Kejsar Wen regerade Västra Han med etik och artighet
Handynastins kejsare Wen. (Illustration Catherine Chang, Epoch Times)


Qindynastin existerade bara i femton år innan den ersattes av Handynastin, vilken varade i mer än fyrahundra år (202 f. Kr – 220 e. Kr). Den viktigaste lärdomen som Hankejsarna drog av Qindynastin var att stridskrafter kan användas för att erövra andra länder, men de kan inte användas för att styra landet. Det enda sättet att behålla sin dynasti för alltid var att ha etiska regler.

Handynastin var den period då det kinesiska systemet av politik, lagar, institutioner och filosofi grundades. Dynastin delades i två perioder: Västra Han och Östra Han. Västra dynastin hade en lång period av välstånd och det var då kineserna började kallas Hanfolket. Sedan dess har orden ”Han-folket, Han-karaktärer och Han-kläder” använts fram till idag.

Kejsare Wen som levde mellan 202-157 f. Kr  var Handynastins femte kejsare. Han styrde landet i 23 år. Under den perioden njöt folket av fridfullhet och hade det gott ställt. Den var var vändpunkten för Handynastin som då gick från ett krigshärjat land till en blomstrande ekonomi.

Kejsar Wens välvilja avpeglades på många sätt. Här är fem av dem: För det första avskaffade han kroppsstraffet och principen att en person är skyldig på grund av samröre med någon som är skyldig. Kejsar Wen ansåg att lagar syftade till att styra landet, förhindra brott och vägleda människor till goda beteenden.

Om förövaren av ett brott bestraffades enligt lagen skulle andra som var oskyldiga inte blandas in. Så länge lagar och förordningar är rättvisa kommer människor att vara rättänkande. När reglerna tillämpas korrekt kommer folk att tro på dem.

För det andra beordrade kejsar Wen de adliga familjerna som bodde i huvudstaden att återvända till sina egna feodala områden för att deras arrendatorer inte skulle behöva transportera förnödenheter över långa avstånd. Det innebar också att adeln kunde hantera sitt folk på den lokala nivån.

För det tredje hade kejsar Wen en mycket enkel livsstil. När hans 23-åriga regeringstid var över flyttade han till huvudstaden, men unnade sig ingen lyx där. Kläderna han bar var av normal och inte utsökt kvalitet. Detta utgjorde ett föredöme för hela nationen. Han utfärdade en order som sade att hans grav inte skulle ha några dekorativa metaller såsom guld eller silver. Istället skulle keramik användas. Ordern angav också att graven skulle vara av måttlig storlek för att undvika att belasta folket.

För det fjärde avskaffade kejsar Wen brottet att förtala det kungliga hovet och kritisera politiska frågor. Han ansåg att genom att acceptera förslag kunde det skapas ett öppet sätt att styra landet, och förhindra självsvåldighet.

Det femte fallet gällde frågor om gränsförsvar. I det beslutade kejsar Wen att man skulle starta krig eller inleda diplomatiska samtal på grundval av människornas välbefinnande. Trots att hunner från norr upprepade gånger bröt bilaterala avtal och invaderade Kina, beordrade kejsar Wen trupperna att endast skärpa försvaret och inte förklara krig mot hunnerna, eftersom han inte ville skapa bekymmer och svårigheter åt sitt folk.

År 159 f. Kr. drabbades landet av en rikstäckande torka som följdes av gräshoppor. Kejsar Wen tog till en rad åtgärder för att hjälpa folket: han befriade dem från de regelbundna avgifterna till de styrande, tog bort förbudet mot exploatering av berg och sjöar, minskade utgifterna för lyxvaror i palatset, minskade antalet tjänstemän och öppnade spannmålsmagasinen till de fattiga.

Förutom att vara en barmhärtig härskare visade kejsar Wen också en sons kärlek och lydnad. Hans mor hade varit sjuk och sängliggande i tre år. Han stannade ofta uppe hela natten för att se efter henne. Varje gång hans mor skulle ta medicin insisterade han på att han själv skulle inta medicinen först för att se till att den var säker.

Under hans regeringstid värderades etik och artighet högt och därmed upprätthölls social stabilitet  och människorna levde sina liv i fridfullhet. Ekonomin återhämtade sig från årtionden av krig och landet frodades. Västra Han var ett av de sällsynta ”harmoniska samhällen” i Kinas historia.