För Karin Eklund i Hillsta i Gästrikland är det en självklarhet att det finns en tillvaro efter döden och att det existerar andra dimensioner som vi inte kan se.

Sina egna och andras erfarenheter och upplevelser av den osynliga andevärlden, har hon samlat under årens lopp och vid 76 års ålder är hon aktuell med sin nya bok ”Andevärlden”.

Den lilla lantliga byn Hillsta är belägen sju kilometer utanför Sandviken. Där bor Karin Eklund tillsammans med sin livskamrat Kjell.

Karin tar emot Epoch Times i det lilla hemtrevliga huset som byggdes som kaptensbostad i mitten på 1600-talet. Här har en lång rad kaptener från I-14 i Gävle haft sin bostad under flera hundra år. Hon visar mig en tavla där man kan läsa deras namn. Husets långa historia ger en värdig inramning åt en person som ser andevärlden som en naturlig del av tillvaron.

På frågan om de bortgångna kaptenerna gett sig till känna i huset skrattar Karin.
– När jag höll på att skriva boken var det mycket oroligt i huset, det bankade och slog hårt i väggarna. Men så fort jag var klar med boken så upphörde ljuden, berättar hon.

Sambon Kjell intygar att det väsnades ordentligt och att det inte fanns några naturliga orsaker som kunde ha framkallat oljuden.

Karin är en öppen och gladlynt person, hon ger ett ungdomligt intryck. Hon berättar att hon arbetat som sekreterare på en advokatbyrå, sedan som konsumentvägledare och skuldsanerare i Sandvikens kommun innan hon pensionerades. Under den snöfria delen av året ägnar hon och Kjell mycket tid åt att arbeta i sin stora trädgård. 

Det här med andevärlden är något som Karin intresserat sig för sedan hennes pappa gick bort 1972.

– Allt började när min pappa dog, jag ville ta reda på om det fanns ett liv efter döden. På 70-talet kom ”New Age” perioden. Det fanns så många seanser och föredrag att gå på. Jag träffade Astrid Gillmark som var ett mycket känt medium den här tiden. Fick då bevis, fanns ingen tvekan, förklarar Karin.

Sedan började saker hända. Karin kunde plötsligt skriva s.k. automatskrift. Det innebär att pennan börjar skriva av sig själv med en annan handstil än personens egen.

– Jag var helt fascinerad av det här. Jag inbillade mig att det var anhöriga, framförallt min pappa, som använde andeväsen som imiterade deras handstilar. Min pappa hade en speciell spretig handstil.

Sedan började Karin höra röster och kunde kommunicera med andeväsen genom tankarna.
– Det är svårt att förklara, det var som tankeimpulser. För många kan det här låta väldigt konstigt, det är ju annars kopplat till mentala sjukdomar men mina närstående visste ju att jag var helt normal.

För att göra en lång historia kort så blev det här till slut mycket jobbigt för Karin. Det var svårt att stänga av rösterna.

– Det här har jag varnat för i mina böcker. Man är helt oskyddad. Jag fick en förklaring senare att det var unga andeväsen som roade sig på min bekostnad. De såg att jag var en sådan person som sprang på seanser och var öppen för den här sortens kontakter. Till slut fick jag kraft att göra mig av med de andeväsen som störde mig och de insåg själva att de måste ge sig iväg. Hur det gick till förklarar jag utförligt i min bok.

Efter den här händelsen fanns intresset för det övernaturliga dock fortfarande kvar i Karins liv och hon ville ha djupare svar på vad som händer efter döden. Hon kom i kontakt med människor som hade erfarenhet inom området och efter flera års samlande av kunskap skrev hon ner allt som hon upplevt i sin första bok som heter ”Döden finns inte”, den kom ut i slutet på 80-talet.

Efter att boken hade kommit ut ringde och skrev många människor till Karin och en av dem var kyrkoherden Artur Antmo. Han hade läst en bok i Tyskland som han blev djupt gripen av. Han ville att bokens budskap skulle nå ut till fler människor så han översatte den till svenska. Boken innehöll flera vittnesberättelser om tillvaron i andra världar. Artur Antmo avled innan boken han komma ut men han hade överlämnat en kopia till Karin.

– Jag kände att det var viktigt att människor skulle få ta del av materialet så jag tog med det i min andra bok. 

Det tog flera år innan Karins andra bok ”Andevärlden” blev klar. I den har hon samlat sina egna och många andra människors upplevelser och erfarenheter.

– Det finns fortfarande många frågor som jag inte fått svar på ännu men det jag vet är att livet fortsätter efter döden i en annan dimension, det är bara kroppen som dör.

Karin är övertygad om att meningen med livet är att vi lär oss att bli så goda människor som möjligt. Så som vi lever här på jorden får konsekvenser efter döden och hur vi får det i nästa liv.

Vad tror Karin om utvecklingen i världen då?

– Jag tror att vi nu lever ut den materialistiska epoken och att människan kommer att bli mer andligt medveten. För att bli andligt medveten så måste människan prövas genom omstörtande händelser. Det tror jag kommer att ske mänskligheten, säger Karin allvarligt.

Tiden går fort i Karins sällskap och det blir dags att runda av och tacka för sig. Karin kommer inte att avsluta sin författargärning ännu, kanske blir det en ny bok.

– Jag tror att det är min livsuppgift att berätta om andevärlden och det inte finns någon död, sammanfattar Karin.

Karin Eklund bor i en f.d. kaptensbostad som byggdes i mitten på 1600-talet. Här har en lång rad kaptener från I-14 i Gävle haft sin bostad under flera hundra år. Hon visar mig en tavla där man kan läsa deras namn.