Li Yuan som grundade Tangdynastin fick kejsarnamnet Gaozu. Han levde mellan åren 565 och 635. Som militär strateg var han utomordentlig och han var känd som en tolerant och överseende härskare.

Det finns en berättelse om hur Li Yuan besegrade en rebellarmé på över hundratusen man med sina sextusen soldater. Han delade in sina trupper i två grupper, en stor grupp med tunga vagnar med förnödenheter som bevakades av de äldre och svaga. Den andra mindre gruppen bestod av kavalleriet med dess elitsoldater som gömde sig i närheten.

Han använde sig av den stora gruppen för att locka till sig rebellerna. När rebellerna såg vagnarna med förnödenheter började de plundra dem i stället för att fortsätta i sina formeringar. Då skickade Li Yuan iväg elittrupperna för att attackera  dem. Genom att utnyttja rebellernas dåliga disciplin besegrade han den överlägsna fienden framgångsrikt.

Efter att han hade blivit kejsare uppträdde Li Yuan som en ödmjuk härskare i hovet och kallade sig vid sitt eget namn, inte kejsarnamnet Gaozu. Ibland bjöd han in högt uppsatta ämbetsmän att sitta med honom på samma soffa. Han fick då rådet att hålla strikt på ordningen i hovet, varvid han svarade:

”I det förflutna delade en kejsare samma rum med sin minister som till och med sträckte ut ena benet och lade det på kejsarens mage. Nu är ni alla mina högt respekterade kollegor och bästa vänner, och jag kommer alltid ihåg de dagar vi kämpade skuldra mot skuldra. Var snäll och bråka inte om hovprotokollet.”

Kejsare Gaozu delegerade en hel del administrativa frågor till en kansler, en hängiven och flitig person. Eftersom denne kansler strikt följde reglerna, var de många som fruktade honom och av personligt intresse förtalade de honom.

En dag anklagades kanslern i hovet för att inte ha skickat kejsarens påbud vidare på ett effektivt sätt, och kanslern som nu stod inför kejsarens vrede svarade:

”Under den föregående dynastin offentliggjordes de kejserliga påbuden av hovets ämbetsman och de stämde ibland inte överens med det som tidigare hade skickats ut. De berörda departementen var inte säkra på vad som skulle göras, så normalt genomfördes de enklare först och de svåraste lämnades till sist.”

”Jag arbetade för den förra dynastin i många år och observerade ett otal sådana fall. Ers Majestät tog till makten nyligen och vartenda påbud kommer att påverka Tangdynastins framtid, alltså bör all förvirring över påbuden undvikas.”

”Det är på grund av dessa skäl som jag noga måste kolla varje påbud för att se till att det inte står i strid med tidigare påbud innan de släpps. Detta är anledningen till att ämbetsmännen i hovet inte kunde offentliggöra påbudet i tid.”

När kejsare Gaozu hörde detta sade han: ”Tur att du tjänar mig, annars skulle jag oroa mig!”