Kärnvapnen fortfarande ett stort hot
President Obama (vä) och Dimitry Medvedev skakade hand efter att ha undertecknat ett avtal om avvecklingen av strategiska kärnvapen. (Foto: AFP/Yuri Kadobnov)


I torsdags skrev två av världens mäktigaste män, presidenterna i USA och Ryssland Barack Obama och Dmitrij Medvedev, under ett avtal om avveckling av strategiska kärnvapen. Det är ett viktigt steg i rätt riktning. Eftersom varje potentiellt dödsbringande kärnvapen är ett för mycket, är varenda avvecklat, skrotat eller inte tillverkat nukleärt vapen ett bättre alternativ.

Att minska antalet strategiska kärnvapen i de båda länderna från totalt 4989 till 3100 är en avsevärd förbättring. Men det innebär samtidigt att det fortfarande finns kvar just 3100 strategiska kärnvapen i dessa länders arsenaler när nedtrappningen är klar om sju år. De båda ledarna kom inte heller fram till någon eliminering av de taktiska kärnvapen som är avsedda att användas på slagfälten. Vi kan bara hoppas att det blir nästa steg.

Sedan Kalla krigets slut efter kommunismens fall i Ryssland och Östeuropa, har kärnvapenhotet inte tagits på lika stort allvar som när de kalla vindarna blåste som snålast mellan Moskva och Washington för några årtionden sedan. Förödelsen efter en större kärnvapendetonation blir emellertid inte mindre nu än då.

Därför kom det som en nyttig påminnelse om allvaret i kärnvapenhotet när några svenska politiker, som var med även under snålblåstens dagar på 1900-talet, yttrade sig på DN-debatt på söndagen. Ingvar Carlsson, tidigare statsminister; Karin Söder, tidigare utrikesminister; Hans Blix, tidigare utrikesminister och generalsekreterare i Internationella atomenergiorganet IAEA, samt Rolf Ekéus, ordförande i Sipri (Stockholms internationella fredsforskningsinstitut) och svenska Pugwash-nätverket för nedrustning, menade att det är ”dags att förverkliga visionen om en kärnvapenfri värld”. 

De ställer sig bakom en grupp bestående av bland andra USA:s tidigare utrikesministrar Henry Kissinger och Georg Schultz som slagit fast att bara en eliminering av alla kärnvapen kan ge tillräcklig garanti för att de inte kommer till användning. De fyra svenska politikerna vill nu se praktiska handlingar som leder till att världen verkligen blir kärnvapenfri. En åtgärd i denna riktning skulle vara att USA och Ryssland fås att ändra den operativa statusen för sina kärnvapen så att varningstiden förlängs och att ta bort dem från hög beredskap för avfyrning.

Kärnvapen motiveras och försvaras ofta med att de bara finns i avskräckande syfte, som ett politiskt snarare än militärt vapen. Detta, menar de svenska politikerna, leder inte bara till att de nuvarande kärnvapenstaterna utökar sitt innehav. Det leder också till att fler länder skaffar sådana vapen.

En annan åtgärd som föreslås är att USA ratificerar provstoppsavtalet CTBT från 1996. De förordar också skapandet av en kärnvapenfri zon i Mellanöstern i enlighet med en resolution från 1995: ”En sådan zon skulle utgöra den nödvändiga grunden för en politik som hanterar oron för möjliga kärnvapenambitioner i det utvidgade Mellanöstern-området och problemet med den kärnvapenarsenal som förmodas innehas av Israel.”

Alternativet är skrämmande, och sedan länge väl känt, men det har kanske kommit lite i skymundan bakom växthushot och andra globala skräckscenarier: ”Kärnvapen dödar omedelbart och de dödar långsamt. De orsakar ödeläggelse och miljökatastrofer. För tjugofem år sedan varnade en expertgrupp i FN för att även en begränsad användning av existerande kärnvapen kunde få till konsekvens en nukleär vinter över stora delar av jorden.”

Debattörerna hänvisar till ny forskning som kommit fram till att en sådan tillfällig klimatförändring kan leda till döden för många miljoner människor och skriver: ”En användning i stor skala av kärnvapenarsenalerna skulle förstöra allt mänskligt liv på jorden, i ett globalt självmord.”

Den skulle också, i den mån det spelar någon roll efter en sådan katastrof, vara olaglig. Den internationella domstolen i Haag slog 1996 fast att användningen av kärnvapen ”generellt sett skulle strida mot internationell rätt i väpnade konflikter och, i synnerhet, mot den humanitära rättens grundläggande principer”.

De fyra svenska politikerna menar att kärnvapenfrågan i grund och botten handlar om moral, på ett mycket praktiskt sätt, och om mänsklighetens överlevnad. Deras inlägg var en välriktad påminnelse om ett av de stora hoten mot mänskligheten och behövs som en livsviktig och iskall ilning längs ryggraden när Anna Anka knackar på inifrån tv-rutans fantasivärld.

Fotnot: Att kärnvapen är strategiska innebär att de har lång räckvidd.