upptäckten öppnade för ett nytt forskningsfält. Lindahl har hittat och utforskat många proteiner som reparerar DNA-skador i människans celler. Paul Modrich har forskat kring hur cellen korrigerar felaktigheter som uppstår när DNA kopieras under celldelningen. Aziz Sancar har kartlagt mekanismen som cellen använder för att laga skador på DNA från till exempel UV-strålning och cigarettrök.

Människor som föds med defekter i detta reparationssystem drabbas av hudcancer om de vistas i solen, och systemet används också för att laga skador från skadliga ämnen som till exempel cigarettrök, skriver Kungliga Vetenskapsakademien.

Lindahl är 77 år och disputerade vid Karolinska institutet. Idag är han chef för Imperial Cancer Research Fund i Storbritannien. Sedan 1989 är han ledamot av Vetenskapsakademien, och han är även hedersdoktor vid Göteborgs universitet.